Omvänt perspektiv
Terezin
Tänkte uppehålla mig i Tjeckien ett tag. Sex mil norr om Prag mot Dresden till. Terezin ( Therezienstadt) oktober. Therezienstadt, ett av nazismens genomgångsläger. Ett ghetto som man visade upp. Bland annat för Röda Korset. Se här! Se så bra vi behandlar judarna. Sanningen var naturligtvis nån annanstans. Idag. Dimma, råkallt, utkylt. Och denna nazismens sjukliga intresse för renhet - handfat, duschar, kranar...
Den här bilden är tagen för några år sedan. Therezienstadt drabbades även den av översvämningar når regnet föll över Europa och de europeiska floderna svämmade över. Därav delvis det slitna uttrycket.
När jag kom hem och redigerade bilderna fann jag att i den bildbeskrivning jag sökte fanns det en dimension av bildestetik. En bild som åtminstone för mig associerade till Zurbaran, den spanske sextonhundratalsmålaren med stilleben som specialitet.
Jag har haft anledning att besöka Prag och Therezienstadt ett par gånger de senaste åren. Utifrån de bilderna och den inspirationen gjorde jag min senaste utställning 2015. Teckningar och objekt.
Sen läste jag De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg. Läs den.
Fast food
I min lilla fotovärld får bilderna gärna ligga i mappar ett tag och mogna. Lite "slowfood" över det hela. Det får ta sin tid. Om det är lite ruffigt kopierat eller bearbetat som det heter nuförtiden är inte hela världen. (Kunde inte motstå frestelsen att lägga till en liten svartkant också.)
Goda grannar
Eller som charkuteristen sa till sina söner ( när han låg på dödsbädden) : Pöjkar, pöjkar kom ihåg, ät aldri körv!
Förväntan
Åter en av dessa bilder som ger mig en känsla av självupplevt. En okänd ung pojke på utflykt tillsammans med sin pappa. Han iakttar, seriöst, inte utan en viss spänning. Han betraktar med ett allvar som nästan känns vuxet. Han är uppriktigt intresserad och om någon skulle fråga honom vad han förväntar sig skulle han också vilja bli tagen på yttersta allvar. Om en liten stund kommer han se frihetsgudinnan om styrbord. I väntan på det kan han också titta på bogserbåtar en och annan segelbåt, måsarna som seglar, känna vinden och doften, havet.
Självkritik
NY. Woman with bag. Tja, vad ska man säga. Gatufoto av normalgraden. Det är åtminstone inga ryggar. Fast...ganska nöjd ändå. Det blev nån slags rörelse och komposition i bilden i alla fall. Kvinnan med kassen, en av konsumismens prästinnor omgiven av drabanter.
Jag kan inte komma ifrån den där subtila rörelsen och spelet mellan deltagarna som jag ändå läser in. Och hon i svart till vänster, hon som är iakttagaren, den som ser kameran. Den som ser fotografen och samtidigt gör fotografen delaktig. Eller drar jag för höga växlar..?
(lite teknik. D300 24-70/2.8 Pysslat med Efex. Beskurit lite grann.)





