Vad gör en bild bra? Vad är en bra bild?

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE

Snart är det slut på de fina höstdagarna och fukten och gråheten kommer att lägga sig som en blöt disktrasa över stan. Med andra ord, november pockar på och då är det lätt att tungsinnet dundrar in som ett X2000 tåg från norrland. Om jag hade möjlighet skulle jag nu gärna dra söderut och återkomma först till våren i april-maj någongång.

Vad gör en bild bra? Vad är en bra bild?

Det är så klart en ganska subjektiv fråga. Frågar man ett antal personer kommer man troligen att få lika många svar som personer man frågar. Fast det finns några säkra kort att hålla sig till.

"Det viktiga är vad du har att säga och hur du säger det" har tex Kurt Bergengren sagt. Han har också sagt: "Det som avgör om en bild fångar blicken och fastnar i minnet är: Att väsentligt innehåll får en skärpt form". Och det gäller alla typer av bilder: familjebilder, porträtt, landskap, reportage, makro och gatufoto.

Utan att konstra till det för mycket så är en bra bild för mig är en bild som man kan återkomma till gång på gång, gärna lite mystisk som får igång hjärncellerna lite, what the fuck is this!

Nu lever jag naturligtvis själv allt för sällan upp till Bergengrens formel i mina bilder: ”Att väsentligt innehåll får en skärpt form", det händer rätt ofta att jag fastnar i att ta "snygga" bilder som vid närmare betraktande ibland blir ganska ”gallerixaktiga” och rätt ospännande efter ett tag.

Men det viktiga är som sagt att fortsätta att göra det man tycker om och motionera avtryckarfingret för då och då får man till en bild där det mesta stämmer.

Det kanske är bäst att påpeka att mina bilder den här gången inte har något direkt samband  med textinnehållet.

/Bernt

Är det dags att sälja sina ljusmaskiner och hoppa utför ättestupan?

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Så här skriver Micke Berg i sin blogg i dag:

”En ung fotograf har alla fördelar på sin sida. Nyfikenheten, kraften, förhållandet till mannen eller kvinnan. En ung man eller kvinna kan utan problem plåta nakenhet. Det känns naturligt. Det blir inte samma sak om en äldre man eller kvinna plåtar naket. Det kan upplevas som snusk. Intressant va?
Vad gör en äldre fotograf? Hur förhåller han sig till åldern, den minskande nyfikenheten, snuskstämpeln, avsaknaden av kraft och lust. Man kör på i gamla trygga fotspår, eller försöker välja nya, som inte är lika påfrestande för det egna psyket”

------------------------------------------------

”Tiden spelar också roll. Att plåta på gatan var en baggis på femtiotalet ( Bresson), lite svårare på sextio, sjuttio, vilket man kan se på Bressons bilder som blir allt sämre med tiden.
Med åldern kan en fotograf sällan hålla upp trycket. En o annan försöker. En viss desperation kan skönjas i bilderna. I vissa en jävla massa desperation över att livet snart är över och ungdomen flydd. De flesta återgår till ett mer meditativt förhållningssätt.
Det finns många exempel på det.Koudelka är ett. Jag ett annat. Blir vi sämre. Troligtvis blir vi det. Det viktigaste är att vi fortsätter om vi tycker om vad vi gör. Det finns korkade unga fotografer som skäller på äldre stjärnor för att de förfaller, inte orkar. Till de idioterna har jag bara ett råd: Håll flabben och satsa allt på dig själv istället”.

Jag har saxat lite ur Mickes text, så hoppa gärna över till hans blogg där han gärna tar emot kommentarer!

Det ligger en hel del sanning i Mickes text tycker jag. Men det viktiga är som sagt att fortsätta att göra det man tycker om även fast man inte har samma tryck längre. Det går naturligtvis längre tid mellan de verkligt bra bilderna numera. Man får vara glad om man får ihop ett par tre stycken om året. Men  jag håller drömmen vid liv… fortfarande.

I dag har vi också fått reda på hur landet ligger till.

Vad jag fått fram kommer jag att få min pension (intjänade lön) höjd med ca fyrtio (40) kronor, så nu blir det konsumtionsfest för carlzon framöver!

/Bernt

Höstbilder från Hallandsåsen plus kärt besök från förorten.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Det är många höstbilder i bloggarna just nu. Färggranna saker så att ögonen på en nästan exploderar. Jag är ingen skogsmulle direkt utan mera en betongmänniska, fast ibland så händer det att även jag förvirrar mig ut i naturen. Så här kommer mitt höstbidrag. Inga purfärska saker, alla tre tagna i slutet av september 2008. Och bilderna är inte rakt av från kortet direkt, som ni säkert kan se om ni blåser upp dom.

Annars då…

Det mesta går på sparlåga just nu i bildfabriken. Fast i helgen hade vi fint besök från förorten igen, det var vår yngste familjemedlem barnbarnet Elliot och hans föräldrar som kommit över för att äta en bit . Här kollar Elliot in fiskarna i vårt lilla akvarium tillsammans med farmor.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Sonen och sonhustrun hade just före helgen fått en ny värmepanna installerad i sitt hus men den vill inte funka riktigt ännu, max 27 grader fick dom på varmvattnet. Så det blev också lite badande hos oss för Elliot, pappa och farmor övervakar.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Bilder från fotohistorien man minns.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4 ”The Photojournalist” Andreas Feiningers porträtt av fotografen Dennis Stock från 1951.

LIFE fotografen Andreas Feininger (1906-1999) är kanske mest ihågkommen för sina fotografier av New York men under åren han arbetade för bildmagasinet LIFE tog mest bilder som handlade om vetenskap, forskning och natur. Mer sällan fotograferade han människor eller tog porträtt. Feininger skrev också ett flertal utförliga handböcker om fotografi och fototeknik, av vilka den mest kända kanske är ”The Complete Photographer” från 1965.

Innan Feininger började arbeta för bildmagasinet LIFE bodde och verkade han här i Stockholm (1933-39). Här blev han snabbt en av de ledande arkitekturfotograferna. Hans bilder publicerades bland annat i veckotidningen Idun och i arkitekturtidskrifter som Form och Byggmästaren. 1936 utkom Feiningers klassiska fotobildbok STOCKHOLM.  Han svarade själv för form, text och foton. En kärleksfull skildring av vår huvudstad bland annat med hjälp av hans egentillverkade supertelefotokamera. 1939 lämnade han Sverige för USA, då utlänningar inte längre här fick använda bil och kamera.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4 Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Till slut ett citat jag knyckt från Thomas H Johnssons blogg som i sin tur knyckt det från sin polare Martin:

"Om du köpte Ericssonaktier för 100 000 kronor för tre år sedan så är de värda omkring 4600 kronor idag. Om du istället köpte Telecom för 100 000 kronor, så har du bara kvar 791 kronor.

      Men om valet för tre år sedan blev att gå på bolaget och köpa bira för 100 000 kronor, dricka dem, ha trevligt, och gå och panta tomflaskorna, har du kvar 6741 kronor. Det är därför grabbarna på parkbänken kallas A-laget."

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Trevlig fortsättning på den nya veckan!

/Bernt

Fotografisk årsbok 1961 och det svartvita fotografiets försvarare.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Nu har jag lugnat ner mig lite efter gårdagen förnedrande youtuberesa. Att bli utpekad av en SD person som rasist och mindre vetande samt att man som pensionär utnyttjar statens kassa och lever på bidrag var inte speciellt kul naturligtvis. Men filmen visade klart att Jimmy Åkesson, Erik Almqvist och hans gelikar fortfarande har sina bruna skjortor närmast kroppen. Men jag låter det där vara historia nu…

Och nu över till helt andra trevligare saker…

Fotografisk årsbok 1961.

När jag för några inlägg sedan skrev om Kurt Dejmos självporträtt så googlade jag på Kurt Dejmos namn och hamnade bland annat på böcker på fotosidans recensionssida. Och där skrev Bengan Björkbom om Fotografisk årsbok 1961: ”En av de bästa årsböckerna med artiklar av bla Kurt Bergengren, Kurt Dejmo mfl”. Och då blev man ju lite intresserad så klart.

Så raskt vidare ut på nätet och leta, och ganska direkt så hittade jag ett exemplar på Bokbörsen för en rimlig penning. Och i går rasslade boken in genom brevinkastet med en duns och när jag öppnade förpackningen och började bläddra i boken så kände jag igen den direkt. Jag har tidigare någon gång skrivit om att jag under olyckliga omständigheter förlorade hela mitt negativ och bildarkiv 1969. Samtidigt förlorade jag också en hel radda äldre fotoböcker och däribland flera tidiga årgångar av Fotografisk årsbok. Så Fotografisk årsbok 1961 blev ett glatt igenkännande.

Det är konstigt det här med igenkännande. Bra bilder man sett, och det måste vara många tusentals jag sett sen jag blev seriöst fotointresserad i artonårsålder, glömmer man inte. Man (jag) kommer kanske inte direkt ihåg namnet på fotograferna men det brukar i de flesta fall dyka upp efter en stund.

Så åter då till Fotografisk årsbok 1961 och konstnären/fotografen Kurt Dejmo (1919-2009) vars grafiskt starka bilder och speciellt då hans självporträtt jag mycket väl kommer ihåg. Så här skriver han om svartvit fotografi i årsboken från 1961:

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Det svartvitas försvar.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4 Vi lever i ett färgens nyfrälsta tidevarv. Inom massmedier som film, böcker, tidskrifter och veckotidningar. Dagstidningarna är på god väg att ta upp den. Och färg-TV väntar vi på.

Med den våldsamhet som färgbilden trycker och tränger på, ligger det nära till hands, att vi accepterar och helt oreflekterat sväljer allt. Det kommer emellertid att visa sig, när den första yran lagt sig, att vi skall upptäcka, att det bästa inom svartvit-fotografin står oförändrat kvar. Det svartvita har tillräcklig höjd för att inte kunna dränkas av denna flodvåg av färg, som än så länge har bara breddens dimesion. Även färgen kommer naturligtvis att höja sig mot pyramidens topp.

I färgens än så länge kolorerade massa är det svartvita ett livsviktigt andningshål.

Så länge färgen bara väller ut på bredden, är det lätt att stå upprätt och sjunga det svartvitas lov.Det är skönt att ovanför alla onyanserade färger och kolorerade bildintryck få njuta av det svartvitas trots allt mera fulländade uttrycksform. De hundra åren har gett en viss mognad.

Kommer det svartvita att även i framtiden ha sitt berättigande? Personligen är jag övertygad om det. Nämligen om vi skall tala om den fotografi, som har rätt att räknas som personligt uttrycksmedel. Fotografin har övertagit största delen av teckningens och måleriets illustrativa sida. Jag tror, att på samma sätt kommer färgen att dominera den dokumentära sidan inom fotografin, den sida där den realistiska framställningen är den väsentliga.

Den breda allmänheten, som bara fotograferar för sitt nöjes skull, kommer att helt övergå till färg. För fotoamatören i allmänhet finns det ingen anledning att utesluta den.

Den svartvita fotografi som kommer att överleva är nämligen den exklusiva formen.

Varför försvarar jag det svartvita? Jo, det svartvita har vissa speciella egenskaper – intensiv skärpa, kärvhet, renhet, klarhet, påträngande strukturverkan och är i sig själv en abstraktion, en koncentrerad och förenklad bild, en översättning, inte bara en illusion av verkligheten.

Av det hela framgår, att svartvitt och färg har två olika funktioner. Det är orimligt att begära, att det ena skall utesluta det andra. Vi kan helt enkelt inte undvara en så exklusiv form av fotografin som den svartvita.

Kurt Dejmo 1961

Det här skrev alltså Kurt Dejmo för nästan femtio år sedan, klart läsvärda tankar fortfarande idag tycker jag.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Samsung NX 10 1,3 sek f/9 1600 ISO. DNG+ bearbetad i ACR.

Tack för att du tittade förbi!

/Bernt

Bildstöld av inteligensbefriad Sverigedemokrat…

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Jag fick ett mejl från en FS medlem (tack Fredrik) som hittat ett av mina självporträtt på en film på youtube.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4 Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Till höger på filmstillbilden ovan ligger ett av mina självporträtt helt utan lov naturligtvis från min sida, alltså en ren bildstöld. Nu har jag kontaktat den person (Sverigedemokraten på Sverige Sjunker) som lagt upp filmen och sagt att om han inte omedelbart raderar min bild kommer jag att fakturera honom enligt gällande prislista för nyttjanderätt + bildstöld + också ev skadestånd.

Kanske skulle man fakturera honom direkt?

/Bernt,