Ett litet bokfynd.

När boquinisten ställer ut sina boklådor vid ån vet man att det är vår. Förr om åren var de flera som sålde böcker där, men nu bara en.  Och att botanisera i kartongen är ett litet nöje i sig även om jag är försedd med ett icke förhandlingsbart spontant krav från hustrun: Inga fler tunga konstböcker.  Men så  hittar jag en liten volym, Erik Asklund - Gäst i naturen. I liten oktav så långt från coffeetable-formatet man kan tänka sig. Med teckningar av Mats Nilsson och satt med en variant av Caslon. En liten nätt sak synnerligen väl typograferad med  balanserat marginalförhållande.

Idag en sån  dag när jag sjunker ner i skärgårdsvistet. Det myckna är gjort, var sak på sin plats, året på ön kan börja. Flugsnapparen dök upp i  går. Plötsligt sitter han  där i lönnen medans ärlan letar flygfän i gräset.
   Så blir det en liten promenad förbi vilthängnet och visst går det ett par tranor där. Det kanske blir en familj, vem vet. Gudingarna råmar i viken, en strandskata dyker upp och i fonden, alfågelsången. Nu väntar jag bara på morkullan, ska han sträcka över taknocken i kväll?

Det är inte min hobby eller livsuppgift att fotografera fåglar. Andra är bättre skickade och utrustade och gör det bättre.
    Krafsigt "dåliga" bilder har däremot alltid intresserat mig. Sånt som liknar Nicéphore Niépces berömda fotografi av ett hustak, ett av de första fotografierna mänskligheten fick skåda. Niépces bild var naturligtvis inte dålig, de första stapplande steget mot vad vi har idag. Men det är en sak att idag göra dem på riktigt som ett uttryck eller snarare brist på kunnande och sviktande handlag, en helt annan sak att göra det medvetet. Det går ju att göra i den digitala världen. Att få det se ut som. Men roligare att göra på riktigt. Därför är jag numera ofta utrustad med två kameror, en Xpro-2 och en svartvitt-laddad Nikon F för krafserierna på mina utflykter.  Jag vad kan komma ur detta?
Trevlig Valborg önskas.

Att göra fotoböcker. Några saker att tänka på när det gäller text.

Att göra böcker är kul och ibland lite mer än det. Föreningen, sällskapet, klubben vill ha en trycksak med bilder eller stannar det kanske vid en blädderbar pdf. Att tänka på är de samma åtminstone vad gäller den grundläggande typograferingen.
   Det finns några ofta förekommande fel i typografering som är lätta att undvika och även rätta till.

• Håll utkik efter konstiga avstavningar. Det finns två metoder att avstava ord. Enkonsonantsregeln och uppdelning av sammansatta ord. Om det inte går att avstava ett ord som det är sammansatt väljer man enkonsonantsregeln. Är man det minsta tveksam kan man gå direkt till wikipedia eller Svenska skrivregler, en bok som borde luta sig mot alla landets datorer.

• Ett nytt stycke görs alltid med ett indrag som motsvarar en typografisk fyrkant. Gör indraget lika brett som typgraden så blir det rätt.

• Efter blankrad ska det inte vara indrag.

• Om styckets utgångsrad är enstavig eller en avstavning rättar man till det genom att knipa in ordet till raden innan, alternativt spärra stycket. Gör så här (med största sannolikhet använder du Adobes layoutprogram In Design. Det går att göra i Word men det får jag om så önskas återkomma till. Om någon mot förmodan jobbar med QuarkXpress är det bara att gratulera.) Markera stycket, håll ner alt och knip med vänsterpil, spärra med högerpil. En sån här tillriktning bör aldrig göras med mer än 30 enheter. Ju större stycket är, desto större effekt får tillriktningen.

• Sista raden i en sida, spalt får inte vara enkel, numera kallad ensamrad (tidigare änka eller enkel horunge). En sån rad kan knuffas över till nästföljande sida genom att spärra ut ett tidigare stycke, naturligtvis med kontroll att inga andra problem uppstår.

Nu kan man kanske tycka att en fotobok handlar om bilder, och det är sålunda bilderna som gäller. Sant. Men, om texten är otydlig, inte bara det dunklet sagda, det dunklet tänkta, utan även att formen gör läsningen och förståelsen svår spiller det över på upplevelsen av bildmaterialet.

Om det finns frågor om detta är det fritt fram att kontakta mig via FS. Välkommen.

I väntan på dimman

Flyttat ut till ön, mer eller mindre. Nåt sammanträde, nåt möte ska nog klaras av först. Jag lyssnar på alfågeln därute, ejdrarnas råmanden, En fantasirik taltrast i storbjörken interfolierad av rödhakens  silverstämma. Som en liten tävlan...Dimman rullar in.

Jag hittade en skalle ute i skogen. Jag var lite osäker på arten men en snabb bildgoogling gav svaret direkt. Älg, om än en rätt liten sådan. Och lite kul att bland de första resultaten som dök upp var en bild tagen av Eva Centergren, aktiv här på FS.

Världen är sanslös. Om det nu går, och är tillåtet att ha flera bollar i luften samtidigt.  Men att svara en kris, (nära nog existensiell) med uttökat rotbidrag. Nja, inte alla bollar rätt där.
    Och vad har det med fotografi att göra kan man tänka. Inte så mycket, bortsett från att mycket i fotografi handlar om att tänka och att tänka flera tankar som samtidigt rör sig mot en lösning på ett problem, ja ackurat som att ha flera bollar i luften samtidigt. Men det där vet ni så klart redan. Så glad påsk  som är möjligt för övrigt önskas.
   

Om det krafsiga. Böcker och tankar vid datorn en vardagkväll.

Jag plockar en del med bilder som ska kunna vara möjliga att översätta till något mer, eller annorlunda jämfört med fotografiets renaste form. Det kan uttrycka sig som en slags lek med uttryck, undersökning skulle man kunna säga om hågen stod till det mer ambitiösa. Nog med det.
   

Analogt negativ. Avfotograferat mot ljusbord i raw, därefter processat i Camera raw, en sväng i Efex Analog och lite småpyssel i Photoshop.

Digital bildfil. Camera raw, efex och avslipning i Photoshop. Skillnaden i uttryck finns om än inte överväldigande. I den översta bilden adderas negativets korn med det korn som efex-filtret lägger till. Att de här bilderna med konventionellt fotoseende får rött kort spelar mindre roll i det som eventueellt ska ske, övergången till fotopolymer. En teknik som gynnar det ruffiga. Även om ursprungsavsikten med polymerteknik är den motsatta.

Jag blev lite inspirerad av artikeln om Joakim Möller på Fotosidan. Intressant förhållningssätt till fotografi, rätt långt från det traditionella mörkrummet, men med ett uttryck som ligger ganska nära. Och ett bildspråk som tilltalar mig. Läs gärna artikeln.
   Läser samtidigt Samuel Poromaas blogginlägg om bok. Det är kanske dags att försöka sig på en bok,  alltså en egen, inte något gjort på uppdrag. Men för detta behövs ett synopsis, en anledning att skapa något i bokform. En berättelse och ett relevant bildmaterial. Trösklarna är många och med en viss höjd.

Förfinat tryck

(Inte pastellig bild. Vass i is.)

Mycket av det pastelliga i fotografi gynnas av tidens tryck, bra papper, matt bestruket och skapat just för de fina raster man ser i dagens tidskrifter. Och man kan åstadkomma det även på papper med låg gramvikt. Det har jag från en pensionerad pappersingenjör på Papyrus. Ja, utvecklingen av tryckmedia de sista tio tjugo åren har gått med stormsteg, inte alltid till det bättre, men mindre giftigt och generellt mer miljövänligt. Det får sitt genomslag på hur vi uppfattar och handskas med fotografi. Sen om det är höna eller ägg är en fråga. Har tryckmedia hunnit i kapp fotografiet, eller ligger trycktekniken före och sätter fotografiets ribba? Kan det vara så att yngre fotografer som vuxit upp i en tryckmedial tid ser vissa uttryck som självklara. Att det är en generationsfråga håller jag för troligt, oaktat fotografer som Anna Klarén och andra äldre som excellerar i det "pastelliga".
    Den fotografiska tekniken strävar mot högsta möjliga skärpa. Trycktekniken "rundar" till det liksom. Dessutom är det kanske så att fotografen i gemen struntar i det här, all den stund det mesta publiceras på nätet med nätets besynnerligheter vad gäller skärpa och kontrast.