Köpenhamn december 1977


Jag jobbar mig ner i gamla negativpärmar. Gamla bilder och historia. Det är sjuttio och åttiotal mest. Kvaliteten är inte alltid på topp. Mer sällan faktiskt. Att hinna ikapp. Innan jag kan börja teckna på riktigt igen måste jag ta mig igenom detta. Ge fotograferandet ett namn, en betydelse.

Köpenhamn. Vi lirar på "Huset". Början på december. En stad som på sitt borgerliga vis går in i andra advent. Man spelar Vivaldi – vintern i varuhusens högtalare. Ströget. Lite snöblandat. Gatorna där omkring. Salvation Army. Bleckblås, mjuka tubor och horn. Vi lirar som sagt på kvällen. Rock. Gick hyfsat, eller? Trötta själar äter smörrebröd från ett natttöppet café. Öronen ringer. Sover över i en utkyld rivningslägenhet på Norrebro. Vintern kom till Skandinavien.

Inlagt 2017-03-08 21:04 | Läst 2120 ggr. | Permalink
Det är något med första bilden; om drömmar som gått i stå.
Och sista, ungdomens sorglöshet.
Svar från mombasa 2017-03-09 19:17
Tack för kommentaren. På pricken.
Ett svartvit fotografi. Man ser en dammig grammofon stående i en djup fönsternisch där färgen flagnar, till höger intill grammofonen ligger en kulspetspenna kan det vara en Parker, två föremål i ljuset från ett skitigt spröjsat fönsterglas och med utsikt över några låga byggnader, kanske en bakgård, bortanför den väntar framtiden.
🙂
Svar från mombasa 2017-03-09 19:19
Tack för kommentaren. Ja, där bortanför väntade framtiden vad den nu egentligen blev av. Kul att du la märke till kulspetspennan.
Dina bilder känner jag igen mig i, påminner om min egen ungdom, vi hade en sån liten enrumslägenhet på rivningskontrakt som replokal, ingen uppvärmning men gasspisen fungerade så den fick stå på några timmar och kondensvattnet rann på rutorna. Fin känsla i bilderna! Mvh, LO
Svar från mombasa 2017-03-09 19:21
Tack för kommentaren. Att man bara orkade i sunkiga källarlokaler, och utkylda vindar eller var man nu hittade sina replokaler.