CARLZONZ BILDER II
Inget Ellens för mig i går…
Morgonens fikabok.
Brassaï
Brassaï (1899- 1984) var en ungersk fotograf som huvudsakligen var verksam i Paris. Han slog igenom 1933 med boken Paris de nuit, sitt första verk om Paris nattliv, där han kombinerar en hög konstnärlig nivå med skicklig teknik. Boken kan ses som ett genombrott för dokumentationen av Paris undre värld likaväl som för nattfotografin i allmänhet. Brassaï brukar också kallas den förste gatufotografen.
I just den här Brassaï boken (det finns många) som sammanfattar hans fotografiska gärning finns förutom hans berömda nattbilder från Paris ett stort antal av hans konstnärsporträtt och grafittibilder.
Annars då…
Karlbergsvägen 2010-10-06 kl. 14:45
Jag har bland annat uppgiften i vårt hushåll att då och då knalla upp till Karlbergsvägen och slänga pappersavfall och så här såg det ut vid min sopstation i går när jag tog vår fullastade trilla dit. Nu vet jag ju inte om det är så att Vasastadsborna plötsligt drabbats av städiver eller om den konflikt mellan staden och sophämtningsföretaget som jag läste om för ett tag sedan fortfarande pågår.

Jag är fortfarande lite sne på att man inte direkt kan få
upp bilderna på full spaltbredd direkt i den så kallade ”breda” bloggen.
/Bernt
Visst längtar man tillbaka lite till Tri-X, D76 och silverbromiden ibland…
”För mig har fotografin alltid varit den plats där drömmen och verkligheten stämt möte. Det började i mörkrummet, Att genom ljusslussen få träda in i detta rum, förtrollat redan genom sitt metaforiska namn, kändes för mitt tonåriga jag som att få tillträde till en okänd underjord. Efter att i blindo trevat mig fram till förstoringsapparaten dröjde det en stund innan ögonen anpassat sig till det svagt röda glödlampsljuset. Alla omvärldens ljud dämpades och jag blev varse en stickande, sövande lukt av kemikalier. Axlarna spändes i koncentration inför den framkallningsakt, den pånyttfödelse av verklighetens alla glömda ögonblick, som strax skulle äga rum. När den beslöjade bilden växte fram i framkallningsskålen visste jag att den lika lätt som den uppenbarat sig kunde gå förlorad och jag kände mig som skapelsens herre”.
© Marie Lundquist/ Ur hennes bok ”Drömmen om verkligheten”.

Luntmakargatan 73, Stockholm 1968. Leica M2 21 mm Tri-X
D76.
Morgonens fikabok!
Efter lite jagande har jag slutligen fått tag i fotografen Thomas H Johnssons och författaren Jonas Bergh bok ”En blues från Landskrona”. Boken kom ut 2007.
Thomas H Johnsson och Jonas Bergh har också tidigare i år kommit med en uppföljare som heter ”Mer blues från Landskrona”.
En blues från Landskrona på Outoffocusmag.
Starka bilder man minns.
Christer Strömholms Tarragona hunden från
1958. Kanske en av hans mest omdiskuterade bilder. I mitten av
60-talet väckte den bla ett enormt ramaskri i fotografkretsar när den
publicerades i fotografernas förbundstidning. Det kanske inte är en bild man
hänger upp på väggen i vardagsrummet direkt, men när jag då och då tänker på Christer
Strömholm och hans bilder så dyker ”spanienhunden” upp som en hälsning från mästaren.
Christer Strömholm (1918-2002) behöver nog ingen närmare presentation och mycket har skrivits om honom och hans bilder genom åren, en av våra stora dokumentärfotografer. Jag stötte på Christer Strömholm första gången när han hade en bildvisningskväll på Danderyds Fotoklubb där jag var medlem ett antal år i början på 60-talet. Andra gången var på en föreläsningskurs om bild som ABF anordnade med ett antal inbjudna fotografer inom press, mode, reklam och dokumentärfotografi. Den gången Christer Strömholm var föreläsare skulle kurdeltagarna ta med sig egna bilder för bedömning. Vad han sa om mina bilder kommer jag inte ihåg. Men något positivt måste det ha varit för året efter slutade jag min anställning på det tryckeri jag arbetat på som litograf i nästan tio år och sökte och kom in på Fotoskolan. Det här var hösten 1966. Höstterminen 1967 på Fotoskolan fick jag också den stora äran att arbeta som kopist åt Christer Strömholm i hans labb som han då hade på Drottninggatan. Sista gången jag träffade Christer Strömholm var på Kulturhuset 1996 på utställningen "Indicier", utställningen han hade tillsammans med två andra storheter, Anders Petersen och Kenneth Gustavsson.
Annars då…
Affe frågade i mitt förra inlägg om jag provat pancake optiken till hans Samsung NX10 som jag fått låna av honom ett tag. Tog ett självporträtt i går (konstigt va) när höstsolen sken in i vardagsrummet. Affe tyckte också att det finns lite analogkänsla i Samsungens filer, alltså inte så mycket direktskärpning i kamerans programvara. Där är jag faktiskt beredd att hålla med honom.
100 % crop.
/Bernt
Small or big toys for older gray boys.
Båda kamerorna nollställda. Canonen med en Sigma 20-70 mm, Samsungen med sitt kit objektiv 18-55 mm. Bilderna okorrigerade, tagna i RAW i full upplösning och på 400 ISO och med f/7.1. Eftersom jag inte har senaste PS så är Samsungbilden framkallad i Samsungs RAW programvara, Canonbilden i ACR:en.
Samsung X10
Canon 50D.
100 % crop. Samsungen hanterar bruset något bättre men är också lite mjukare. Canonen med Sigman har lite krispigare detaljåtergivning och som det verkar något större skärpedjup med samma bländare.
Som jämförelse har jag också tagit en bild med min lilla LX3:a, den kamera som jag just nu tar mina flesta bilder med.
Samma bländare som de tidigare bilderna och med 400 ISO. Klart brusig i det svaga ljuset, jag brukar helst inte gå över 200 ISO med LX3:an när jag tar i färg. Högra bilden försiktigt brusreducerad vilket gör den ganska ok.
Starka bilder man minns.
Kurt Dejmos självporträtt från
1958 (här något beskuret).
Jag träffade konstnären/fotografen Kurt Dejmo
(1919-2009) bara en gång och det var när jag vid ett tillfälle besökte Gerlesborgsskolan i
Bohuslän, kommer inte just nu ihåg vilket år det var men troligen var det 1962 kanske
var det också 1963.
Kurt Dejmo var en banbrytare när det gäller fotografins konstnärliga möjligheter. Dejmo skrev många artiklar om fotografi i fotofackpressen, sammarbetade med Riksförbundet Svensk fotografi och gjorde föreläsningsturnéer. Hans bilder publicerades också i internationella konstmagasin och han deltog i utställningar i Europa. Dejmo arbetade hela sitt liv både med måleri och fotografi, och anammade även datortekniken när den kom och såg den som ett viktigt verktyg för fotokonsten.
Annars då?
Tuff kommentar av Pieter ten
Hoopens utställning
på Fotografiska:
Riktigt roligt tycker jag!
Trevlig lördagskväll!
/Bernt
Ur min dagbok sista septemberdagen 2010.
Tog jag mig en liten promenad i går i det fina höstvädret. Gick från Vasastan och hamnade först hos Mattonbutiken som numera ligger lite undanskymt på Luntmakargatan, där införskaffade jag mig lite matt skrivarpapper plus en förpackning skalpellblad. Jag började redan i slutet på 60-talet då jag startade min första designfirma att handla grafiskt material hos Matton. Deras lilla butik låg då på Rådmansgatan, senare öppnade dom en större mycket välutrustad butik på Birger Jarlsgatan. Det blev en hel del kartonger med film och papper för reprokameran man släpade hem därifrån under åren för att inte snacka om alla gnuggisark. Dom materialen försvann nästan helt och hållet när datorerna mer och mer tog över för original och designarbete i början på 90-talet.
Efter Matton gick jag ner till Rönells Antkvariat på Birger Jarlsgatan för att fråga om dom eventuellt hade något exemplar av en presentationsbok om det tryckeri som jag arbetade på i slutet på 50-talet och några år in på 60-talet. Boken som jag sökte trycktes sista året jag arbetade på tryckeriet (1965) och i boken vet jag att det finns en bild på mig vid den maskin jag då arbetade vid. Där blev tråkigt nog inget napp den här gången. I Rönells skyltfönster låg det däremot en bok med en för många av oss välkand signatur.
Från Rönells gick jag sedan upp till Östermalm och Grev Turegatan och där till Galleri M2 som jag läst skulle visa en utställning av stillbildfotografen Steve Schapiros bilder från inspelningen av Gudfadern filmerna.
Ganska torftig utställning. Jag hade förväntat mig lite mer spännande runtomkring bilder från själva inspelningen och inspelningsplatserna av Gudfadern filmerna. Fick i alla fall tillfälle att bläddra lite i ett exemplar av Schapiros bok ”The Godfather Family Album” och i den fanns det en hel del mer intressanta bilder än dom på utställningen.
På Kungsgatan på hemväg mot Vasastan igen mötte jag dom här räknenissarna som var på besök i verkligheten en stund.
Om fotografen Anita Lönn vet jag ingenting och jag har heller inte lyckats ragga fram några uppgifter. Men jag har en kopia av hennes fina bild (nr 6 på kartan) på Christer och Tonia tagen i Paris 1967.
När jag kom hem smakade ölen jag hällde upp fint, en Jämtlands Pilgrim blev det den här gången.
Trevlig helg!
/Bernt
Ellens igen och jag har en sak att bekänna.
I går var det så då dax för ett ytterligare nytt klassmöte på Ellens Bageri på Hornsgatspuckeln. Vädret var strålande här i vår huvudstad så jag bestämde mig för att promenera från Vasastan upp till Söder höjder. Jag gillar att promenera på stan i lagom takt, hela tiden så upptäcker man nya saker beroende på ljus å väder. Jag brukar ta pauser här och där och tjuvlyssnar då också gärna på andras prat.
Jag passerade försiktigt en hel del poliser som stog post nere vid Riksdagshuset där jag också stötte ihop med den här mannen som säkert många känner igen.
På vägen upp från Slussen hittade jag också det här lilla konstverket, det finns flera att se utefter Hornsgatspuckeln.
Vi var väl en tio-tolv stycken i klassen och vi fick också den här gången besök av söderbon Micke Berg som hade med sig en bunt av sina bilder, några nyare Epson printar plus en del mörkrumsframställda fiberbilder.
Micke visade också en jätteprint som han gjort från en 4 MB fil från sin gamla S20 kamera.
Bengan hade med sig en liten fin fotobok med bilder av fotopionjären
André Kertész om vilken Henri Cartier Bresson sagt: ”Whatever we have done,
Kertész did it first”. Här finns ett litet urval av André Kertész bilder.
Bengan passade också på att ta lite porträtt med sin Praktina på eleverna.
Torbjörn kollar in en av Micke Borgs gamla fina fiberkopior från åttiotalet.
Jag hade också med mig två böcker, New Yorkers as seen by Magnum Photographers och The Polaroid Book.
Magister Björkbom visade också upp ett prov på vår nya skoluniform.
Lite sansat politikprat blev det så klart också så här
direkt efter valet av anhängare från både rött och blått. Den trevliga eftermiddagen
avslutades sedan hos Gert på Svenska Kort som vanligt. Inte så mycket
Richo-snack från Gert den här gången, mest analogt. Några köpte film och framkallning till sina ljusmaskiner.
Nästa träff blir den 6 oktober, titta gärna in om ni är i stan!
Bekännelsen då.
På fönsterbrädan i mitt arbetsrum har jag en liten skulptur liggande av konstnärinnan Anna Hesselgrens från hennes projekt ”StillAlive- Människan som platsen”. Hennes projekt är en vandringsföreteelse från stad till stad, från plats till plats. Ni kan läsa om hennes rullande projekt här.
Men jag ville inte bara visa en raktavbild på skulptuen som illustration till dikten och för att tillföra något lite extra plockade jag därför ut skulpturen i vardagsrummet och brände av ett par rutor. Som jag sen mixade ihop i photoshoppen.
/Bernt










































