Fast food

I min lilla fotovärld får bilderna gärna ligga i mappar ett tag och mogna. Lite "slowfood" över det hela. Det får ta sin tid. Om det är lite ruffigt kopierat eller bearbetat som det heter nuförtiden är inte hela världen. (Kunde inte motstå frestelsen att lägga till en liten svartkant också.)

Goda grannar

Eller som charkuteristen sa till sina söner ( när han låg på dödsbädden) : Pöjkar, pöjkar kom ihåg, ät aldri körv!

Förväntan

Åter en av dessa bilder som ger mig en känsla av självupplevt. En okänd ung pojke på utflykt tillsammans med sin pappa. Han iakttar, seriöst, inte utan en viss spänning. Han betraktar med ett allvar som nästan känns vuxet. Han är uppriktigt intresserad och om någon skulle fråga honom vad han förväntar sig skulle han också vilja bli tagen på yttersta allvar. Om en liten stund kommer han se frihetsgudinnan om styrbord. I väntan på det kan han också titta på bogserbåtar en och annan segelbåt, måsarna som seglar, känna vinden och doften, havet.

Dramatik på 5th avenue

En stad som har 11 september i närminnet reagerar direkt. Ett skottdrama som inte vara ett terroristattentat utan mer av en
förfördelad anställd går upp och skjuter ihjäl sin närmaste mellanchef.
Helikoptrarna surrar över hela Manhattan. Adrenalinet porlar. Pressen är där. Alla!
Men vad vore NY utan lite småsnack i pausen.
( Nikon D300  24-70/2.8. Lite pyssel i Efex Silver.)

Självkritik

NY. Woman with bag. Tja, vad ska man säga. Gatufoto av normalgraden. Det är åtminstone inga ryggar. Fast...ganska nöjd ändå. Det blev nån slags rörelse och komposition i bilden i alla fall. Kvinnan med kassen, en av konsumismens prästinnor omgiven av drabanter. 
Jag kan inte komma ifrån den där subtila rörelsen och spelet mellan deltagarna som jag ändå läser in. Och hon i svart till vänster, hon som är iakttagaren, den som ser kameran. Den som ser fotografen och samtidigt gör fotografen delaktig. Eller drar jag för höga växlar..?

(lite teknik. D300  24-70/2.8 Pysslat med Efex. Beskurit lite grann.)