trefjärdedels fotografer

Tre fjärdedels fyra fotografer hälsar på. Oskarpa på bild men desto skarpare själva. Per-Erik Åström Göran Tonström och Krister Kleréus.

Galleri Ett, Walmstedtska Gården Uppsala

Rapport från vardagslivet

Göran Howding, arborist plockar ner en död björk åt oss som står väldigt nära både elledning, granne och växthus. Inget för amatörer. Eller de med svindel.

April har varit torr och kylig, bortsett från den fukt som kom som regn snö i början på månaden. Men visst har vi saknat de ljumma vårregnen som tassar så hemtrevligt på taket. En klimatförnekare kan nog ta det som en intäkt att det är kallt. Men kylan betyder bara att värmen är någon annanstans. Till exempel i Indien och Pakistan där det nu är onödigt varmt, och torrt. Det där med torka oroar oss mest, som de dedikerade odlare vi är. Vi tänker om, planerar köksträdgård och resten utifrån ett torrscenario. Får se om det räcker. Att Östra Svealand kan räkna med ett torrare och varmare klimat är ingen nyhet i meteorologiska kretsar och det är nu efter ett antal torra somrar vi kan ana en trend. Och snart har det gått, de där trettio åren som behövs för att konstatera en eventuell klimatförändring. Vi får se. I universitetsstaden på slätten har man i alla fall noterat att staden gått in i en ny klimatzon, den varmtempererade. Ja, ombyte förnöjer, men nog vore det kanske bäst med lite småruggiga regniga somrar ändå.

För övrigt hade vi fint främmande på Galleri Ett häromdagen. Tre fjärdedels Fyra Fotografer hälsade på. Mycket trevligt tyckte Penja som ställer ut och jag som tittat in.
  Att Fuji  inte utrustat sina kameror med ett lås för exponeringskompensationsvredet är märkligt. Så svårt kan det inte vara tycker man. För en egenhet som Fujikameror har, åtminstone de modeller jag ägt och äger är att det ofta är så att man har kameran inställd på exp-kompensation ett snäpp minus från noll, och bländaren lite lagom 5.6 med 23:an. Det funkar till det mesta. Om man då flanerar lite så där tillbakalutat och flanörfotograferar vad som sker i staden, stoppar ner kameran i beredskapsryggsäcken så har kameran i smyg därinne i ryggsäckens varma dunkel lite diskret ändrat både expkomp. som bländare. Sånt här borde den vaksamme fotografen vara beredd på. Det händer som sagt då och då. Kan man tycka.  

En lite kompis dyker upp i gräset. Bilden tagen med förra generationens mobilkamera. Här ser man bristerna men visst, de senare modellerna är vassare. Synd bara att de inte har genomsiktsökare. Att vi i år för första gången har en spelande enkelbeckasin (horsgöken eller himmelsgeten) ovanför taket är denna vårs lilla extrabonus. Men det blir ingen bild på det. Lämplig utrustning saknas.)

Nybekant och gammal bekant

Vi tog en sväng ner till huvudstaden för den obligatoriska vårsalongen på Liljevalchs. Vi, min nye bekanting Uno och jag var ense om att det nog var en rätt tam salong. Inget som direkt ruskade om om man så säger. Harald Lyths retrospektiv var desto mer engagerande. Vilket vi var överens om.  Och att Gert Wingård ritat ett sällsynt välfungerande utställningsrum i den nya tillbyggnaden av Liljevalchs konsthall. Superbt ljus och ytor som lyfter fram konsten. Tänk en fotoutställning där, jojo.

( En liten läcker detalj är avsaknaden av sparksockel. Istället ett avstånd mellan golv och vägg som bildar den avgränsande linjen. Jo, det finns säkert särskilda dammsugarmunstycken för det också.)

Sena januari

Sena januari är flockar av skrak, knipor och alfågel på Svartlögan. Och knasterblått. NNV och kuling i byarna och nån minus. Men ljuset är en månad högre. I morgon blir det svinväder och mer därtill allt eftersom säger de. Storm och  snö på söndag. Sen kallt. Men igår det stod vinden på SV och regn och tempen på 5-6 plus, vid Furusund kom tjockan, så tjockt att till och med vägfärjan gick med mistlur.  Man kan inte anklaga vädergudarna för enformighet i alla fall.

Ju mer värmeenergi i atmosfären, desto mer rörelse och skillnader. Man borde lyssna på vetenskapen, till exempel Klaus Hasselmann och Syukuro Manabe, nobelpristagare  2021. Som Greta och miljontals ungdomar världen över försöker få politiker att förstå. Det finns många Gretor världen över. Tur är väl det.

(Fuji Xpro2 och kitobjektivet 18-55mm. En tanke slog mig att det borde inte vara så svårt att göra en ”tape” eller nån annan markering med bländartalen på bländarringen. En nackdel med objektiv som bara visar bländartalet i sökaren är att det egna minnet ofta är väldigt kort. Nån som har tänkt i samma banor?)

Mellandag. Inte analog.

Vi tog en sväng ner till Morga hage vid Mälaren. Knasterskarpt lågt ljus inte utan en viss dramatik så som det ofta blir när isarna lägger sig i sträng kyla. 
Hemma i värmen skruvar jag några bilder rätt mycket. Svartvitt, korn och kontrast. Jag tänker kameran som ett skissblock. Ett grängat papper och blyerts 8B. Det här skulle också kunna vara utgångspunkten för några etsningar eller mezzotinter eller något däremellan. Från digital process till väldigt analogt arbete i grafikverkstaden. Man kan gå den vägen också.