Ritualer

Första gången är en händelse, andra gången en tillfällighet, tredje gången en vana, fjärde gången och så vidare–en tradition. Som får ett stråk av ritual.
Att i början av februari hälsa på den japanska aprikosen i Botanicum är just en sån. Samt dofta på den, en ritual. Att kalibrera årets luktsinne. Den japanska aprikosen har en fräsch och frisk blommig doft som kan förnimmas redan på flera meters avstånd. Inte påträngande men heller inte diskret.

Skridskopjäxorna har befunnits hopplöst trasiga. Och det i den stund när Mälarens nordligaste fjärd ligger som en svart spegel och bara ber om att bli åkt. Så kan det gå, en inställd ritual.
   Läste i dagens tidning att DT vill bygga en triumfbåge och den måste vara högst av alla. Att somliga tycker att lagar ska fungera retroaktivt. Att dessa somliga inte klarar av att sköta sin vandel helt och hållet själva. Man kan bli trött för mindre. Hur gestaltar man denna trötthet, tidens dumheter fotografiskt? Något att jobba på.  Kanske ett föremål för en fototävling på Fotosidan?

(Bilderna tagna med D800 och Micro Nikkor 55mm 1:2.8 samt Fuji Xpro2 23mm 1.4)