Fading memories. Om stora bilder och raster.

Sådär ja. Nu är den uppe, sju liter tapetklister, arton A0+, en inte helt trygg stege och en byig lokal sidvind. Fading memories, en hyllning till empati och altruism så som det gestaltade sig år 1981 när Gottsundaskolans elever samfällt sittstrejkade för en utvisningshotad (rotad) syrisk familj. Fler skolor hakade på, det blev demonstrationer och jo faktiskt, de utvisande myndigheterna lyssnade och familjen fick stanna. 
Jag arbetade på skolan som teckningslärare, hette det fortfarande då, och den här bilden plus några negativark till finns i mina pärmar.

Jag blev inbjuden av konstföreningen Konstjord i Gottsunda centrum att göra "väggmålning nr 12", en slags stafett där konstnärer avlöser varandra med ett verk som sitter uppe ett halvår innan det ersätts av ett nytt. Jag valde att arbeta fotografiskt, väldigt inspirerad av ett projekt som den franska regissören Agnes Varda gjorde tillsammans med en hyfsat ung fotograf, JR. Porträtt, med arbetar- eller lokal anknytning bilder. Kopierade och uppklistrade på väggar och platser i genuin miljö. Det visades en film på SVTplay för några år sedan. Jag har sett en del av bilderna i franska småstäder och nånstans i hjärnvindlingarna föddes nog en tanke om att nåt sånt här vill jag också göra. Och tillfället gavs!
Bilden, naturligtvis ursprungligen analog, är uppdragen till 570x360 cm, punktuppbyggd (bitmap) och rastrerad till 0,5 lpi raster. Det visade sig vara lagom för att uppnå effekten av att bilden så att säga framträder  när man betraktar den från sex, sju meters avstånd. Kopiorna är gjorda på 90 grams papper, tunt med andra ord och helt enligt Agnes Vardas recept. Följsamt men vilket visar sig, endast medger ett försök vid monteringen. Det är ett ruggigt sårbart material att jobba med. 
Ursprungsnegativet är Tri-X fotat med en Nikon F och 28mm.

Empati och altruism är ju inte direkt paradgrenar i dagens politik. Nåt parti gnäller mycket över segreationen men är samtidigt själva mästare i att utöva det. 
( Och det slog mig att min bild lirar rätt bra med Carolina Falkenholts (jättekänd) bild på väggen intill. Punkter, händer. Bilden finns på baksidan av Gottsunda centrum i Uppsala och sitter uppe till slutet av oktober, gissningsvis.)

Inlagt 2021-05-04 22:45 | Läst 1938 ggr. | Permalink
Wow Gunnar,
vilket arbete och vilken grej! Mycket intressant att läsa din berättelse om bakgrund och hur du såväl tänk som arbetat fram bilden. Jag ska absolut åka och titta på den. Jag kände inte ens till projektet men Gottsunda är ju inte ett ställe jag besöker speciellt ofta.
HÄlsningar Lena
Svar från mombasa 2021-05-05 22:13
Hej. Jamen ta helghandlingen i Gottsunda centrum. Det är nära från SLU räknat. Mittemot väggen kan du titta på tidigare verk i ett av Konstjords fönster.
/Gunnar S
Spännande läsning!
Svar från mombasa 2021-05-05 22:13
Tackar och bockar!
Gunnar S
Hej Gunnar.
Det var ett spännande projekt. Intressanta tankar om medkänsla och osjälviskhet. Det är tyvärr något som verkar ha minskat i samhället. De gamla synes vara till för omsorgspersonalen, fast det borde vara tvärs om mm.
Kul att få lite inblick i din process med bilden. Tack för att vi fick se den.
Ha de gott
Jerry
Svar från mombasa 2021-05-05 22:16
Hej Jerry. Ja det var mycket förberedelser med det hela. Jag tror att det är viktigt att vi så ofta vi kan påminner om de goda krafterna och vad folk har gjort. Minnen behöver lite boost då och då för att hållas levande.
/Gunnar S
Tack så mycket för det här blogginlägget!

Vilket fantastiskt koncept, att på ett så påtagligt sätt synliggöra historien, inte instängt i fotoböcker eller i gallerier utan ute i den så kallade verkligheten.

Tänk om man dessutom kunde göra det på de platser där bilderna är tagna, var det så Varda gjorde?

Sen så är ju både bilden och historien bakom lika bra som konceptet.

(Jag är också tacksam att du inte hör till dem som tycker att det är anatema att berätta om tekniken bakom bilden, mycket intressant det också).
Svar från mombasa 2021-05-05 22:19
Hej. Ja det var kul att få tillfälle att jobba utifrån inspiration från andras verk. Att testa om det går att berätta på det här viset. Det ska ju kunna genomföras också. Det är spännande att omsätta något till praktiskt genomförbart liksom.
/Gunnar S