Foto Grafiska Frukter m.m från Vasastan

Det är ingen ko på isen så länge rumpan är i land..

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Jag har nu under en tid försökt jaga reda på en Summicron 35:a till min nyss inskaffade nygamla Leica M4-P. Ekonomin för inköp är naturligtvis begränsad när man lever på sin statliga ”konstnärslön”. Det verkar ha blivit ett kraftigt sug efter  lite äldre Leica prylar de senaste åren och det är ju glädjande för den analoga fotografins överlevnad. Men jag misstänker också att många skaffar sig Leicabitar och ställer dom sen i bokhyllan (eller i bankfacket) i stället för att låta dom arbeta, undantag finns naturligtvis.Vi får se hur det går? Jag har ingen brådska eftersom mitt fotograferande så här års går på sparlåga minst sagt.

Lite sugen är jag också på att skaffa mig en 21 mm senare eftersom jag alltid gillat den brännvidden. Att köpa en Leitzoptik blir nog inte aktuellt men Voigtländer har ju en också en som nog passar min plånbok bättre.

 

 

 Bilderna då, alla från mitten av 60-talet. Leica M2/21mm/ Tri-X/Rodinal. Reprofotograferade 18 x24 kopior.

 

”Jag får frågor om varför jag fortfarande envisas med att knipsa analogt, svaret är enkelt, det blir bättre. Digitala filer ger brus. Tri-X ger korn. Riktig film ger svärta. Digitala kort ger något som liknar svart. Det är en viss skillnad och svårare är det faktiskt inte. Sen gillar jag det fysiska, det man kan ta på, som ett negativ, som sex”. -Thomas H Johnsson.

 

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Det var allt!

/Bernt

Inlagt 2009-11-29 09:42 | Läst 9091 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Allt men inte så lite. Härligt fina bilder. Särskilt den på kon fascinerar mig. Ett häftigt porträtt! Lycka till i söket efter dina önskegluggar. Du hittar dom nog snart.
Dina 60-talsbilder är ju alldeles lysande. Svartvit, analog fotografi när den är som bäst.
Tänk att jag levt så länge men aldrig hört hela ordspråket om den där kon. Det var guld värt att få veta, tack!

Shyssta vidvinkelbilder också.
Vore jag som du Bernt, så skulle jag hellre spara ihop till en 35-summicron än köpa en billigare Voigtländer. Har själv testat CV 35/2,5 PII och jämfört med Summicron 35/2 Ver III. Summicronen tecknade hårdare (vilket är att föredra med nya tri-x som är ganska mjuk), och framförallt skarpare ut i kanterna, samt hade mycket bättre motljusegenskaper. Den har också en snyggare oskärpa. Och även design och handhavande är bättre. Allt är bättre, förutom priset. Men jag tycker att det dyker upp såna ibland för ca 3500:- och det är ju överkomligt. För en beg CV 35/2,5 PII får man ge ca 2500:- och det är bara en tusenlapp billigare, vilket också talar för Summicronen.
Härliga bilder som andas just det som Thomas H Johnsson beskriver. Fast ja, inte sex då, men kanske tre.... :-) Tre-vlig helg! /Peter

PS fast för att få det rätta analoga stinget, så krävs det ju också rätt framkallning och kopiering, annars blir det "digitalt" :-) DS.
Oj, denna hyllningskör till silver. Nu tror jag ju faktiskt det inte beror på silver eller kisel, utan snarare på det som finns bakom pannbenet. Jag som gör utställningar från ett antal olika fotografer, där en del arbetar med analoga kameror, andra med digitala, är rätt övertygad över att vi kan få fram bra kvalitet från båda kameratyperna. Sen gillar jag också det fysiska, att se en riktigt snygg print är en häftig fysisk upplevelse. Inte som sex, mer som en häftig konsert.

Stefan
Fina bilder med riktig svärta Bernt!!

Å flera Voigtländerobjektiv ligger tyvärr väldigt nära Leicas i skärpa, trots den annorlunda priset!
Men det är klart,
en 35 mm Canada-Summicron är även den helt Ok! :)
De senaste Summicron 35:orna är ändå ganska onödiga... ;)
/Bengan
Diskussionen om analog vs digital fortsätter, precis som när det gäller musik. Men jag har inte så mycket att säga om den, eftersom jag inte är så analog själv. Mitt mål är att verkligen bemästra den digitala tekniken, och jag har en bit kvar.

Vad jag däremot gärna ventilerar är korta brännvidder. Förr i tiden förstod jag dem inte alls. De förvränger ju bilderna, som en skrattspegel. Jag fattade inte vad folk ville uppnå med vidvinkeln. Även småbildskamerans normalbrännvidd kunde jag tycka var för kort. Sedan dess har jag lärt mig åtminstone lite att arbeta med vidvinkel. Men fortfarande är den en utmaning.