Le Miserable 2

Den här killen har gått i däck. Mest fascinerande är hans fotställning och hur det är möjligt att sova så. För den här killen sover. Punkt. Min fråga till mig själv är, är den bild försvarbar? Ett foto på en person som är helt utlämnad. En gatufotografifråga. Jag har ändå ett slags facit. Bilden är kraftigt beskuren. Det betyder att originalbilden, den ur kameran innehåller mer omgivning, en hel del andra människor som njuter av kvällssolen vid La Garonnes strand. Han finns med. Så själva fotograferingen kanske inte är problemet, snarare efterbearbetningen, beskärningen. Den process som utlämnar honom. Chansen att han kommer att se bilden är minimal och han är rimligen inte identifierbar. Men i någon mån är ju bilden ändå utlämnande.
Sen kan jag inte motstå en överruffig efterbehandling i Silver Efex. Och lite annat photoshop-pyssel. Nu kommer fråga nummer två. Finns det någon berättelse här?

och så här ser bilden ut i original.( inlägget redigerat 171117 22:059). 

Bröllopsbesvär

Att gifta sig verkar vara en stor apparat. En del av ritualen är den obligatoriska bröllopsfotograferingen. I Jardin Japonaise i Toulouse har bröllopsfotograferna bråda dagar. Allt från strikta uppställningar till lite nojsigt tittut bland träd och buskar. Fotograferna verkar ta  sina uppgifter på stort allvar, ibland med bistånd av en liten pluton assistenter. Dock inte denne. Och nu får det allt bli lite färg.

Chemin de St Jaques

Vi vandrar med näsan  mot väster. Nån gång kanske vi kommer fram till Santiago di Compostela. Vi vandrar åter utmed Chemin de St Jaques, pilgrimsvägen. Den här gången en bit av anslutningsleden från Arles till Toulouse. Vi borde ha gått längre västerut och rent av nått fram till Saint-Jean-Pied-de-Por. Men som sagt, det finns nått som heter logistik även i denna enkla vandrarvärld. Vårt skäl och syfte är inte direkt religiöst, kanske mer det faktum att lederna är välmarkerade och har man tur träffar man trevliga människor. Särskilt om man som vi bor på Gites eller hemma hos folk. Då kan man tillbringa en kväll i ett franskt lantkök med massor av skratt och god mat ( det enkla franska bonnköket är inte att förakta). Vi övernattar  på en bondgård strax utanför Viviers-lès-Montagnes hos det här trevliga paret. De driver en gård med ett sjuttiotal mjölkkor och de lever med samma bekymmer och problem som de flesta bönder. Men som sagt, glädje och skratt är det som förenar.

Fotavtryck

Vi kom att prata om resor en kväll på verandan (med en liten, liten  whisky i näven) i augustimörkret. Om människors inneboende behov av att se vad som finns på andra sidan bergen. Om miljökonsekvenserna av vårt ohämmade flackande hit och dit. Där den årliga resan till Thailand ses som en rättighet. Där man åker och shoppar på en annan kontinent vilket också, förmodligen ses som en självklar rättighet. Över helgen.
Fotavtrycket är enormt.
Och själv då, hur förhåller man sig själv till detta?
Marknad i en liten indisk stad. Turisten-upptäcksresanden vandrar runt med sin registrerande kamera. Det exotiska. Känns det igen?

(tips: När diskmedelsflaskan är slut fyller du den med vatten och använder vätskan som lins- glasögon- medmerarengöring. Ja, lite billigare, lite lite hållbarare...)

Terezin

Tänkte uppehålla mig i Tjeckien ett tag. Sex mil norr om Prag mot Dresden till. Terezin ( Therezienstadt) oktober.  Therezienstadt, ett av nazismens genomgångsläger. Ett ghetto som man visade upp. Bland annat för Röda Korset. Se här! Se så bra vi behandlar judarna. Sanningen var naturligtvis nån annanstans. Idag. Dimma, råkallt, utkylt. Och denna nazismens sjukliga intresse för renhet - handfat, duschar, kranar...
Den här bilden är tagen för några år sedan. Therezienstadt drabbades även den av översvämningar når regnet föll över Europa och de europeiska floderna svämmade över. Därav delvis det slitna uttrycket.
När jag kom hem och redigerade bilderna fann jag att i den bildbeskrivning jag sökte fanns det en dimension av bildestetik. En bild som åtminstone för mig associerade till Zurbaran, den spanske sextonhundratalsmålaren med stilleben som specialitet.
Jag har haft anledning att besöka Prag och Therezienstadt ett par gånger de senaste åren. Utifrån de bilderna och den inspirationen gjorde jag min senaste utställning 2015. Teckningar och objekt.
Sen läste jag De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg. Läs den.