Det är mycket aktningsvärt att hjälpa andra människor som av olik anledning har det svårt. Det mest aktningsvärda är kanske att direkt sträcka ut en hjälpande hand, att avstå lite av den egna bekvämligheten för att idka direkthjälp. Dom som inte riktigt klarar det, kan ge hjälp till sådana organisationer som du nämner. Det är mycket berömvärt att göra så.
Det här är inte att godhetsknarka enligt min mening – godhetsknarkande är något helt annat, det är en mycket föraktlig verksamhet.
Saken går ut på att framstå som god och berömvärd utan att egentligen göra något – skryt alltså. Eller att vara god så att man nästan spricker, men med andras pengar, andras resurser.
Ett ytterligare sätt att godhetsknarka är att som politiker ta till synes goda och rättskaffens beslut, ideologiskt riktiga, eller på annat sätt appellerande till människors goda vilja – samtidigt som man mycket väl vet att besluten i framtiden med nödvändighet måste leda till svåra negativa konsekvenser – men då är man själv någon annanstans, och behöver inte ta konsekvenserna. Det är enligt min mening den mest föraktliga sortens godhetsknarkande.

Ja, det där med att vara god är uppenbarligen inte helt lätt. Vad de gode än gör blir det lite fel. Men, håll med om att den visuella gestaltningen av den barmhärtige samariten är rätt kul. Inte minst de välondulerade mustacherna hos både samarit som objekt och gestaltningen som nog inte stämmer helt överens med bibeltexten.. Man kan undra hur man tänkte när man beställde verket. Kyrkan byggdes på 1500-talet. Skulpturen är nog från sent 1800-tal.
Om godhet låter jag frågan passera. Men visst är det lite anmärkningsvärt att godhet är föremål för skattereduktion. Låt det rulla några varv i tanken.