Tiden är ett förunderligt ting

Kan det varit 1977? En skola i ett miljonprogrammets Sverige. Då hette skolämnet fortfarande teckning, inte bild som senare. Tre tjejer, hyfsat stolta över resultatet, att göra en förstoring av en liten bild med hjälp av rutförstoring.
   Och jag undrar så klart, vart tog ni vägen? Om ni ens finns. Ni var rätt kaxiga på nåt sätt, men goa. Bilden som minne. Och jag behåller allt fnas och damm i den här bilden. Det stämmer liksom med tiden. 48 år sedan. Tiden är ett förunderligt ting.
   (Miljonprogrammet ja. Som var både höghus och låghus som radhus men med det gemensamma att bostadsstandarden var vida bättre än det som föregick. Bilder väcker tankar. Men det får bli en annan gång.)

(Nikon F 35mm 2.8 Tri-X. Avfotograferat negativ med Valoi35 utrustningen. D800 och ett Vivitar 80mm macro, raw-format fungerar oväntat bra. Det går fort, och efterbearbetningen  går hyfsat snabbt med en funnen rutin.)

Udda projekt

Annette Wixner, en konstnär jag känt i många år odlar bland annat ett projekt Garbnet som går ut på att konstutställningsbesökaren tar med sig en av Annettes små  träfigurer, placerar den i en miljö. Fotograferar den och länkar till ovan nämnda webbsida. Linda Long Lidman är hennes kollega i detta projekt.
   De små skulpturerna har en OCR-kod i botten så de är spårbara utifall.  Ett småskojigt projekt med en del allvarstoner och det bygger på fotografi, massbilden, den med kort bästföre-datum, men som i förlängningen blir tvärtom. En slags bildens överlevnadsstrategi. Det väcker åtminstone tankar.

(Fuji Xpro2 21mm 1.4. Det här är, kanske, möjligen fortsättningen på ett projekt att porträttera Uppsalakonstnärer. Jag inser att jag har arbetat med det i över tjugo år nu. Kanske blir nåt med tiden.)

Sofie ställer ut

Sofie Stenberg har vernissage på Galleri Ett. Stora grejer, små grejer i en alldeles egen färgskala. Det handlar i mycket om tallar. Allt i äggoljetempera vilket bidrar med en ytterligare dimension i det att luktsinnet blir involverat. Den speciella doften av äggoljetempera, måleridofternas egen umami. Det går att se ett verk av Sofie på Vårsalongen Lilevalchs för den som har vägarna förbi Djurgården Stockholm 

Gubbnöje

"Vintervurpan" är en årligen återkommande mopedentusiasthändelse. Om mopeder kan man lyssna på här. Medelåldern på fordon såväl som ryttare är rätt hög. Alla verkar ha roligt. 

Och är ordentligt påbyltade. Lördagsmorgonen bjuder på 12-13 grader kallt. Notera blåröken. Här är det tvåtaktare, en del kör säkert på fyra procent oljeblandning. 

En NSU Quickly. En sån hade jag en gång i tiden. Med den åkte jag runt staden i allt vidare cirklar, allteftersom med både tält, sovsäck, kamera, trangiakök och Generalstabens karta i packningen. Den yttersta cirkeln blev nog bortåt trettio mil i huvudsak på småvägar i det upländska landskapet. Ett litet sommaräventyr i första halvan av sjuttiotalet.
  (Lägg märke till packväskorna i genuin retrostil.) 

Vernissage / Berndth Johansson

Berndth Johansson började på Christer Strömholms Stockholms Fotoskola 1966, sen blev det Arméns fotoskola och en fortsatt karriär som porträttfotograf. Nu vernissage på Uplandsmuseet, retrospektivt heter det. Mycket folk, en och annan närvarande är dessutom porträtterad. Fint hantverk och i mitt tycke oftast träffsäker närvaro i bilderna där en del prickar extra rätt, men det kan delvis ha att göra med att det är folk jag känner eller har känt. Samtidigt kan jag känna en distans, den distans som ibland uppkommer i en redigerad porträttateljé. Men se bilderna om du har möjlighet. Det är kvalitet! Det här är dessutom porträttbilder man skulle kunna göda den pågående analog-digitala diskussionen med. Merparten är filmfotografi men printade digitalt av Bildformatet i Uppsala. Så nånstans har bilderna klivit över floden. Och det ska i sanningens namn sägas att de här printarna klår det mesta.

Men det får nog bli ett besök lite senare. Ryggar i all ära men det var bilderna jag ville se.