Uttryck i bilder går i mode som det mesta tror jag. Jag möter ungdomar idag som ser ut precis som jag gjorde som "rocker" på 70-talet. Här om dagen mötte jag en person som såg ut precis som min pappa under swingpjattstiden.

Att repa och skita ned bilderna är ju något som förekom medvetet även under den analoga tiden, man söker väl ett uttryck och uttrycken blir moden som går i cykler.

För egen del konverterar jag ofta mina digitala bilder på ett sätt som får dem att likna mina analoga svartvita bilder, mycket beroende på att det är så jag vill ha dem. Nu lade jag iofs ned en hel del tid i det analoga också för att få gråskalorna och kontrasten som jag vill ha dem, bland annat genom filmval och framkallningsmetod osv.

Jag har aldrig gillat hur till exempel TMAX 400 (främst den gamla) tecknade gråskalan, ganska platt tycker jag, och den påminner en del om hur digitalt ser ut om man konverterar det rakt till svartvitt tycker jag.

Som sagt det kan finnas en mängd olika skäl till att man efterliknar det analoga, både mode och att man vet hur man vill ha sina svartvita bilder. Detta med skräp och repor däremot har jag alltid tyckt varit ett manér liksom extrema kontraster oavsett analogt eller digitalt. Ett tag var det populärt med sneda horisonter, när Disfarmer var poppis ett tag började man se porträtt där lyktstolpar växte ur huvudet på folk osv.
/Affe