Försök till porträtt

Någon har fotograferat med kameran på fickan. Någon har därefter skruvat lite, lite i snapseed. Just där, på övningsrepertoiren, Roberto Menescals Oh Barquinho. Det är roligt att spela i duo.(Ibland behöver man ett par elastiska fingrar till. Och ska det vara Ass eller Ciss?)

Torsten i sitt musikhus.  Det blev visst mer musik än porträtt. Jag får försöka ta skadan igen nån dag framöver.

I sommarateljén

Sommarateljén delas av flera. Inte minst ett barnbarn. I morgon ska jag försöka mig på ett porträtt. Lite, lite grann inspirerad av Eugene Smith och the Jazz Loft Project. Långsökt kanske. Återstår att se…Det kommer att innebära att när jag tar gitarren och går ner till grannen kommer jag ha en kamera på andra armen och till en början lite osökt fråga om en bild. En får se hur det går med det. Och upptäckten av ett barnbarn som helt otippat fått smak för bossanovaliknande harmonier och rytmer. Sånt får det att krulla sig i fingertopparna. Det här kan bli nåt!
  Så läser jag PerErik Åströms blogg här på FS och blir fylld av tankar på en annan tid. Nostalgi? Ja, kanske, men också en avstamp för en fortsättning, oklart hur, men känslan som då och då dyker upp, av bilder som man tagit, och bilder som på något sätt betytt nåt.
Man kan med fog fråga sig vad det är för kvaliteter i bild som gäller. Ja inte är det det instrumentella i alla fall.
   Lär återkomma med det.

Sen är det här med klimat. Vi bor där skarven mellan två luftmassor möts ( det här behöver man inte vara en Einstein för att förstå när man ser väderkartorna) Då blir det en hel del händelse där värmeenergi övergår till rörelseenergi. Just i den här bilden kommer ett  intensivt åskväder med stora hagel i ryggen och ett åskväder med rätt spektakulära blixt och dunder-inslag inträffa. Och vi kommer att vara  precis mittemellan. Spännande men lite svårförklarligt för ett ängsligt barnbarn. 

Inte bara AI har det alltid så lätt.

Det här med fingrar är inte alltid så lätt. AI eller manuellt. Vad får mig att tänka på vetelängd.

(målning i Almunge kyrkas församlingshem. Kameran-den på fickan)

Om vackra bilder och lite grann om klimat

Jag bevistade härförleden en föreläsning om vackra bilder, mobilkamera vs systemkamera, lite mer om ditt och datt. Jag blev inte klok. Inte klokare heller. Men en sak förstod jag, svanar är hett eftertraktade i fotosammanhang. Nu ska jag inte göra mig lustig över detta. Men en vacker bild och vägen dit är tydligen något som engagerar. Och vackra bilder kräva svan i motljus. 
   Sammanfattning: Man fotograferar tidigt på morgonen, eller sent på kvällen. Sant. Ljuset är oftast bättre vid dessa tidpunkter. Det finns dimma och dis som diffuserar ljuset det vill säga gör ljuskällan större. Ju tidigare desto bättre vilket är ett hån mot de som lättjefullt trynar i sängen var och varannan morgon. 
   Det ska vara vackert väder. Alltså sol men inte riktigt uppe. Det där kan jag hålla med om, rent tekniskt, men kanske inte rent estetiskt. Jag som föredrar grått och rivig sydväst, gärna duggregn. Eller dimma. Man känner sig provokativ. Mera svärta, mera korn!
   Det om detta.

Vad mer engagerar? Kanske en och annan politiker (inga namn nämnda) på den blåbruna sidan som i populistisk emfas inte riktigt förstått det där med värmelära och liknande. Och hur man med trovärdighet ska förklara det vädertillstånd som råder i Europa och resten av världen. Där vi hamnat i nån slags bubbla som innebär oväntat traditionellt svenskt sommarväder. Och har ni tänkt på att om klimatdebaclet faktiskt till stor del beror på mänsklig verksamhet så borde det rent logiskt vara reversibelt, det vill säga vi har en viss rådighet över det hela och det är ju ingen dum tanke. Eller hur?

Det här borde vara blogg nummer 800. Trägen vinner som man säger.

In i juli

Om väder och klimat. En kall och rätt torr maj månad och en torr juni. Nog såg vi våra odlingar förflyktigas, hur våra vattentunnor sakta  tömdes. Visserligen medelhavsvarmt i fjärden. Sol. Och torrt. Men så kom regnet och vindarna drog på SV. Då blir det kallare badvatten i viken med frånlandsvinden. Lite skvättar då och då håller torkan stången och till och med gloet uppe i skogen som visar grundvattennivån är fuktigt i botten. Bönderna är om inte nöjda så åtminstone mindre ängsliga.
Väder eller klimat? Det är väder, men, då klimatet är genomsnittet av observationer under trettioårsperioder, och någonting har hänt. Men vi ser inte klimatet, vi ser bara vädret, och kanske främst vädret på hemmaplan. Dottern med familj tillbringade en vecka i Kroatien. Vid kusten var det 35 grader, i inlandet bort mot fyrtio och över. Och då beror det en hel del på vad man gör och hur man mår. I nån slags skugga på stranden och vid god vigör-uthärdligt. Skör och bräcklig i en stad utan AC eller fläkt-No no. (Ett par timmar efter att de tog tåget tillbaka norrut kom stora ovädret med skyfall, orkanvindar. Oväder är dyra grejer även om rätt få dör av sånt.)
  

(Familjen Svan. Fem ungar och vi lägger märke till att femman är väsentligt mindre och hamnar alltid på efterkälken. Vad som fattas den vet vi inte men anar att vi ser upptakten till det där som vi uppfattar som grymt men blott är den naturligaste biten i livspusslet. Kameran, den i fickan.)