helgdagskväll i timmerkojan

Sequence, ett spel som förenar- Lite lurigt. Offensivt, defensivt. Strategiskt. Kameran i fickan. Barn och barnbarn. Lördagkväll.

sommar 2025

Om poesi och teknik

I augustis första vecka är det som tiden står och väger. Brottet mellan bekymmerslös högsommar, till skillnad från den förväntansfulla försommaren, och nu, den eftertänksamma melankoliska sensommaren är aldrig så tydlig som just i denna stund. Det är som ett "hann man med?". Ett återigen.
   Vinden står på sydväst och är lågtrycksrivig. Inga båtar ligger rustade vid bryggan med revade storsegel för att anträda den långa färden tillbaks mot hemmahamn. I förberedelsen av dessa resor låg just en melankolisk dimension, men också ett slags förlösande, ett slags katharsis. En förberedelse inför det stora mörkret. ( Den här texten kom för övrigt att i något inspireras av Alf Johanssons utomordentliga svartvita Stockholmsfotografier här på FS.)

Att skildra stämningar som ovan ställer frågor om teknik. Hur gestaltar man det i teckning eller grafik? Eller måleriet? 
Det är en fråga om motiv, i något kompositionen men mycket i val av papper och gräng, färg, tuschets varmton, blyertstiftets mjukhet och tjocklek. Eller om vi talar fotografi, objektiv, film, framkallning, kopiering. Och naturligtvis den digitala simuleringen av föregående. Samt i fotografi den verklighet som väder, ljusförhållanden med mera erbjuder vid exponeringen.
   Och det är kanske i den här stunden man gör det lätt för sig. Den nya tekniken visavi gammal beprövad vill man säga. Men. Obsoleta objektiv och kamerahus gärna i kombination med insiktsfulla kunskaper om framkallning och kopiering, oavsett om det sker analogt eller digitalt kräver en viss insikt. Kunskap vill en del kalla det.
   Vi enas på vår promenad om att ljuset är mjukare, att de ljusockra tonerna ökar i landskapet, att vinden till trots också känns mjukare och behagligare. Och jag gör som alltid min baklängesräkning;  nu är det den 7 augusti, 46 dagar efter sommarsolstånd. Då har vi samma ljus som i början av maj. Majljuset är löftesrikt, augustiljuset är eftersinnande. Ljus är viktigt för fotografen. Eller hur?

Man pysslar i snickarboden. Fåglar liksom, minsta gemensamma  nämnare. Och äldsta barnbarnet överraskar med att dra One  note samba på hushållsgitarren. Det händer saker. Nån slags vardagskreativitet.

Samtidigt i ett annat hörn av världen

I ett hörn av världen sitter en öronskjuten presidentkandidat, och han skulle bara veta att ärkeängelns kula var avsedd att träffa,mitt mellan ögonen. Om bibeln fått råda. I andra hörn sitter fifflare, korrumperade, despoter. Terrorister av alla de slag. Rädda för historien som obönhörligt kommer att döma dem. I ett annat hörn av världen har man tappat en framtand, bästa kompisen i en kram och en hundvalp. Solen skiner och allt är för tillfället bäst.

Om den lilla poesin.

Så går en av de där dagarna i början av juni då allt ligger framför stäven. Och skogsnävan blommar och står inte dikesrenen redan i fägnadsmoln av hundkex och smörblomma. Och barnbarn som rycker sina första strömmingar, vilket i sig är lite märkvärdigt att de överhuvudtaget simmar här i ytterfjärdens innerkant i dessa dagar med industrifiskande jättetrålare därute. Ur led är tiden.

Men det hindrar inte att de senare marineras i citronsaft, olivolja, salt peppar vitlök och en knippa timjan och persilja. Och tar en vända över grillen. Tillsammans med ett knippe skogslök. Och jodå, nog gol göken i väster också. Det goda livet.

Sommarkök

Sommardagar går. Det små tingen. Det lilla hjulet.