CARLZONZ BILDER II
Things to look at...
Om
man är konstintresserad så händer det mycket i vår huvudstad i helgen. Tre
olika konstmässor kommer att slåss om konstpubliken.
Market
Art på Konstakademin, Fredsgatan 12
Supermarket
2010 på Kulturhuset
Art
Anglais på Scandic Hotell vid Humlegården
Gun
Gallery, ett av stans bästa fotogallerier kommer att visa visa samtida fotografi
av svenska och internationellt erkända fotografer på Market Art på
Konstakademin.
Deltagande
fotografer:
JH Engström
Carsten Höller
Mikael Jansson
Gerry Johansson
Osamu Kanemura
Asako Narahashi
Martin Parr
Anders Petersen
Pentti Sammallahti
Gunnar Smoliansky
Christer Strömholm
Sølve Sundsbø
Lars Tunbjörk
OBS! Dagens
bilder har ingenting med texten att göra.
/Bernt
De e tungt nu...
Huvudet är hänger, kroppstemperaturen stiger och näsan rinner och jag försöker överleva så gott det går i väntan på våren.
Så det blev inget besök hos Ellens i dag som jag planerat, men om 14 dagar får man ju en ny möjlighet.
Stockholm. Oldies but Goldies.
Utställningen pågår 27 febr- 5 april.
Hade gott därute!
/Bernt
Jag lever och mår bra och lite om Ansel Adams going digital.
Någon
var lite orolig över att jag inte bloggat på ett tag men det är ingen fara, drar
bara ner lite på tempot just nu men jag kommer igen. Såg ett program på teven
om några fåglar högt uppe i bergen i Sydamerika som också drog ner på tempot under
de kyliga nätterna. Deras hjärtslag gick ner till ett minimum och dom sänkte också
sin kroppstemperatur från 36 till 6 grader för att klara nattkylan.
Det
kanske vore nåt man skulle försöka testa…
Ansel Adams going digital!
Hittade en intressant video där
Ansel Adams barbarn Matthew Adams berättar om hur dom arbetar fram digitala
kopior från Ansel Adams originalkopior.
Och apropå Ansel Adams originalkopior. När jag var medlem i Danderyds Fotoklubb i början på 60-talet så var vi ett antal medlemmar där som skaffade ett mörkrumslokal tillsammans där vi också hade kurser där vi bjöd en andra fotografer. Det var lättare att kursbidrag från Studiefrämjandet på den tiden vilket gjorde att vi kunde betala våra föreläsare rätt hyggligt. Vid ett tillfälle hade vi en kille från Södertälje Fotoklubb hos som skulle lära oss att göra meterförstoringar. Vi i mörkrumsgänget hade fått ett uppdrag att bildsätta en hel vägg på 2 x 4 meter hos ett stort byggföretag i Danderyd. Bilden tog vi en morgon på Kevinge golfbana med en”Bladare” och panoramahuvud och i fyra delar som sen blev fyra våder på 1 x 2 meter. För att framkalla våderna byggde skålar i trä som var ca 130 cm långa, 20 cm breda och 15 cm höga som vi sedan rullade papperet i fram och tillbaka i, samma för fixeringen. Hela bilden monterades sedan med på plats med tapetklister.
Så här kan man börja tänka och fladdra iväg längs minnenas allé när man ser en video på nätet.
Ansel Adams då? När vi höll med meterförstoringen så blev det ju också en hel del snack om kopieringsteknik. Killen från Södertälje Fotoklubb (som jag tråkigt nog glömt namnet på) hade några år tidigare varit i USA och hälsat på Adams och hade fått med sig ett antal originalbilder hem och flera av dom mest kända bilderna också. Fantastiska kopior med stor dynamisk kraft och jag kan fortfarande se Adams originalkopior framför mig när jag numera ser hans bilder på webben. Dessutom tror jag han bara betalat några hundra dollar för dom, en struntsumma jamfört med vad dom säljs för på auktionshusen idag.
Så nu är det bara att ge sig ut och fotografera. Och vill man skapa penningstarka bilder för eftervärlden så bör man använda en unik process, hålla ner kopieantalet ... och vänta i hundra år.
Hade gott därute...och var försiktig på isarna!
/Bernt
I dag kom det en efterlängtad paketavi med posten!

Posten föresten, det mitt ICA Supermarket tvärs över gatan som sköter sånt här numera.

Och
innehållet kanske inte ser så spännande ut när man ser det så här.
När jag började skaffa mig mina nygamla Leica bitar igen visste jag redan från början vilka gluggar jag ville ha, 21,35 och 50mm. 35:an och 50:an var inga större svårigheter att få tag i begagnade dom finns ganska ofta ute till salu. 21:an däremot inte lika ofta, i varje fall inte i Sverige. På ebayen däremot kan man hitta dom men priserna där ligger ganska högt, från 1500 USD (ca 11000 kr) och uppåt med sökare.
Men till
slut fick jag då tag på en 21:a och det blev en Leitz Super Angulon f/3.4 +
sökare från 1974 enligt Leica pocket list (tack Johan). 21:an är inte något
mint/vitrinskåpexemplar men det var inte ett sånt jag var ute efter, den har
naturligtvis lite små nötskador efter över 35 års aktiviteter. Innan jag fick
tag på den här har jag flera gånger varit på väg att beställa en ny Voigtländer
21:a på LP men inte kommit till skott eftersom det inte var någon brådska
direkt för min del. Billig blev den inte, ungefär samma pris som en ny
Voigtländer 21:a med sökare.
Super Angulon 21:an med f:3.4 tillverkades av Schneider för Leitz Wetzlar från 1963 till 1980. Den ersattes sedan 1980 av Elmarit med f: 2.8, och 1997 kom en Elmarit f: 2.8 Aspherical. 2008 kom sedan Summiluxen f:1.4 ASPH.
Så nu har jag igen fått ihop samma
M-utrustning som den jag hade tidigare och som jag var tvungen att sälja av
för ca femton år sedan för att få ihop slantar till den lägenhet vi nu bor i.
Då hade jag visserligen en M2:a nu har jag i stället en fin M6:a (från en känd
tidigare ägare).
Nu är det bara att ladda 800 grammaren med Tri-X och ge sig ut i verkligheten! “You just have to live and then life give you pictures”.
Morgonens fikabok!
Var
på bibblan i går igen och fick med mig en ny bok om den märkliga människan ,konstnären
och anarkisten Kjartan Slettermark. Boken heter ”Kjartan Slettermark Konsten att falla” och är
så pass ny att det fortfarande doftar trycksvärta om den. Både doften och
Kjartan satte igång hjärnverksamheten och det började på en gång rassla i min inbyggda
kartoteksnurra.
När
jag gick på Fotoskolan på 60-talet var det så att jag under ett år var så
kallad frielev. Fri å fri jag fick på min fritid arbeta som arkivkopist åt
master Strömholm i hans labb på Drottninggatan men det kändes helt ok. Jag fick
också vid några tillfällen utföra fotouppdrag åt Strömholms konstnärsvänner och
mest gällde det då dokumentera olika händelser och evenemang.
Under våren 1966 var jag tex med Kjartan och några av hans vänner på några happenings dom hade på några olika ställen runt Stockholm. Jag kan inte påstå att jag fattade innebörden i allt vad Kjartan höll på med men roligt som fan var det, och i de flesta fall ”hög” stämmning.
Fotografen
Brita Olsson bok är ett kärleksfullt och
mastigt dokumentärbildverk om Kjartans liv, universum och hans konst från 1967 och
fram tll hans död 2008, 76 år ung. Bilden ovan från boken. Foto/Copyright © Brita
Olsson.
Carlssonsa
bokförlag, 275 sidor.
Just nu pågår en hyllningsutställning om Kjartan Slettermark (1932-2008) på Gallerie Bel’Art.
Det var allt just nu!
/Bernt
I dag fick jag ett efterlängtat brev med posten!
Brevet
kom från Antiquaria Bok-och Bildantikvariat i Göteborg.
Och
här är innehållet! Jazzfotografen Ove Alströms fina lilla bok Portrait of my
Pals från 1965 som jag försökt få tag i flera år. Här kommer några uppslag.
Första gången jag träffade Ove Alström var några år in 60-talet och på Gyllene Cirkeln i ABF-huset på Sveavägen här i Stockholm. Jag var där med några kompisar och lyssnade på saxofonisten Dexter Gordon tillsammans med bassisten Niels-Henning Ørsted Pedersen och om jag inte minns helt fel Janne Carlsson på trummor. Eftersom några av oss hade våra kameror med och också fotograferade så kom han fram till oss när det var paus och började snacka lite. Han hade med sig en 24x30 låda med ett antal av sina bilder som vi storögt fick titta igenom. Vi var alltså ett jazzintresserat gäng så vi kände till han och hans mustiga bilder tidigare från Orkesterjournalen. Det var också den kvällen jag fick reda på hur han kunde få så pass bra konsertbilder där ljuset ofta var hårt och taskigt. Hemligheten var filmframkallaren Negatol High Speed även kallad ”ryssoppan”. En framkallare som också var mycket populär bland pressfotografer, man kunde med den soppan pressa en tri-x upp till 1600 ISO eller ASA som det hette på den tiden. Framkallaren arbetade hårt i både skuggor och högdagrar vilket gjorde det byggdes upp en speciell konturskärpa. Jag testade sedan vid några tillfällen ”ryssoppan” och jag minns att negativen fick en kraftig slöja och var ganska svårkopierade och att jag ofta var tvungen att köra på hårt eller extra hårt papper.
Den
här 24 x 30 kopian på Sony Rollins fick jag av Ove Alström när jag var ute hos honom i
Åkersberga på 60-talet. Vi stötte senare på varandra vid några tillfällen på Konserthuset innan flyttade han ner till Emmaboda. Och vad jag minns så gjorde han där också en bok om glasbruket.
För
er som inte vet.
Ove Alström var under 60 och 70-talet en av landets främsta jazz och musikfotografer och han var under många år var flitigt verksam bland annat i Orkesterjournalen. Han arbetade också under en tid på Stockholms Stadsteater och var också senare stillbildfotograf på flera av Jan Troell filminspelningar.
That's all (jazz)!
/Bernt





















