Pyssel från Carlzonz kammare (bildverkstad).

Jag håller ju på då och då och tar fram lite bilder för en kommande fotobok och jag har visat ett par uppslag tidigare i bloggen. Boken kommer troligen att bli lite av ”Carlzonz blandning” typ eftersom jag inte har någon speciell stil, jag hoppar ju friskt mellan olika motivområden och olika grafiska tekniker. Jag skrev också sist att det bara skulle bli svartvita bilder men där har jag tänkt om lite. Det finns ingen direkt tidsplan heller.

Senast på Ellenträffen frågade Stephan mig om mina bilder alltid är bearbetade /manipulerade och det är dom mer eller mindre i de flesta fall. En hel del dodge and burning eller pjattning och efterbelysning som det kallades på den analoga tiden brukar det bli, ibland också en snäpp med förstärkningsfilter. Så här kan det se ut!

Den här ganska platta bilden är tagen en vacker hösteftermiddag i september 2009 på Ellens Bageri, Panasonic LX3 1/60 sek f/2,5 iso 400.

Efter korrigering och detaljförstärkning...

...och sen konverterad till svartvitt. Olle fotograferar, Krister lyssnar och Thomas läser om den nya Leica M9.

Annars då…

Sist på Ellensträffen blev det också lite snack om tåg och modelljärnvägar och jag berättade då för Claes Wåhlin som gillar tåg att jag har en liten samling av N-skala lok och bland annat då Arnolds ”Krokodilen” , så här kommer en bild på ”The Crocodile”. Modellen är bara 122 mm.

Så här ser den ut i fullskala. Bild från Markus Classic Trains.

Bonusbild!

Dalagatan 2010-11-20 kl.04:53. Det var lite vinter i stan tidigt i går morse.

Det var allt just nu!

/Bernt

Så var det fredag igen och möjlighet för er att i helgen titta på konst i ”luppnivå”.

Vi börjar oss närma slutet på tredje novemberveckan och jag har suttit inne hela veckan förutom min avstickare upp till söder i onsdags.  Många filmer har fladdrat förbi mina ögon under veckan både på datorn och på teven.

En hel del bläddrande i fotoböcker har det blivit under veckan också och böcker från de här tunga ”elefanterna” ligger framme just nu. Aders Petersen, Christer Strömholm och Sune Jonsson.

In i luppnivå på Botticellis Venus födelse plus några andra konstverk.

Ett italienskt fotoföretag som har lagt ut ett antal högupplösta bilder på några av de mest kända konstskatterna från Uffizierna, museet i Florens. Bilderna har en upplösning på upp till 28 miljarder pixlar. Detaljer på tavlorna som är så små som en hundradel av en millimeter görs synliga. OBS! Det tar en stund att läsa in bilderna som ni hittar här! Och glöm inte att dra upp sidan till fullskärm!

En liten bortglömd “gobit” från 70-talet (ur ”min” låda)!

Det är ju ingenting man snyter ur näsan direkt, så då får man nöja sig med en A4 print. Sen kan man fundera över om det är bra eller dåligt för fotokonsten när priserna drar iväg så här.

Bonusbild!

Hovs hallar på Bjärehalvön i Skåne. Det var just på den här stranden den berömda shackscenen mellan riddaren och döden ur Bergmanfilmen ”Det Sjunde Inseglet” blev inspelad.

Trevlig helg från Carlzonz kammare!

/Bernt

Onsdagsträff på Ellens och en liten häftig pancakeglugg.

I novembermörkret drog jag mig i går upp till söders höjder åter en gång för att träffa gubbsen på Ellens bageri. Nu räknade jag inte alla men uppskattningsvis så hade en tolv-fjorton stycken slutit upp. Det blir lite bökigt med samtalen när man sitter vid ett långbord så det blir mest att man att man snackar med dom som sitter närmast. Men samtalen var trevliga som vanligt och spännvidden var stor allt från tilt/shift objektiv, fotoböcker från blurb och modelljärvägar.

Stephan hade med sig sin lilla Perar Super-Triplet 35mm f3.5 pancakeglugg monterad på sin M6:a, en liten spännande sak. Optiken bygger på en trelinskonstruktion från slutet av 1800-talet, nu handbyggd i endast 200 ex av Mr Sadoyasu Miyazaki på MS Optical .

”Very nice little lens, only drawback its soo small and ive suddenly got so big fingers” skrev någon på en blogg jag läste, och det är klart att lite pillrigt blir med inställningarna.

Staffan hade med sig en bunt fina utskrifter bland annat några som han skulle ha med på Fotomässan och där på Danderyds Fotoklubbs montervägg. DFK min gamla fotoklubb där man fostrades en gång på det tidiga rödvinssextiotalet. Jag tänker ofta på kamraterna från den tiden, Magnus, Ragnar, Ingvar, Leif, Gunilla och Eva och funderar över hur deras liv blev.

Som vanligt promenerade jag sedan från Söder hem till Vasastan. I Rosenbad var det inte så mycket verksamhet på gång.

Morgonens fikamagasin.

Om jag inte har någon speciell fotobok på gång brukar jag gå till bokhyllan och plocka ner ett nummer av de amerikanska årsmagasinen som man på den tiden brukade införskaffa på Interpressbutiken på Barnhusgatan.

1960 års jubileumsnummer av Photography Annual är en riktig höjdare med många fina och kända bilder av de stora fotograferna. Här kommer ett litet urval.

Philippe Halsman        Weegee (Arthur Felling)

Henri Cartier-Bresson      Edward Steichen

Robert Capa       W.Eugene Smith

Ansel Adams

Annars då…

Som fotograf  i släkten får man ju ibland förfrågningar om olika uppdrag och i går förmiddag tog jag lite modellbilder på min systerdotters son Pierre. Och då fick man plocka fram ”storkameran” plus blixten som jag bara slog snett bakåt upp  i taket.

Ett litet tips till slut.

I morgon fredag sänder SVT2 en dokumentär om porträttfotografen Mike Disfarmer.

Det var allt just nu!

/Bernt

Alla farsors dag!

I går var det ju som bekant fars dag. Nu är jag ju av den åsikten att farsor inte behöver någon speciell dag för firas och inte morsor heller för den delen. Dom kan firas varje dag året runt om man har lust med det. Det här med fars och morsdagar är ju bara någonting som de som styr över handeln tagit fram för att vi skall döva vårt samvete och för att lätta på det trycket genom att konsummera lite mera.

Här i alla fall några bilder med farsan tema…

Den här bilden är på min farsa Göte och den är tagen på isen utanför Marö i Roslagen och troligen 1962. På Marö hyrde vi en fiskarstuga under ett flertal år när jag var ung. Farsan som tidigare i livet varit bergsprängare hade när den här bilden togs övergått till byggbranschen och höll då på att timmra upp ett stort hus åt en kund på Marö. Farsan dog alldeles för tidigt bara 56 år gammal (1969) och mest beroende det på sviterna efter sjukdomen silikos (stendammslunga) som han fick under sin som bergsprängare. Jag tänker inte på min farsa så ofta numera, det brukar mest bli på sommaren när vi är i vår fjällstugan i Härjedalen eftersom han byggt den. Då brukar han komma tillbaka och ”störa” lite i mina drömmar.

Den här bilden är tagen några sekunder efter det att min son kom till världen i slutet på maj 1974 och på Danderyds sjukhus.

 Min frus farsa Jocke, en rask man som nu närmar sig de nittio.

Bonusbild!

”Hip-shot” på Skeppsholmsbron. Att skjuta från höften med min lilla Panasonic är inte så lätt alla gånger med den fördröjning som kameran har.

Hoppas ni får en bra novembervecka!

/Bernt

Verkligheten är betydligt överdriven.

En tredjedel av skitmånaden november har redan gått och jag håller mig fortfarande upprätt. Och det måste man ju se som positivt. Jag sitter då och då och redigerar om bilder för min (eventuellt) kommande fotobok. Rasslar igenom filerna på mina olika hårddiskar, väljer och redigerar om bilder för tryck. Ställer bilder mot varandra. Hur många sidor det kommer bli vet jag ännu inte men svartvitt kommer det att bli rakt igenom.

Fikaboken.

Dagens bok heter kort och gott Christer Strömholm, och kom ut på Kalejdoskop förlag1986.  Hämtade upp den på biblioteket häromdagen och av omslagets skick verkar den ha vandrat genom många händer under de snart tjugofem år den funnits på biblioteket.

En liten tunn bok på ca sextio sidor, inte så många bilder men med läsvärda texter om fotografi, bildhistoria och konst av Strömholm och diverse andra skribenter.

Här har jag saxat en intressant bit ur en text skriven av Christer Strömholm. ”Stolpar”  inför ett föredrag på Konstakademien maj 1983.

DEN STORA SKILSMÄSSAN.

Inför framtiden har vi att vänta oss STORA, mycket stora, förändringar vad gäller den fotografiska bilden och dess användning. Redan inom ett tjugotal år kommer våra PERSONLIGA relationer till BILD OCH BILDBEHANDLING att ha medfört genomgripande förändringar. (Gäller både boendemiljö, hemmavanor och vårt förhållande till nyheter och dagstidningar).

Den elektroniska informationstekniken kommer HELT att ändra PRESS OCH INFORMATIONSBILDERNA. (Vår nuvarande pressfotograf är då ett minne blott). Å andra sidan kommer, och just på grund av ”robotiseringen”, den MANUELLA kamerabilden att få ett nytt, avsevärt STÖRRE VÄRDE (även och franför allt, ekonomiskt).

Den manuella bilden kommer, i kraft av sitt nytänkande och sin EXKLUSIVITET, att bemötas med respekt och tas på allvar som en aktiv del av BILDKONSTEN. Den kommer på ett MARKANT sätt skilja sig och avlägsna sig från MEDIABILDEN. (Hantverket- det manuella kommer åter i centrum). Kraven på YRKESFOTOGRAFERNA kommer att bli omfattande, men framför allt ANNORLUNDA. De fotografiska yrkesskolorna kommer att omvärderas och nyorganiseras.

Det manuella BILDBLOCKET kommer HELT att separera från PRESS och MEDIASEKTORN. Denna överförs i sin tur till DATAENHETERNA. ”SKILSMÄSSA!”.

KRAVEN på den bildskapande fotografen kommer i DIGITAL-ÅLDERN att bli sådana att han helt kan betraktas som BILDKONSTNÄR med kameran som arbetsverktyg…och bör då jämställa sig med målaren, skulptören och arkitekten. Detta kommer att vara bildsituationen inom en snar framtid. Mediabilden har övertagits av den DIGITALA SEKTORN och den personliga-manuella-fria fotografiska bilden kommer (som vanligt!!!) att vara hemlös – (lika hemlös som nu!!).

…eller har vi då lyckats förverkliga AKADEMIN FÖR FRI FOTOGRAFISK BILD???

Annars då…

Var häromdagen på Läkarhuset och fick en spruta mot den kommande flunsan. För oss som är lite lagom äldre var det gratis. Vi var ett gäng som lydigt satt och väntade på vår tur, jag med nummerlapp femton när en tjej i trettiofemårsåldern stegade in i väntrummet med latten i den ena handen och mobilen i den andra samtidigt som hon frågade: -Var finns nummerlapparna? -Dom hänger vid dörren svarade en äldre dam. –Men här finns bara vita nummerlappar ni har ju gula. Samtidigt kom en sköterska in i väntrummet: -När dom gula är slut gäller dom vita. Ttrettiofemåringen: -Hur lång tid kommer det här att ta då, hur många är ni som jobbar här? –Kanske en halvtimme svarade sköterskan.   Stön från trettiofemåringen som sen surt mumlande fortsatte sitt mobilsamtal och sitt lattedrickande. Därefter ropades mitt nummer upp.

Bonusbild!

Trevlig helg!

/Bernt