Om att ändra sig ibland och om stendött foto

Vad fotografiet gäller är det nästintill stendött. En bild på stans mest centralt boende strömstare blir det i alla fall. Fuji X10 må vara småtrevlig men nån ornitologikamera är den inte. Med lite för mycket ISO och en tuff behandling i Silver Efex får en ändå lite karaktären av att teckna med litografisk krita på ett medelgrängat men hårt papper. Vilket kanske kan vara något att stå efter.

Häromveckan träffades en del av "Gubbfikat" under smittsäkra omständigheter. Utomhus med en värmande eldkorg som mittpunkt. Det blir alltid intressanta ämnen som dyker upp. 
Något vi kom att förundras över, kanske rent av irriteras lite grann, är att en del som med god marginal passerat livets middagstid och nu antagligen anar aftonrodnaden vid horisonten, så ofta verkar hävda att klimat och livet på jordens närmaste tid är en ickefråga så åtminstone något ditåt. Vilket fick den samlade skaran av farföräldrar och morföräldrar att fundera runt vår relation till det uppväxande släktet. Och jag tänkte väl närmast på den här unga damen. Hon fyller 82 år 2100. Får vi hoppas. Hon och hennes syskon och kusiner, och naturligtvis många andra barn på planeten, kommer sannolikt att på något sätt fixa det, trots tre grader varmare medeltemperatur, trots arktiska isar som inte finns mer, trots brist på rent vatten, trots havsnivåhöjningar som i Östersjön eventuellt knappt kommer att märkas, men märkas desto mer i Bangladesh, London, New York och en del andra ställen på jorden. En del små pyttenationer i Stilla Havet behöver inte ens bekymra sig, de har slutat finnas till. Trots krig och elände som skapas av fattigdom, ojämlikhet och fördomar. Med mera. Eller fixa och fixa? Har de något val?

Nu hör ju till saken att morfar som sagt själv tillhör den här generationen av  såna här geronter, även om det här exemplaret nog tar till sig vad forskningen kommer på. Den sunda misstänksamheten  riktar sig i huvudsak mot de som med inbilskhet har svårt att ta till sig forskning. Det kostar mig dessutom inget. Om jag har fel eller rätt ligger tråkigt nog bortom min tidshorisont, något facit kommer jag sannolikt inte få uppleva. Så min moral och kärlek till mina barnbarn säger, jobba för dem i stället för att emfatiskt hävda nån sanning från den tiden jag var ung. 
"Gubbfikat" avslutades som vanligt i consensus.

(Om jag skulle retuscherat lite tomatfläckar på tröjan funderade jag över en stund. Söt bild får ett ändå ett litet, litet välbehövligt skav. Fuji X Pro2  23/2)

Inlagt 2021-01-20 11:22 | Läst 2053 ggr. | Permalink
Bra skrivet! Visst är det konstigt, kan bara hålla med.. kanske 'man' hoppas bli 'skuldfri' om man inte 'tror' på det som ställts till under några senare obetänksamma generationer.. tillväxt tillväxt och så lite mer tillväxt.. Och bilderna blev ju bra!
Hälsn!
ehrsa 2021-01-20 16:52
Kom på att jag såg 'Greta' härom dagen ha ett 'videosamtal' med självaste Dalai Lama (som hon träffat förut), där han sa 'ungefär' att det här med miljön får Greta och hennes generation fixa nu.. men hon förklarade för honom att han måste utbilda sig nu, och vara med att informera människor om hur viktigt det här är! Vad jag minns nu så blev han rätt så tyst..
Hälsn!
Svar från mombasa 2021-01-20 18:51
Hej
Ja, det är märkligt. Våra barn är numera i den generationen som jobbar på frågorna och barnbarnen får ta vid. Rädslan för Greta är symtomatisk för en del åldringar. Men Dalai Lama har nog förstånd att lyssna och ändra sig.
Ha det gott
/Gunnar S
Helt rätt tänkt! Även om jag ännu inte anlagt silverhår så håller jag med om att det är våra barn och deras barns framtid vi måste tänka på och arbeta för. Då duger det inte att sitta sedan att säga att nog visste vi, men vi tänkte att det ordnar sig nog, bara någon tar tag i det.
Jag gillar din bilden på strömstaren. Den har ett tidlöst uttryck över sig.

Hälsningar Jörgen
Svar från mombasa 2021-01-20 18:59
Hej
Ja många”klimatförnekare” verkar nu vända under galgen, samtidigt som man ska veta att många också tagit sitt förnuft till fånga. Det handlar nog väldigt mycket om självbilder.
Staren sitter i en ganska modernt utformad fisktrappa i centrala Uppsala. Trappans huvudsyfte är att underlätta för Upplands landskapsfisk Aspen att vandra upp och leka. Vilket den också gör tillsammans med en hel del andra arter. (Även utter lär använda trappan då och då.)
Ha det gott
/Gunnar S
I någon mån kan man väl säga att vår generation (i de rika länderna) haft den bästa tiden; stora möjligheter i många avseenden, relativt överflöd av varor, möjligheter till energi, vatten, mat - and what not...
Kanske därför vi har så svårt att ta till oss att det faktiskt är bråttom, att allt händer väldigt snabbt och sannolikt kommer att påverka redan våra barn och barnbarn.
Fina bilder!
//GöranR
Svar från mombasa 2021-01-21 19:10
Hej
Ja, visst är det fantastiskt att just vi fick leva i det bästa hörnet i den bästa av världar just nu och då. Och att inte behöva ta notan.
Fast visst kan vi hjälpa till så gott vi kan. Vi brukar oftast inte vara så nödbedda när barnbarn kommer på tal så varför just nu och i detta kan man undra över.
Tack för bildomdöme. Nästminstingen är rätt fotogenique tycker jag och alls icke omöjlig framför kameran.
Ha det gott
Gunnar S