Om ny bildteknik

Hörde härom natten att det lär finnas en nyinrättad nivå i helvetet för såna som Putin och Lavrov. Exakt hur den är utformat är inte klart i skrivande stund. Men trevligt är det inte.
     Något som det här kriget har visat är bildens makt och inte minst fotografiet. Och tekniksprånget sen senaste gången kriget stod i Europa. Det är ett fotografi nästan i realtid och det är inte bara det yrkesverksamma utan lika mycket ögonvittnens smartphone-bildvärld. Och ständigt övervakande satelliter som finkammar krigskådeplatserna med meterprecision. Bevis till bevis läggs. Samtidigt som bildens trovärdighet mer och mer ifrågasätts. Sanning eller fake? Tekniken medger mycket. Kunskapen om att läsa bilder är viktigare än någonsin.

Och Putins lakejer som ljuger och förnekar som hästar travar. Att de bara orkar. Eller kanske, har de något val. För vad svider mest för de självutnämnt magnifika annat än att förlora ansiktet, att stå med neddragna byxor. Att eventuellt bli hängd uppochner i en lyktstolpe, som Mussolini. Fast sådana tankar föresvävar nog inte de magnifika. Eller?

En akvarell av den skicklige akvarellmålaren Lars Holm. Bilden som är i formatet  120x150 cm ungefär är en samling fiktiva kartor. Känns på något egendomligt sätt aktuell.

Covidsysselsättning

I karantän och en släng av covid. Och inte mycket fotograferande just nu. Men det blir andra bilder. Exakt vart det är på väg är mer oklart. Att kameran fungerat som skissblock är i alla fall klart och mycket användbart.
Kanske dags för lite mer måleri. Det var ett tag sedan. Det går väl så där, lite seg i pallet som man ibland uttrycker det.Och det är lite svårt att hålla sinnet på rätt spår när tankarna mer än ofta är i nyhetsrapporterna. 

Rysk konstnär och lite om foto

En intressant och sammansatt utställning visas just nu på Konstmuseet i Uppsala
Promzona – Pavel Otdelnov. Se länken här ovan. Intressant för en fotograf i det att Pavel arbetar mycket med fotografi som förlaga. Lite grann som med kameran som skissblock. Stora bilder som ser ut som vore de fotografier är i själva verket ett skickligt genomfört måleri. Det påminner lite grann om amerikansk superalism från sextiotalet men här  betydligt mer ruffigt och nervigt, realismen till trots. Det här är dokumentär konst med flera ingångar, sovjetstatens sönderfall, arvet från andra världskriget, miljförstöring, miljögifter med arbetsskador och död. Elände med andra ord. Samtidigt ett sökande efter familjen och rötterna.
Drönarfilmer blandas med objekt och fynd från platsen.
Sevärt för den som har vägarna förbi.

I grafikverkstan

Traditionell koppargrafik som olika former av etsningsförfaranden har av tradition varit fyllda med mängder av mer eller mindre ohälsosamma kemikalier och annat stoff. Mestadels mer ohälsosamt. Det är toluen, balsamterpentiner, lösningsmedel i alla de former, det är etsande syror, salpetersyra förespråkas av en, holländska badet (saltsyra och kaliumklorat) av en annan. Järnklorid av en tredje har ofta varit det minst skadiga alternativet. Som sagt, inget för god hälsa och inte minst Big Nono för avlopp och natur.
    Därför är det trevligt att det utvecklats flera olika mer hälsosamma och miljövänliga produkter att pyssla med. Vattenlöslig etsgrund, den hinna som läggs på kopparplåten för att förhindra att syran kommer åt plåten annat än på de ställen där man tecknat med radérnålen. Såpa, rapsolja och snälla färgborttagningsmedel har ersatt lösningsmedlen.
Söndagen tillbringades i grafikverkstan för tester och prov av olika miljöanpassade varianter av grafiska tekniker.

 En "pinne" av kopparplåt tejpas fast på baksidan och resten täcks med vanlig packtejp.

Och själva etsningen sker med elektrolys i en kopparsulfatlösning. Plåten nedsänkt till höger och den andra polen i form av en bit ugnsgaller till vänster. Lite ström på det via en transformator. Mellan 15 minuter upp mot en timme i badet beroende på hur man vill att linjen ska bli. Och det finns bra möjligheter att göra akvatintetsning, Adjö akvatintskåpet med asfaltpulver som låg som ett damm både här och där. Även inombords.

Resultatet är oväntat, överraskande bra och kan som sagt göras med ett ganska gott miljösamvete. Kopparsulfatlösningen återanvänds många, många gånger och är inte speciellt farlig om den hanteras med omsorg.

Det är svårt att låta bli svartvitt och lite kornigt när en grafikverkstad ska visas i bild, så här får det bli lite Efexpyssel.

I brist på fotograferande

Fotograferandet har gått i stå. Inte ens det lätthanterliga processfotograferandet utan egentligt mål leder någon vart.
Hittar en inte helt färdig torrnål i gömmorna. Aldrig ens provtryckt, stannade liksom mitti. Det kan vara så med bilder. Man tvivlar. Är det mödan värt. Men det finns ändå en viss glädje i att plocka fram plåten. Känna torrnålsgraden med fingertoppen. Ta fram nål, skavstål och en gravstickel. Och omväxlande mödosamt gravera linje, omväxlande krafsa fram tornålslinje. Inte för att det kommer att bli nån upplaga, men något eller några provtryck. En liten eprevue d´artiste som det heter.
(Mest nöjd är jag nog med mina hemsvarvade handtag i päronträ.)