Varför ser man inget fotografi i tidningen Fotosidan?

Eller i andra fototidskrifter? Frågan kan så klart tyckas provokativ. En kvällstidningsrubrik kanske. Men sanningen är att fotografi ser vi inte i fototidningarna.

Däremot ser vi mängder av reproduktioner. Reproducerade fotografier. Reproducerade på en skärm eller tryckta och det är tekniskt sett ganska långt från något skrivet med ljus, ett fotografi. Därom är nog också de flesta överens.
   Bob Bovin har ett intressant inlägg här på FS (länk), tack för det. Om förebilder. Att försöka förstå och att efterlikna. Sebastiao Salgado, Robert Capa, HCB till exempel. När man tittar på deras bilder sker det sällan som betraktandet av ett regelrätt fotografi utan oftast som just en form av reproduktion. Där den reproducerande tekniken adderar något till bilden, det kan gälla kontrast, mättnad, valörrikedom, korn etc. Med en skicklig repro kan man förvänta sig en god samstämmighet med originafotografiet men så är inte alltid. Till exempel vid bildläsningen på skärmar. Hur vet vi ens något om hur väl ens upplevelse av bilden på  skärmen  stämmer med det inlästa? Det vet vi inte förrän vi jämför skärmbilden med originalfotografiet. Och ju längre avståndet är mellan betraktningstillfällen, desto mindre exakt blir jämförelsen. Ett fenomen som särskilt påverkar vår uppfattning om färgnyanser.
   Eller så struntar vi i det här och skapar våra egna tolkningar av originalen. Och gillar det. Försöker skapa något som påminner om, är en tolkning. Det är kanske där nånstans det digitala fotografiet faktiskt befinner sig, och hela tiden har befunnit sig.

Att det handlar om reproduktioner kan vara en viktig bit i tolkningen av AI-genererade bilder. Montage eller collage. Att ett fotografi blir ett fotografi först när tillkomstprocessen kan verifieras. 
   Något att återkomma till, som det heter.

(Fuji Xpro2, 18-55mm. En process som kanske påminner lite om Plus-X D-76, men är helt och hållet digital.)

Inlagt 2023-11-23 16:39 | Läst 1066 ggr. | Permalink
Kul att du tar upp frågan. Detta är något av den stora elefanten i rummet - dom flesta känner till den, men ingen vill låtsas om den.
Jag har i gamla tider tillbringat oändliga tider i det traditionella mörkrummet. Jag har mycket kopior kvar, och dom är ofta gjorda på det ganska silverrika varmtonspappret Agfa Rekord Rapid och Portriga Rapid. Jag kan alltså lätt göra direktjämförelser, eftersom jag har negativen till hands.
Redan skanningen från min CannoScan 9000f ger märkbara kvalitetsförluster - hur jag än anstränger mig i bildbehandlingen. Sedan ger överföringen till Fotosidan klara förluster jämfört med hur det ser ut på min skärm.
Här ett exempel där jag stack ut hakan en del:

https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/ansel-adams-stuk.htm

Vad skall man göra? Man vill ju gärna visa bilder!
Svar från mombasa 2023-11-24 11:30
Fotografi är ju en reproducerande bildteknik i sig men om man vill studera foton i avsikt att förkovra sig behöver man oftast se fotografiet, inte en rastrerad avbild. Ett fotografi är heller inte en exakthet, olika fotopapper som du nämner ger olika resultat. Och det är inget konstigt i det, men likväl en elefant i vardagsrummet.
Scanning görs oftast bättre genom att fotografera av negativet i raw-format, med stativ, ljusbord och ett macro, eller med en diaduplikator av något slag. Problemet med scannrar är ofta mjukvaran. Även Silverfast, mest därför att det finns för många spakar att dra i. Det är bättre att dra i spakarna efter exponeringen.
/Gunnar S
syntax 2023-11-24 12:55
Jag tror att avfotograferingsmetoden är OK vad det gäller svartvita negativ. Färgnegativ mera tveksamt, och Kodachrome-dia (som jag har massor) olämpligt. En god vän som använder sig av den metoden fick pröva lite Kodachrome 25 - med katastrofalt dåligt resultat.
Svar från mombasa 2023-11-25 15:26
Färgnegativ är dokumenterat svårt att enbart fotografera av då det är knepigt att få bort den "gula hinnan". Den proceduren gör Silverfast och även scannertillverkarnas egna scannerprogram snabbare och bättre. Varför det är svårt att få bra resultat med Kodachrome är lite oklart men värt att undersöka närmare.
Men vad är originalet? Negativet? Eller alla de olika papperskopior som negativet resulterat i beroende på skickligheten hos en person som skapar papperskopian?

Av Ansel Adams ”Moonrise, Hernandez” gjordes många printar med smärre variationer. Jag har sett ett par – vilka är originalet?

Tycker att frågeställningen din är rätt banal. En bild på en bildskärm skrivs ju med ljus flera gånger i sekunden. Om vi ska använda den definitionen. Och inom den helt digitala processen – finns där ens något original i dina ögon?

Ett kortare svar på detta inlägg kunde ha varit: ”Jaha. Och?”.

Mvh
Fredrik
Svar från mombasa 2023-11-24 11:28
Hej
Originalet är papperskopian, eller diabilden. Den kopian som är skapad utifrån ett negativ. Sen kan naturligtvis kopior se olika ut beroende på fotografen och kopistens intentioner och skicklighet. Fotografi är en reproducerande teknik i sig. Den digitala tekniken är just en digital översättning av den gamla analoga tekniken, det finns inga negativ, förstoringsapparater och kemi, allt sådant är översatt till ettor och nollor. Frågan är så klart, var finns det digitala originalet och det närmaste man kan komma är nog en utskrift från en bläckstråleskrivare. En rastrerad bild tryckt i offset i Fotosidan är en reproduktion och ska betraktas utifrån de kvaliteterna. När man söker förebilder och inställningar.
/Gunnar S
Ja, och så har vi färgbilder och svartvitt. Ta bara synen på svartvitt och autentisiteten. Eftersom fotografiet länge var svartvitt så har det fortsatt att ses som att det har autentisitet fast vi upplever en värld i färg - åtminstone de flesta. Det går igen i att en bild i svartvitt av Fotosidan kunnat ses som "omanipulerad" medan en bild som tonats lite inte har gjort det.

Många äldre färgbilder och även mina gamla dian har tappat en del färg över tid ofta och då även sin autenticitet eller hur?? Blir de mer autentisk om jag försöker återställa färgbalansen och mindre om jag ger upp den ansträngningen och bruntonar bilderna.

Vad om jag istället för det fula kornet i Agfas CT 21-film väljer att slå sönder det kornet med en Tri-X emulering i Photolab eller en ännu mer finkornig modernare svartvit emulering av någon än finkornigare modernare svartvit Kodak-film.

Varför skulle en bild vi tar idag framstå som mer autentisk bara för att vi försöker ge den samma framtoning som en bild av exv. Capa?

Jag förstår nog inte riktigt det här resonemanget. Det har aldrig varit enklare än idag att mima look and feel med exv. produkter som emulerar olika filmtyper såsom exv. DxO Filmpack och dess "Time Machine" men de bilderna blir väl inte mer autentiska för det eller??

Bilder återgivna i digitala printar eller bilder återgivna på högupplösta skärmar ligger väl dessutom närmare den Capa-papphårdkopia som han tog fram på 40-talet från en negativ film - och vad är en negativ film som ju var ursprunget. Då ska vi inte ens tala om rastrerade bilder i tryck som länge dominerat innan dagens skrivare upphävde det problemet när skrivarna började kunna skriva ut med variabel storlek på dropparna som skjuts mot pappersytorna.

Det vi väl har att förhålla oss till idag är väl om en bild verkligen återspeglar hur fotografen såg motivet vid fototillfället och om vi försöker oss på "att efterlikna Capa eller Ansel Adams" idag i en digital "postprocess" har vi väl tappat all autenticitet. Dagens digitala fotografi med sin tekniska perfektion i efterarbetets råkonverterare är väl bara dagens förutsättningar medan Capas negativ film och kopieringstekniska begränsningar var den tidens förutsättningar.

Att en del av krigsbilderna ser ut som de gör beror nog också på den röra som nog rådde vid tagningsögonblicken och att man då var hänvisade till och styrda av de förutsättningar som filmmediat gav. De tvingade oss alla då att leva med slutartider styrda av färgdiafilm med motsvarande ASA/ISO 50, 64 eller 100 eller kanske av Tri-X 400. Vad jag körde har jag ingen aning om men han hade nog inte bättre film än min generation hade.

Jag tror inte dagens unga riktigt kan föreställa sig vilken begränsning den dåliga ljuskänsligheten i filmen var i många situationer och någon bildstabilisering fanns ju inte heller och hade den funnits så hade nog en del av Capas bilder sett annorlunda ut också men vill man så kan man ju stänga av den om man nu tror att man kommer närmare Capa av det skälet.

Är det verkligen Capa vi bör ha som rättesnöre och förebild för dagens fotografer och om man nu vill ta krigsbilder som Capa så har väl det aldrig varit bättre tillfällen för det för dagens fotografer än nu. Det är väl bara att packa ryggan och dra till Ukraina.

När det gäller att säkerställa autentisiteten så pågår just nu ett standardiseringsarbete förxatt säkerställa autenticiteten redan i kamerorna. Adobe startade väl som vanligt detta och en stor del av branschen är med. Eftersom jag använder Sony vet jag att Sony tillsammans med AP och Camera Bits testat fram flöden med denna nya teknik som kan passa dessa och andra håller på på sin kant.

Av vad jag fattat så handlar detta även om att säkra exv. immateriella värden som nu AI kan snylta på gratis men det ska ju även kunna slå vakt om autentisiteten i fotografernas bilder.
När det gäller överensstämmelse mellan exv. kalibrerad skärm och utskrifter kan man idag komma väldigt nära både med hjälp av softproofing och en seriös avstämning av print mot skärm.

Problemet är nog snarare efterbehandlingsprocessen och vad folk gör med sina bilder i den och det var väl i princip samma sak med de analoga processerna om man bortser från att allt då var svartvitt utan någon som helst återgivning av färg.

Jag tror faktiskt att många idag skulle säga att dagens digitala färgbildsprocesser ger bilder som är bra mycket mer autentiska än 40-talets svartvita Capa-bilder. Sedan kan man ju gilla uttrycket i Capas bilder bättre för det, av helt andra orsaker.

Jag tror inte på att det skulle varit bättre förr - i det här falllet heller. Var tid lever bara under sina tekniska möjligheter och begränsningar som i dessa fall råkar påverka även hur själva bilderna framställs och uppfattas. 40-talets bilder är bara barn av väldigt mycket mer begränsande omständigheter än de vi lever under idag. Är det verkligen mycket konstigare än så?

Att det är så tycker jag blir övertydligt när vi istället ser rörlig film av olika kvalitet och upplösning på exv. TV. Med stillbild kan vi låtsas i större utsträckning att dessa faktorer inte finns genom digital repro och efterbehandling som faktiskt ofta t.o.m. kan ge dessa analoga bilder en högre teknisk bildkvalitet än de någonsin haft analogt.
Svar från mombasa 2023-11-24 11:38
Hej
Min fundering handlar om detta att ett fotografi, så som ett resultat av ett negativ och därefter en procedur med en förstoringsapparat och en del kemi resulterar i ett fotografi. Processen kan också åstadkommas digitalt, ett ganska väl känt faktum. Skämt åsido, mitt inlägg handlar om hur vi söker förebilder och inspiration och då, i vissa avseenden när det gäller det tekniska ibland tittar på rastrerade fotografier i offsettryck och då hamnar man en bit ifrån det som är det fysiska fotografiet.
Här kan man jämföra med traditionell grafik, etsningar till exempel där kopparplåten kan liknas vid negativet och avdraget, trycket, vid papperskopian. Det finns mycket kemi och knowhow inblandat i den processen.
Softproof, eller tryckbarhetsvarning bör generellt användas mer. Men det tar vi en annan gång.
Sten-Åke Sändh 2023-11-24 18:00
Gunnar S:

Citat:
"Originalet är papperskopian, eller diabilden. Den kopian som är skapad utifrån ett negativ. Sen kan naturligtvis kopior se olika ut beroende på fotografen och kopistens intentioner och skicklighet. Fotografi är en reproducerande teknik i sig. "

Svar: Om originalet är papperskopian är vi illa ute för då "stormar hela havet och det saknas överhuvudtaget någon "enslinje" eller fast punkt och även med dian så har vi problem med ett media som är så dokumenterat instabilt och uselt att det kan se fullständigt annorlunda ut efter att ha leget magasinerat 30, 40 eller 50 år.

".... Frågan är så klart, var finns det digitala originalet och det närmaste man kan komma är nog en utskrift från en bläckstråleskrivare. En rastrerad bild tryckt i offset i Fotosidan är en reproduktion och ska betraktas utifrån de kvaliteterna. När man söker förebilder och inställningar."

Svar: Även här har jag svårt att hålla med. Om jag bildbehandlar i exv. Photolab, så skulle jag säga att originalet består av råbilden + de justeringar jag gjort i Photolab och de lagras i en sidecar-file per bild som har suffixet .DOP.

Om jag istället skulle gjort jobbet i en CO-session så skulle originalet bestå av råbild plus de justeringar som lagrats i sessionens sessionsdatabas.

Det är ju denna info som kan användas om och om igen för att exportera ut exv. JPEG-bilder i de storlekar och med de ICC-profiler man tycker de ska ha beroende på användning.

Jag tycker visst man kan diskutera dessa frågor mer filosofiskt men den bild du skickat med tror jag få skulle bry sig om att fundera över status på då den förmodligen skulle vara förvillande förvillande lik en utskriven bild.

Man kan ju enkelt digitalisera både negativet och en svartvit kopia och förvandla denna till en råfil genom reprofoto. I mitt fall skulle då det digitaliserade råmaterialet vara en ARW-råfil. Likaså om jag digitaliserar ett av mina dian. Gissa sedan vad jag gör med originaldiafilmen? Jo jag kastar skräpet för det har inte längre något som helst värde innan den får sig en ordentlig resa genom min råkonverterare Photolab.

När jag är färdig, så ser jag det digitaliserade originalet av ett dia där all färg är borta och där bilden fått en viss bruntoning. Enligt FS definition så är då bilden en helt annan bild, eftersom den faktiskt är manipulerad. Bild-originalet består då av den reprofotade RAW-filen plus de justeringar jag gjort som Photolab lagrat i en sidecar-fil med samma namn som originalfilen och med ett .DOP-suffix. Det är det som är mitt original när jag sedan skapar JPEG-kopior av detta original.

För mig är det digitala originalet RAW-filen plus de redigeringar som gjorts i konverteraren oavsett om dessa hamnar i en sidecar-fil eller i en databas. Vill man göra det mer sammanhållet kan man alltid spara ut detta RW-data i en DNG-fil istället som många exv. museer runt om i världen gör. Det är basen för kopiorna man skapar vare sig de printas eller visas på skärm.

Visas mina Display P3-filer på Fotosidan, så kommer dessa förmodligen visas i sRGB-istället, vilket gör att det är omöjligt att jämföra bilder skapade med olika profiler på FS. Allt blir sRGB ändå. Det är ingen naturlag att det är så för det finns andra program som istället läser den ICC-profil som är inbakad i bilderna. Så det finns många fallgropar att ramla ner i på vägen om man inte ser upp.

Så den färgrymd som använts när en färgbild skapats i exv. Photolab är även den en del av originalet trots att en RAW i sig normalt inte har någon inbakad ICC-profil. Den kommer dock i bästa fall att bakas in i den JPEG som exporteras med hjälp av använd RAW-fil och de justeringar man sparat i databas eller sidecarfil. Om man verkligen vill ha kvar den inskannade råfilen "as is" så kan man ju alltid istället göra en virtuell kopia och exportera från den istället.
Svar från mombasa 2023-11-25 15:18
" Om originalet är papperskopian är vi illa ute för då "stormar hela havet och det saknas överhuvudtaget någon "enslinje" eller fast punkt och även med dian så har vi problem med ett media som är så dokumenterat instabilt och uselt att det kan se fullständigt annorlunda ut efter att ha leget magasinerat 30, 40 eller 50 år." Välkommen till det inexaktas förlovade värld.
Alla original påverkas ofrånkomligt av tidens tand. Eftersom fotografi är en reproducerande teknik kan slutresultatet se olika ut beroende vilka parametrar som ingår så att säga.
Sen är det nog min bestämda uppfatning att de procedurer som du räknar upp är delar av processen, inte det slutgitiga resultatet som du publicerar. För det är ju just det som är poängen med fotografi. Nån ska se bilden. Och du väljer ut den version som du tycker ska gälla vilket då kan ses som originalet.
/Gunnar S
Sten-Åke Sändh 2023-11-26 00:40
Digitala original förstörs inte av tiden och det är en stor del av poängen med att digitalisera. De är binära och de finns eller inte.

Om vi ska använda kopior som original så är vi som sagt illa ute eftersom det bara kan finnas ett original - annars är den en kopia.

Om en kopia ska lyftas som original krävs väl i princip att man förstör originalet. Det är fullt möjligt att skapa en JPEG-kopia från en RAW och sedan radera RAW-filen och utnämna JPEG-filen till original.

En ren RAW-fil i sig kan inte vara ett original egentligen för av den gör man inga kopior utan att redigera den. Däremot kan man sedan verkligen skapa detta original genom att exportera RAW-datat plus redigringarna som gjort i en konverterare i en monolitisk DNG och det är det verkliga skälet till att många museer och andra minnesinstitutioner lagrar i just DNG. En DNG har ju även den egenskapen att man kan både baka in RAW-filen och en JPEG av valfri kvalitet som ser ut som fotografen vill att den ska se ut efter slutbehandling.
Svar från mombasa 2023-11-26 15:54
Ett digitalt original förstörs inte över tid, inget som långsamt vittrar sönder, men den digitala filen måste skötas om när lagringsmedier byts eller blir föråldrade. Eller att filen helt plötsligt upphör att fungera.
Eftersom fotografi är en reproducerande teknik, det går att göra många exemplar trogna originalet, det som fotografen bestämt sig för ska vara den slutgiltiga. Men att göra nya upplagr eller versioner utifrån negativet låter sig så klart göras. Inom grafiken kallas det ètat. Man byter papperskvalitet, nyans i tryckfärg eller andra ändringar.
Negativet, analog eller på något annat sätt är tryckformen, etsplåten eller vad man nu vill likna den med. Det är inte den etsade kopparplåten man visar upp, lika lite som man visar upp ett negativ för publiken. Jag använder liknelsen med grafik eftersom det som sagt också är en reproducerande teknik, en poäng som den delar med fotografiet. Och det var för övrigt en stor grej när man uppfann tekniken att direkt reproducera fotografi i tryck och sa farväl till en hel yrkeskår av xylografer.
/Gunnar S