Omvänt perspektiv

Alla dessa bokfynd

Jag är oförbätterlig. Jag trålar på Myrorna. Efter intressanta fotoböcker. Och har hittat ett mönster. De dyker upp i skurar. En dödstädning, ett dödsbo som töms. Ibland någon fotointresserads samling som ska skingras. Då dyker de upp lite pö om pö under ett par tre veckor. Bra försäljningsknep. Och då är jag där.

En fotograf som gått mig lite förbi, Tommy Söderlund och den här hittade volymen – Intill/Intimacy utgiven av Riksarkivet/Landsarkivet Visby. Väldigt fina bilder, det här är så kallad Gotlandiana, bilder från ön därute. En bildberättelse av rang. I svarvitt. Det blir sällan bättre.
Men så dyker det upp två saker. Christer Jonson, varför sätter du bildtexterna i liten grad och knappt 50% svärta? Snyggt, ja kanske men ett hån mot alla synsvaga.
Och någon måste sett att repron av de utomordentliga bilderna är anmärkningsvärt dålig. Trots frekvensmodulerat raster. Ljusdagrarna kritar 0ch svärtan sotar påtagligt. Alltså, någon eller några måste ringt i alarmklockan.

Bortsett från det. Åttiospänn på Myrorna. Den står i femhundra på Bokus.

Postat 2026-02-07 22:01 | Läst 75 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Ritualer

Första gången är en händelse, andra gången en tillfällighet, tredje gången en vana, fjärde gången och så vidare–en tradition. Som får ett stråk av ritual.
Att i början av februari hälsa på den japanska aprikosen i Botanicum är just en sån. Samt dofta på den, en ritual. Att kalibrera årets luktsinne. Den japanska aprikosen har en fräsch och frisk blommig doft som kan förnimmas redan på flera meters avstånd. Inte påträngande men heller inte diskret.

Skridskopjäxorna har befunnits hopplöst trasiga. Och det i den stund när Mälarens nordligaste fjärd ligger som en svart spegel och bara ber om att bli åkt. Så kan det gå, en inställd ritual.
Läste i dagens tidning att DT vill bygga en triumfbåge och den måste vara högst av alla. Att somliga tycker att lagar ska fungera retroaktivt. Att dessa somliga inte klarar av att sköta sin vandel helt och hållet själva. Man kan bli trött för mindre. Hur gestaltar man denna trötthet, tidens dumheter fotografiskt? Något att jobba på. Kanske ett föremål för en fototävling på Fotosidan?

(Bilderna tagna med D800 och Micro Nikkor 55mm 1:2.8 samt Fuji Xpro2 23mm 1.4)

Postat 2026-02-05 17:14 | Läst 194 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Bloggar

Omvänt perspektiv

Alla dessa bokfynd

Ritualer

mombasa

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Bloggar

Omvänt perspektiv

Alla dessa bokfynd

Ritualer

mombasa

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier