Försommarresa till Skåne och Mark Knopfler på Sofiero Slott och min bästa bild 2009.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE

Sitter här mitt i vintern och planerar vårens Skåneresa som i år snarare blir en försommarresa. Runt den 16-17 maj bär det iväg igen ner till Skåne och Brödåkra igen om inget annat störande inträffar. Måste bara ha ok att tiden passar från min ”hyresvärd” därnere också, men det brukar aldrig vara några problem. På bilden Håkan och Christer två av mina ”goa” skånekamrater.

Sen måste jag bestämma transportsätt också. De senaste resorna har jag gjort med SJ i stället för buss. Men det betyder också att jag måste bli upplockad i Lund vid framkomsten i stället för i Helsingborg.

Buss är naturligtvis i de flesta fall billigast att åka men också jobbigast. Bara ett stopp på resan ner och där har bussen vid ett antal tillfällen dessutom varit försenad. Det blir ganska jobbigt att åka 8-9 timmar utan ordentlig paus när man som jag är lite ”lagom” äldre.

De billigaste resorna på SJ släpps 90 dagar före avgång vilket för mig betyder runt den 20 februari. Just nu kostar en enkel Sthlm-Lund ca 1600 pix och det passar inte min plånbok direkt , i höstas kom jag ner för ca 500 och då fick jag också åka bekvämt i 1:a klass.

Det som styrt försommarresan lite är att vi är ett gäng som skall gå och titta och lyssna på Mark Knopfler på Sofiero Slott den 12 juni. ”Gubben” har kanske inte samma glöd i guran nu som när han ingick i gruppen Dire Straits i slutet på 70 och början på 80-talet. Men det blir säkert folkligt, festligt och fullsatt på Sofiero.  

Sultans of Swing lär vi säkert få höra höra och här kan ni lyssna och se en liveversion med Dire Straits från Sydney 1986.

Min bästa bild 2009.

Det är många som visar sin bästa bild från 2009 på bloggarna just nu. Jag har visserligen inte blivit inbjuden av någon men jag kör min ändå.

Kanske inget fotografiskt mästerverk men för mig betyder den här bilden mycket och ger varje gång jag tittar på den ett ”hallelulja” moment, och det räcker rätt långt tycker jag. Lite bakgrundsfakta är kanske på plats också. I början av sommaren förra året blev min fru och jag farmor och farfar för första gången, mormor och morfar har vi blivit tre gånger tidigare. Bilden är tagen då farmor träffade sitt nya barnbarn för första gången, då var Elliot bara ett par dagar gammal. Jag tycker att bilden visar att det direkt blev en fin kontakt mellan dom och den har sedan bara vuxit mer och mer.

Åsså på slutet…

Då och då rasslar det fortfarande in kommentarer och favoritbildsval på min Aila J bild som jag la upp här 2003. Hitils har jag fått 86 kommentare och 70 st har också valt den som favobild.

Bilden tog jag runt 1964-65, bildstil och modell starkt påverkad av ”Carnaby Street” och ”Swinging London” som var ungdomsmodets högborg…just då! Originalet är ett mellanformats dia tagen med Hasselblad och 50 mm, ”The rest is Photoshop”. Inspiration: Från Rickard Avedon och David Bailey till Hans Gedda…

Ha en bra söndag!

/Bernt

TV och boktips för oss ” insnöade” stugsittare…

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE

Foto: Jacques-Henri Lartigue

Fotografins historia

Viasat History fredag den 5 februari kl. 22.00

Brittisk dokumentärserie från 2006. I begynnelsen. I den första delen av dokumentärserien ser vi några av fotokonstens viktigaste uppfinningar, experiment och pionjärer. Vi får bl a veta mer om George Eastman, rullfilmens fader och Kodaks grundare som gjorde fotograferingen mer tillgänglig för allmänheten. Vi får också ta del av den legendariske franske stillbildsfotografen Jacques-Henri Lartigues verk. Säsong 1. Del 1 av 6. Producerat år 2006.

Repris lördag 6 feb. kl.14.00

Kanske kommer det när det gäller Kodaks rullfilmkameror att handla om Vest Poket Kodak kameror (VPK) som var den kamera som satte fart på (amatör)fotografin i början på 1910-talet. Kameran såldes i över 1.8 exemplar mellan 1912 och 1926. VPK kameran tillverkades under den här perioden i många olika utföranden och det var i de flesta fall optiken som hela tiden förbättrades.

Kameran på bilden är en VPK Autographic Special även kallad ”The Soldiers Camera” för att många soldater hade den med sig under Första Världskriget. På Autographic modellen är det en liten lucka på baksidan där man kunde skriva korta noteringar som sedan kom med när man framkallade filmen.

Autographic 127 film finns inte längre att få tag i men efke i Kroatien tillverkar fortfarande en svartvit 127 film på 100 ISO och jag har fått en rulle av ”Retro” Olle Janson som jag skall testa när ljuset blir lämpligt om några månader.

Optiken på min VPK Autographic Special kamera är av den enklare sorten och har f/8 som största bländaröppning, slutartiderna är 1/25 och 1/50 sekund plus B och T och med 100 ISO film så krävs det ju lite ljus.

Morgonens fikabok.

När jag var ute på stan i går så tog  jag mig också en sväng  ner till Stadsbiblioteket och därifrån fick jag bland annat med mig Hans Hammarskiöld praktverk.

Foto Hammarskiöld -Tiden och Ljuset

 Legend redan under sin livstid! Så kan man lugnt säga om fotografen Hans Hammarskiöld, 85 år i maj. I över sextio år har han fångat verkligheten på film och papper. Och han är fortfarande igång med nya utställningar och böcker. Fortfarande arbetar han i mörkrummet. Hans Hammarskiöld var också med och startade det numera legendariska fotografkollektivet Tio Fotografer i slutet på 50-talet.

Boken ger en bred bild av Hans Hammarskiölds fotokonst. Här finns porträtt av kända personer, reportage och modebilder,  de välkända Londonbilderna liksom fotografier av de egna barnen.

I samtal med författaren och DN-journalisten Kurt Mälarstedt  kommenterar Hans Hammarskiöld sina bilder och berättar anektoter om sitt liv som betraktare bakom kameran.

Tråkigt nog tycker jag att trycket i denna för övrigt mycket vackra bok är alldeles för grått platt och grötigt. Synd på Hammarskiölds många fina bilder.

Trevlig kväll!

/Bernt

PS. Jag har skrivit en del om Vest Pocket kameran i ett tidigare inlägg som ni hittar här!

Drömmer jag i färg?

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE

Det var någon som frågade det i en av kommentarerna i mitt förra inlägg. Och jag svarade då att jag inte visste riktigt hur det var med den saken. Men nu har besked. I natt var jag ute på strövtåg igen i mina drömmar igen och besökte då bland annat fotografen Kary H Lash i hans ateljé på Östermalm där han då visade de tidiga bilder han tagit på unga Brigitte Bardot i Cannes i mitten på 50-talet. Och helt klart var att jag i drömmen såg dom i färg.

Jag träffade Kary H Lash (1914-1993) i verkligheten första gången i början på 60-talet tillsammans med en redaktör på bokförlaget Natur & Kultur som jag då arbetade tillsammans med. Förlaget hade då planer på att göra en bok om Kary och om hans så kallade ”flickbilder”. Boken blev av någon anledning aldrig av då. Jag fick också vid ett tillfälle vara med honom vid en modellfotografering i Kungsträdgården, häftigt spännande för en ung blivande fotograf. Året före hans död gav Dagens Nyheters förlag ut boken ”Kary H Lash -Flickfotograf”. Bilden på Brigitte Bardot från Cannes har jag hittat på nätet och den är troligen tagen samma år Kary H Lash var där.

Annars då…

I morgon är det samling på Ellens igen kl.15.00 och jag misstänker att det då kommer att slängas upp en del tunga tyska och japanska plåtverktyg på bordet plus en del modernare plastbitar.

”Bengans hörna” på Stadsbiblioteket.

Trevlig kväll!

/Bernt

The book your soul.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Drömmer det gör jag mycket numera. Efter det att jag blev pensionär och avslutat mitt liv på arbetsmarknaden träffar jag inte så många människor på dagarna men på nätterna har jag ofta ett mycket livligt umgänge. Då dyker dom upp alla dom människor man arbetat med och känt och och ofta också många av de platser man varit på och allt i en salig blandning och i märkliga konstellationer.

I mina drömmar är jag ofta på gång att starta något nytt projekt men jag kan också vara på väg någonstans och nästan alltid blir det stora problem som måste lösas på olika sätt. Ibland går det som på räls men ofta går det inte alls att få mina ”drömpartners” att samarbeta och dra åt samma håll och enligt min fru så för jag också livliga samtal med dom i mina drömmar ibland.

”Dreams are illustrations…from the book your soul is writing about you.”

Morgonens fikabok!

När jag fyllde år för ett tag sedan fick jag bla ett presentkort för bokköp och i lördags var jag och besökte min bokhandel här på Odenplan och när jag gick därifrån hade jag med mig ”The Great LIFE Photographers”.

600 sidor med bilder av tidskriften LIFE:s fotografer. Totalt 100 fotografer presenteras i text med sina bästa bilder och många av deras bilder har blivit ikoner i 1900-talets fotohistora. Kända bilder av Alfred Eisenstadt, Margaret Bourke-White, Gordon Parks, Eugene Smith, Robert Capa, Joe McNally och Lennart Nilsson bara för att nämna några. Men boken innehåller också en hel del okända pärlor från LIFE:s enorma fotoarkiv.

Vi ses snart igen!

/Bernt

Panasonic LX3 vs Panasonic GF1

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE

Jag har läst här på FS-bloggen att en del LX3 ägare uppgraderat till nya GF1:an. Lite sugen blir man ju även fast det inte är aktuellt för min del, just nu i alla fall.

Jag gillar verkligen min lilla LX3:a och den hänger med mig överallt numera. Varför blir jag då lite sugen på GF1:an? Jo för den större 4/3 sensorn naturligtvis. LX3:ans lilla sensor är bara på 43mm2 mot GF1:ans 225mm2. Detta gör att man tex kan klättra upp i ISOn rätt ordentligt när det behövs. Jag kör aldrig LX3:an över 400 ISO och för det mesta på 200. På GF1:an kan man (vad jag har sett) gå upp till 1600 innan det börjar bli för brusigt.

På Flickr har jag hittat en bra jämförelsetest mellan GF1:an och LX3:an. Och lättast att jämföra jpegtestbilderna (400 ISO) från de två ”Panasonicarna” är att öppna två browserfönster. Vill man gå lite djupare finns det också RAW filer att ladda hem.

Lite beroende på vad man skall fotografera så har båda kamerorna sina fördelar tycker jag. Om man är ute efter bättre bildkvalité så vinner GF1:an klart men den är också större och nästan dubbelt så dyr.

En liten påminnelse!

Sista möjligheten att se Irving Penn utställningen på Gun Gallery den här helgen.

Dean Martin vs Foster Brooks

Trevlig kväll och helg!

/Bernt