En liten pryttels långa väg

Beställer en liten pryttel på nätet, en bra-att-ha-grej i fotosegmentet. En adapter mellan Nikonobjektiv och Fuji-x. Den 29 november behandlas min beställning och infinner sig dagen efter i Shenzhen, Kina. Ett par dagar senare dyker den upp i Hong Kong för att någon dag eller två ta flyget och arton timmar senare hamna i Maastricht i Nederländerna för vidare befordran till Amsterdam där en del tullformaliteter klaras av. Sen blir det att åka lastbil till Halmstad. Ytterligare en lastbil till Norsborg. Och sen, inte helt klarlagt vilken väg, ligger den utanför dörren på morgonen. Allt kan följas på nätet.

Och då tänker jag på den här, en lastplan från S/S Baltic. Det är tjugotal och styckegods till hamnar i Sydafrika, Indien och Australien. Handritat, handskrivet, färglagt av min morfar, då förste styrman. Tittar man noga hittar man förutom papper och träfiberskivor ett kolli revolvrar, fyra tunnor torskleverolja, fem pianon (stuvade i däckshuset) och en hel del andra mer eller mindre oundgängliga förnödenheter, däribland ett parti cherry brandy i aktern.

Utfredel

Vi tar en tur med S/S Blidösund ut till Utfredel. ”Blidan” är liksom vår båt, en gemensam östolthet. I år har hon återfått möjligheten och rätten att göra turer i utskärgårdarna. Något som den fenomenale kaptenen Göran Sjödin utnyttjar till fullo när han navigerar mellan kobbar och skär.

Blidan är ett koleldat ångfartyg. Kolrök luktar gott.

När vi passerar Hundskärsknuv ute i Rödlögaleden är vi i utskärgård. Vi går in i den gamla lotsleden till Svenska Högarna.

Ångbåtsfickparkering kräver sin besättning.

Det var några år sedan vi sist besökte Fredlarna på egen köl. Men det mesta är sig likt.

Mårtens bod.

Lite sol på hemvägen. (Och fotbollen, Sverige -England följs på telefon.) 

Sjunkande skepp

har vi sett då och då i vår lilla hamn. Såna här restaurangskepp är ganska sorgliga historier. Gamla nitade skrov, som i princip är uttjänta har fått överbyggnader, ofta i flera omgångar och utan  större insikter om hur fartyget egentligen borde se ut. Skrov från förra seklets början, överbyggnad från sent åttiotal toppat med verandadäck från tvåtusentalet. Att de förr eller senare sjunker är inte så konstigt.

Men det är inte så länge sedan man kunde se riktiga båtar här som gick spannmålstraden upp till kvarnarna vid ån. Det var Pavona, Sydfart och Larghetto  (ex. Östfart) som höll ut i det längsta. Sydfart var nog hon som la på haspen. Minns en grå oktobermorgon när hon tuffade söderut nerför ån. Hon gick på lätten och såg på något sätt märkvärdigt befriad ut.

Pavona seglar efter vad jag kan förstå fortfarande, välskött och Bristol fashioned  under nederländsk flagg.  Sydfart har tagits om hand av en intresseförening och är i goda händer. Hon lär vara Sveriges äldsta ännu seglande fraktfartyg. Östfart har haft  en mer brokig historia. Hon lär efter ett antal äventyr, konkurser, kvarstader med mera hamnat  nånstans i Afrika. Pavona

Och här lite grann om Sydfart

och slutligen lite grann om Larghetto

(Bildkvaliteten är inte riktigt på topp här. Scannade negativ  och bilderna togs aldrig i något direkt syfte att vara fotografiska mästerverk utan mer av kameran som skiss och kom-ihågblock . Jag använde bilderna till en serie teckningar som gick under titeln "Natt vid ån". men som skisser dög de i alla fall.)

Om gruppfoton och historiska bilder

Den här bilden föreställer besättningen på S/S Baltic rederi AB Transatlantic. Bilden gissningsvis tagen i Melbourne 1927 eller 28. Mannen i mitten, kapten, är John N Frick, min morfar. Han har ganska nyligen tagit befälet, då tidigare skepparn blev hastigt sjuk under resan ner. Morfar gick över bord 1931, i Stilla Havet så jag har honom bara som bilder och lite andra dokument. 
Min blick fastnar dock oftast på de två männen bakom morfar. Nu är det nåt mer intressant som händer där ute på redden eller vad det nu är. Och det kräver åtminstone en kommentar. På göteborgska får man anta.

( Det blev sedemera en utställning med ett trettiotal akvareller (50x70) baserade på morfarns fotoalbum och olika dokument. "Käre Morfar" finns numer på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Visats där ett par gånger, gått på turné till olika europeiska hamnar och en sväng jorden runt.)