Kortrapport 16 från Brödåkra våren 2009.

Äntligen fredag! Ett av Christers favorituttryck efter en arbetsam vecka i sin stora lastbil. Den här veckan har det också varit en "äntligen onsdag" för honom eftersom det var ledig dag i går. Nu blir det ju en hel del arbete för honom ändå på sin lediga tid. Timmerhögen betas av med några timmar i stöten. Han kör ca tre tankningar av motorsågen på ett pass. Sen skall det sågade forslas in till huggplatsen bakom huset där det också brukar bli en bra stund med klyvyxan.

Fast lite "kulturdrogning" tycker vi båda är viktigt. Så eftermiddagarna brukar vi vika för turer till intressanta platser, helst då lite fotomässiga också. Men det brukar också bli en hel del besök på olika utställningar. I går eftermiddag åkte vi ner till Skissernas Museum i Lund som vi inte besökt på länge.

Skissernas museum är ett ganska unikt museum. Dess inriktning är den kreativa processen kring skapandet av offentlig konst – det vill säga skisser, förstudier och modeller till den konst som möter oss i vår omgivning. På Skissernas Museum visas allt från en snabbt nerklottrat pappersskiss till stora gjutmodeller, från det tidiga 1900-talet till våra dagar: Här får man möjlighet att vara med om olika konstverks skapelseprocess. Skissernas Museum har i huvudsak tre samlingar som består av den Svenska, Nordiska och den Internationella samlingen. Sen pågår det nästan alltid specialutställningar.

Specialutställningen den här gången var om Claes Hake som varken jag eller Christer kände till någonting om tidigare. Vi hade så klart googlat och läst lite innan vi åkte ner. Claes Hake (som är född 1945) är förmodligen en av Sveriges mest välrepresenterade konstnärer i det offentliga rummet, med ett 60-tal skulpturer placerade i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland och USA. Mest känd är han kanske för sina väldiga portar, valv och bågar i granit.

Det var även på Claes Hakes utställningen fint att se skisser och modeller på hans monumentalverk. Hans (nu även för mig) kända portar fanns i ett otal varianter.

Saknade dock lite att det inte fanns mera bilder på de resta verken på plats för att riktigt känna den monumentala storleken i dom. Bild från Wikipedia.

Mycket annat fint fanns det i samlingarna också. Bland annat den här skissen av den världskände mexikanske konstnären och muralmålaren Diego Reviera (han som var gift med Frida Kahlo).

Efter utställningen satt vi en stund på Stortorget och vilade våra fötter och spanade in folklivet innan vi drog hem till Brödåkra igen.

Nedräkningen pågår för min min tid i Brödåkra denna vår...

/Bernt

Kortrapport 15 från Brödåkra våren 2009.

I förra rapporten berättade jag om mitt och Chris besök på Sofiero Classic utställningen. Man kan ju också rikta kameran mot Sofieros parkanläggningar med sina slingrande stigar i djupa raviner.

Ett par bilder till från Sofiero Classic.

Snygg MG i mint skick framför Sofiero Slott. Eftersom den varit med på annonser, inbjudan och foldrar flera gånger så kanske den har någon kunglig anknytning. Någon kanske vet?

Snyggaste "Grinet" på Sofiero utställningen enligt min mening.

Det är "countdown" nu för min våresa till Chris i Brödåkra...

/Bernt

Kortrapport 14 från Brödåkra våren 2009.

Christer, min värd här i Brödåkra har fullt upp med sågningaen av sin timmerhög och den efterföljande huggningen. Hade inte jag varit här och stört honom i hans arbete så hade han säkert redan varit klar. I söndags eftermiddag tog han en liten paus i arbetet och vi tog oss ner mot Helsingborg och Sofiero för att titta på lite klassiska bilar och motorcyklar från förr och nu.

SofieroClassic är en utställning som snabbt blivit en av de finaste i Sverige, med en stor mångfald av fina bilar i Sverige och ett rikt inslag av fordon från Danmark. Årets tema var den engelska folksportbilen MG och den svenska motorcykeln genom tiderna.

Här kommer lite "vimmelbilder" från utställningen på sånt som jag gillade vad det gäller form och design och (en hel del) nostalgi.

På de bilder där jag förekommer är det Christer som är fotograf.

Sista veckan...

Mitt slacker-liv här i Brödåkra är nu inne på sista veckan...(för den här gången)...

/Bernt

Kortrapport 13 från Brödåkra våren 2009.

På eftermiddagen i förrgår tog vi en biltur ner till Skånska sydkusten för att bland annat besöka de gamla kalkugnarna i Östra Torp. Från Brödåkra tog vi sikte på Ystad för att därifrån köra kustvägen fram till Smygehuk och Östra Torp.

Vi undvek de stora vägarna nästan hela vägen vilket gjorde att det blev en fin resa i det Skånska senvårslandskapet. Första stoppet utanför Ystad för en snabb koll på en informationstavla.

Kalkugnarna i Östra Torp

Först lite historia. Den första kalkugnen uppfördes 1802. De äldsta bevarade ugnarna byggdes på 1850-talet eller något senare. Kalkbrytning och kalkbränning hade kommit igång i början av 1800-talet och i mera industriell omfattning omkring,år 1860 och pågick i skiftande intensitet till början av 1940-talet. Sista gången kalken bränndes i en av kupolugnarna var 1951. Antal arbetare inom kalkindustrin i Östra Torp har varierat betydligt genom åren - år 1893 var 83 människor sysselsatta med kalkbrytning och bränning, medan 1938 antalet är angivet till 48.

Sammanlagt finns tio ugnar bevarade, de flesta av dessa är av s.k. kupoltyp. Vid Smygehuk på stranden, nedanför Bålhögen, finns en gammal kalkugn av den äldre schaktugntypen med en vid öppning i kupolens topp genom vilken kalksten och bränsle har förts in via en lastbrygga.

Själva bränningen var en arbetsam procedur. Inne i ugnarna staplades kalksten, varvad med kol, ända upp till kupoltaket. Ingångshålet tätades med eldfast tegel och eldstaden under kolstapeln tändes på. Elden fick brinna i 40 timmar. Efter ett dygns avsvalning kunde ugnen tömmas på upp till 200 hektoliter bränd kalk - då hade det gått åt 5-6 ton kol!

Efter att ha dånat kalkbränningen i hundra år lämnades de att förfalla. Men för ett femtontal år sedan startade länsantikvarien i Malmö en räddningsaktion.När restaureringen sattes i gång 1993 befann sig kalkugnarna i bedrövligt skick. Vissa av kalkugnarna var delvis raserade och kolhusen nerrivna. Samtliga kalkugnar återställdes till sitt ursprungliga skick med samma material och hantverksmetoder som användes när byggnaderna uppfördes.

Det blev också lite fotografering naturligtvis även fast vädret var alldeles för vackert för min smak.

Som tidigare opalletare i Australien kunde Christer inte låta bli att först titta om han kunde hitta några intressanta stenbitar.

Det fanns en hel del vackra flintabitar.

Christer tog en hel del bilder och det gjorde jag också. Fast några "fullträffar" blev det inte direkt, mera registreringbilder. Lite för hårt och tråkigt ljus.

Den gamla ugnen nere vid hamnen i Smygehuk.

Sveriges sydligaste träd kanske?

Det här är i alla fall Sveriges sydligaste udde och nu har jag också varit där...

Hemresan i solnedgången gick utan problem och under lördagen hände inget av värde att rapportera hem om.

De stilla dagarna i Brödåkra fortsätter...

/Bernt

Kortrapport 12 från Brödåkra våren 2009.

I onsdags var jag inne i Helsingborg hela dagen och vandrade runt på stadens gator. Jag uträttade ett par viktiga ärenden som tex att ladda plånboken med lite slantar. Vi åkte från Brödåkra redan kvart över sju med Christers röda "Ferrari" eftersom han skulle besöka sin tandläkare vid kvart i åtta. Jag fortsatte ner på stan. Här några "snaps" från min dag.

Det märks att man är i Henke-Land.

Jag gick också igenom ett par parker i morgonljuset.

Många var på väg till sina arbeten denna tidiga onsdagsmorgon.

En del unga tjejer satt och pluggade i trappan vid Kärnan, och det dröjde inte länge innan killarna också var på plats.

Dunkers fick också besök, satt en bra stund i faktarummet och skummade lite Skåneböcker. Läste också i den utmärkta boken "Svart på vitt om Tio Fotografer" av Per Lindström. Jag arbetade från 1957 till 1965 på ett tryckeri som låg på Holländargatan vid Centralbadet i Stockholm där Tiofoto då hade sitt kontor och brukade då och då stöta på Tiofotos fotografer på gatan. Tryckeriet jag arbetade på tryckte några av deras böcker bla av Sven Gillsäter, Hans Hammarskiöld, Hans Malmberg. Boken om X är nästan ett måste för den som är intresserad av svensk fotohistoria.

Innan jag gick ut på stan igen från Dunkers tog jag mig en trappa ner och avlade ett toabesök. När jag var därnere fick jag ett sms från Comviq som hälsade mig välkommen till Danmark, och att det skulle kosta så och så mycket om jag skulle ringa och ta emot samtal. Sånt händer när man är i närheten av ett annat land och kan kosta skjortan om man inte ser upp.

Några höftskott avskjutna vid Rådhuset.

Frammåt eftermiddagen blev det också några pilsner och lite tidningsläsning på en krog. Christer plockade upp mig strax före sex för återfärd till Brödåkra.

"Slacker" livet i Brödåkra fortsätter...

/Bernt