Valborg femtio år sedan

Valborg i går. Spontantrumpet. Almviks byalag firar vårens ankomst. Sverige liksom. 

En vårnatt för femtio år sedan.  Vi låg på din säng hela natten, oskyldigt nojsande och löste rätt många av livets gåtor. Slumrade en stund då och då. På morgonen den sista april strax efter frukostvaknandet, själva Valborg, ropade löpsedlarna på gatan, Saigon befriat! Och resten är historia som det brukar heta. Ett uttryck som ofta tolkas som "vad var det jag sa" en anmärkningsvärd förenkling. Historien är mer komplex än så kallat sunt förnuft. Typ.
   Det tycks gå sex gudingar på en åda. En skärgårdsiakttagelse i ejdrarnas liv. Har fotograferat med zoomen en dag. Njä, inte bra. Fast är bäst. Tekniken ska liksom matcha ögat, tänket och sinnelaget.

Ett litet bokfynd.

När boquinisten ställer ut sina boklådor vid ån vet man att det är vår. Förr om åren var de flera som sålde böcker där, men nu bara en.  Och att botanisera i kartongen är ett litet nöje i sig även om jag är försedd med ett icke förhandlingsbart spontant krav från hustrun: Inga fler tunga konstböcker.  Men så  hittar jag en liten volym, Erik Asklund - Gäst i naturen. I liten oktav så långt från coffeetable-formatet man kan tänka sig. Med teckningar av Mats Nilsson och satt med en variant av Caslon. En liten nätt sak synnerligen väl typograferad med  balanserat marginalförhållande.

Idag en sån  dag när jag sjunker ner i skärgårdsvistet. Det myckna är gjort, var sak på sin plats, året på ön kan börja. Flugsnapparen dök upp i  går. Plötsligt sitter han  där i lönnen medans ärlan letar flygfän i gräset.
   Så blir det en liten promenad förbi vilthängnet och visst går det ett par tranor där. Det kanske blir en familj, vem vet. Gudingarna råmar i viken, en strandskata dyker upp och i fonden, alfågelsången. Nu väntar jag bara på morkullan, ska han sträcka över taknocken i kväll?

Det är inte min hobby eller livsuppgift att fotografera fåglar. Andra är bättre skickade och utrustade och gör det bättre.
    Krafsigt "dåliga" bilder har däremot alltid intresserat mig. Sånt som liknar Nicéphore Niépces berömda fotografi av ett hustak, ett av de första fotografierna mänskligheten fick skåda. Niépces bild var naturligtvis inte dålig, de första stapplande steget mot vad vi har idag. Men det är en sak att idag göra dem på riktigt som ett uttryck eller snarare brist på kunnande och sviktande handlag, en helt annan sak att göra det medvetet. Det går ju att göra i den digitala världen. Att få det se ut som. Men roligare att göra på riktigt. Därför är jag numera ofta utrustad med två kameror, en Xpro-2 och en svartvitt-laddad Nikon F för krafserierna på mina utflykter.  Jag vad kan komma ur detta?
Trevlig Valborg önskas.

I väntan på dimman

Flyttat ut till ön, mer eller mindre. Nåt sammanträde, nåt möte ska nog klaras av först. Jag lyssnar på alfågeln därute, ejdrarnas råmanden, En fantasirik taltrast i storbjörken interfolierad av rödhakens  silverstämma. Som en liten tävlan...Dimman rullar in.

Jag hittade en skalle ute i skogen. Jag var lite osäker på arten men en snabb bildgoogling gav svaret direkt. Älg, om än en rätt liten sådan. Och lite kul att bland de första resultaten som dök upp var en bild tagen av Eva Centergren, aktiv här på FS.

Världen är sanslös. Om det nu går, och är tillåtet att ha flera bollar i luften samtidigt.  Men att svara en kris, (nära nog existensiell) med uttökat rotbidrag. Nja, inte alla bollar rätt där.
    Och vad har det med fotografi att göra kan man tänka. Inte så mycket, bortsett från att mycket i fotografi handlar om att tänka och att tänka flera tankar som samtidigt rör sig mot en lösning på ett problem, ja ackurat som att ha flera bollar i luften samtidigt. Men det där vet ni så klart redan. Så glad påsk  som är möjligt för övrigt önskas.
   

Om det krafsiga. Böcker och tankar vid datorn en vardagkväll.

Jag plockar en del med bilder som ska kunna vara möjliga att översätta till något mer, eller annorlunda jämfört med fotografiets renaste form. Det kan uttrycka sig som en slags lek med uttryck, undersökning skulle man kunna säga om hågen stod till det mer ambitiösa. Nog med det.
   

Analogt negativ. Avfotograferat mot ljusbord i raw, därefter processat i Camera raw, en sväng i Efex Analog och lite småpyssel i Photoshop.

Digital bildfil. Camera raw, efex och avslipning i Photoshop. Skillnaden i uttryck finns om än inte överväldigande. I den översta bilden adderas negativets korn med det korn som efex-filtret lägger till. Att de här bilderna med konventionellt fotoseende får rött kort spelar mindre roll i det som eventueellt ska ske, övergången till fotopolymer. En teknik som gynnar det ruffiga. Även om ursprungsavsikten med polymerteknik är den motsatta.

Jag blev lite inspirerad av artikeln om Joakim Möller på Fotosidan. Intressant förhållningssätt till fotografi, rätt långt från det traditionella mörkrummet, men med ett uttryck som ligger ganska nära. Och ett bildspråk som tilltalar mig. Läs gärna artikeln.
   Läser samtidigt Samuel Poromaas blogginlägg om bok. Det är kanske dags att försöka sig på en bok,  alltså en egen, inte något gjort på uppdrag. Men för detta behövs ett synopsis, en anledning att skapa något i bokform. En berättelse och ett relevant bildmaterial. Trösklarna är många och med en viss höjd.

Borde man vara orolig

Läse i avisen att Trump, med vederbörligt bistånd från bipolär bisittare nu i ett raskt drag lägger ner, eller åtminstone  snöper den amerikanska motsvarigheten till SMHI. Amerikas Förenta Stater är ett område på klotet som är synnerligen utsatt för väder och vind. Oavsett om vad vädret är orsakat av. Kontraproduktivt är väl ordet som ligger närmast. Eller skjuta sig i foten.
   Vinden ligger på från fjärden, det är bitande kallt i fingrar och nästipp. Februari och några veckor i mars var ovanligt kalla (ovanligt kallt, ovanligt varmt). Man brukar säga att mikroklimatet i skärgårn ligger ett par veckor senare än i inlandet, och det stämmer väldigt väl just nu. Det är också mycket som hörs, men inte ses. Ett par tranor, rödhaken, alfågeln som ligger långt ut på  fjärden,  trastarna, korpen och alla de andra.

   Vädret är lite för bra för att funka med Nikon F och Fomapan. Man vill  ha det lite gråare, som häromdagen då dimman rullade in.  Livet på ön tar sin början, flyttar ut om nån vecka är det tänkt. Det lilla hjulet.