Oktobermorgon i Languedoc

Fast jag tänkte egentligen skriva ett par rader om  filmen "Cold war",  Paweł Pawlikowski långfilm. En ganska grund historia som  sakta men obönhörligt skruvar sig mot melodramets slutgiltiga final. Mycket musik, och visst är storyn nästan som en av de folkvisor som figurerar i filmens början. Moralisk, förutsägbar. Skulle man kunna tro. Men inte riktigt så enkelt.
 Det som ändå fångar en fotograf är det alldeles utsökta filmfotot. Det är som att få en en packe svartvitt från femtio- sextiotal i knäet,  där varje bild får rörlighet. Eller varje bild (inställning) lånar ljussättning, skärpedjup, kontrast, utsnitt från den tidens fotografiska bild. Det är mycket snyggt.

Se den om den går kvar på orten. Den lär nog komma som streamad också om de inte redan finns där. Scanbox är distributör.

( Morgon i Languedoc var det visst. Lite dis, lite kyla och dofter. Ryggsäcken packad. Benen lite morgontrötta.)

Lite mer processfoto och skönsång

Som sagt, jobba på det där med en bild om dagen. En välstämd skönsjungande sångkör i söndagens shoppingbestyr dämpar kanske köplusten en aning. Vad säger krämarna om sådana tilltag?

(Även idag visar sig X10 från sin vänliga sida. Allt verkar fungera. Lite Tri-x i efterbehandlingen. Oklart varför.)

processfoto med kameran i fickan

Idag blev det kameran i fickan, den lilla Fujix10 som för ovanligheten skull hade vänligheten att bortse från den störande glappkontakten  i sitt objektiv. 
Processfoto är att fotografera för att man ska ta bilder helt enkelt. Inte en dag utan en bild eller två. Och det är ju en trevlig inställning. Som jag har lite svårt att uppfylla. Men skam den som ger sig.

Tyvärr hade jag inte ljudfilm i kameran, men hornmusik är mjukt, förlåtande och vänligt till sin karaktär. 
Trevlig helg!

Accordeon är ett märkligt instrument

Irina Serotyuk är en ukrainsk accordeonist som lirar i mästarklass. Meisterklasse. Masterclass. Flink i fingrarna är ett understatement.

Och eftersom hon spelar helt utan notställ, rätt ur huvudet så får fotografen vara diskret. 
Ett accordeon är ett dragspel, storlek mindre garderob, där man kan ställa om lite knappar så att det går att spela melodibasar också. Nåt som dragspelare verkar ha som en utmaning.
( Fri konsert Uppsala Stadsbibliotek en fredagslunch. )

Lite pyssel i brist på annat

Vissa dagar passerar bara förbi. Något att pyssla med är lite inomhusfoto. Här borde makrot funkat bäst, men det ligger i ett annat hus elva mil  bort. Det får bli 24-70:an. Men skärpedjupet täcker inte riktigt in hela alltet. Det där kan man ha åsikter om. Vi diskuterade en gång det faktum att ögats skärpedjup och hela synapparatens återgivning av verkligheten ligger ganska långt från vad kameran sysslar med.

Vore för övrigt idé att skruva ihop en softproof för Google Chrome. Och inte minst en för Paddan. Eller det finns förstås nån som redan har gjort det där ute på nätet. Men det är nog roligast att göra det själv, eller? Den nedre bilden har som synes en lite annorlunda kurva. På arbetsskärmen är den i mina ögon för ljus, men här i webbläsaren klart bättre.