Omvänt perspektiv
Betydligt senare. Granada.
November. Det har kommit snö. Den kommer att smälta bort. Jag har börjat teckna. La Geographie. Det känns bra, men trevande. Jag tittar på bilder. Jag försöker förstå. Tecknat, fotograferat...
Jag trålar runt på sociala medier. Vi hittar varann. Långt senare.
Jag går. Försöker fylla min dag. Knäna är inte på topp. Morgonyoga. Livet.
Ser ett program på TV, med Horace och Liv. De är i Granada. Nu. Jag, vi var där för tjugofem, trettio år sedan. Minst. Vi förlovade oss vid Lejonbrunnen i Alhambra. Vi drack myntate i Albacain. Vi bodde i lägenheten vid Plaza del Carmen. Dammet, de döda, stendöda krukväxterna. Någons värld. En värld som byggdes kring någon som de facto var kanoniserad, på väg att bli helgon, eller åtminstone var Servus Dei. Och den världen, som var i ett sönderfall. Och hade det varit i en annan tid hade jag fotograferat. En miljö värdig en Ingmar Bergman, eller kanske snarare Almodovar. Men då var ögat och linsen alldeles, alldeles för nära den tid och den miljö som var. Integriteten ropar ”No,no!”. Men vi sögs in atmosfären av Granada, flamencon, det arabiska arvet. De vita husen i Albaicin. Och bergen ovanför. Alpujarras. Sånt som man gör när man inte är turist, utan ett par snäpp djupare in.
Human Trafficking is modern-day slavery
citerat från organisationens hemsida:
"Human trafficking is the illegal trade of human beings, mainly for the purposes of forced labor and sex trafficking. As the world's fastest growing criminal industry, it affects every nation across the globe. Every 30 seconds, someone becomes a victim of modern-day slavery.
There are more slaves in the world today than at any other point in human history, with an estimated 27 million in bondage across the globe. Men, women, and children are being exploited for manual and sexual labor against their will. "
Tyst demonstration i Köpenhamn häromdagen. Demonstrerades i andra städer också.
( Fujinon 23/2)
Störst går först
I indisk trafik går störst först. Men undantag finns. Inte ens finaste dyra suven går före en aldrig så risig lastbil. Och av skadan i vindrutan att döma fick någon väldigt, väldigt ont i huvet.
(Egentligen borde dessa ett par år gamla indienbilder stannat kvar i färgläget. Indien är ju färg tycker många. Därför är det så frestande att låtsas som man hade laddat med Tri-x.)
Fotavtryck
Vi kom att prata om resor en kväll på verandan (med en liten, liten whisky i näven) i augustimörkret. Om människors inneboende behov av att se vad som finns på andra sidan bergen. Om miljökonsekvenserna av vårt ohämmade flackande hit och dit. Där den årliga resan till Thailand ses som en rättighet. Där man åker och shoppar på en annan kontinent vilket också, förmodligen ses som en självklar rättighet. Över helgen.
Fotavtrycket är enormt.
Och själv då, hur förhåller man sig själv till detta?
Marknad i en liten indisk stad. Turisten-upptäcksresanden vandrar runt med sin registrerande kamera. Det exotiska. Känns det igen?
(tips: När diskmedelsflaskan är slut fyller du den med vatten och använder vätskan som lins- glasögon- medmerarengöring. Ja, lite billigare, lite lite hållbarare...)
Det skulle så klart vara bilder från skärgår´n.
Det skulle så klart vara bilder från skärgår´n. Soluppgångar, nedgångar, fjärdar, vita segel och gräslök i motljus. Men det blev det inte. Det blev en nattbild - Essbahn, Berlin, november. Det regnar ute.
(Kvaliteten må vara undermålig, inte ens den rätta rivigheten i kontrasten. Men jag fastnar för den ändå. Till mitt försvar kan jag säga att det inte är alldeles enkelt att sitta ute på en ö med en laptop och veta att Eizon står hemma i stan.)




