Rapport från skärgården

Turerna ut till ytterskärgårdarna har blivit lätt räknade i år. Envis syd till sydväst gör färder utåt, och framför allt hemåt obekväma. Dessutom, SV är frånlandsvind så badvattnet håller inte önskvärd temperatur, åtminstone inte så det motiverar badutflykter. Och så mycket fotograferande blir det inte heller denna sommar. Oklart varför.

Nu blev det i allafall en tur ut till Viksgrunden och den lilla viken med sandbotten och rådande högt vattenstånd gör att det går att glida ända in till bästa solklippan. Högt vattenstånd gör att skärets konturer inte heller ser ut som de borde. Och en rivig VSV gör turen tillbaka mer än lovligt skumpig. Svartlögafjärden, som är en grund fjärd bygger ofta kort och hög och skvalpig sjö om det blåser upp. Vi ser i alla fall ett örnpar vid Dregelskärsharan, nära nog med ögonkontakt. ( Ja örnarna har väl haft ögonkontakt med oss hela tiden…) Nåt fotograferande av detta hade nog inte låtit sig göras ens med den mest sofistikerade kamerautrustningen. Särskilt inte om bägge händerna är upptagna av roder, gasreglage och minnesbild av verklighet understött av sjökort, det finns genvägar mellan grynnorna. Men det är såna fotografiska smällar man får ta.
   En annan smäll  att omgivning och omständigheter förhindrade en tur till årets Planket. Det hade varit kul att se, det var några år sen sist. 
   Och har ni noterat att Susan Sontag Om fotografi har kommit i nytryck, nu på Bonniers. Texter som står sig femtio år senare.

Fotografiet som visuell bekräftelse.

Om svartvitt och det digitala och lite annat också.

 ”När det kommer till mig själv försöker jag ofta får till det svartvita ungefär som det såg ut när jag plåtade med film. Detta har inte så mycket med nostalgi att göra utan snarare att det är så jag lärt mig att tycka om det svartvita.”  citat ur Alf Johanssons blogg härförleden. Det ligger mycket i det. En digital svartvithet är inte alla gånger samma som det gamla rävar menar med svartvitt. Men det går ju att åstadkomma en ”snygg” svarvithet i den digitala världen. Det finns många recept men det som verkar förena dem är att skärpan inte nödvändigtvis behöver vara på topp. Och att det dynamiska omfånget inte ska vara för stort. Att åstadkomma det är inte rocket science.
   Om det här skulle det egentligen handla, men så dyker det upp tankar om vad en fotoblogg på FS ska handla om. Den ska handla om fotografi. Fotografi är en form av bildspråk och förlänger vi resonemanget ska bloggar på FS i så fall handla om bildens semantik, bildgrammatik, begrepp som denotation, konnotationer, privata tolkninger och liknande. Men det gör det sällan. Det är rätt sällan FS bloggar handlar om fotografi, däremot presenteras väldigt många bilder och merparten av dessa bilder kan tolkas, vilket också görs. Dock mer sällan på detta forum. Visa mig den naturbild eller gatufoto som inte kan tolkas i någon politisk form. Bilder där läsaren-mottagaren avgör tolkningen, eller inläsningen av sina egna tankar.
   Inlägg ska nog inte vara explicit partipolitiska men vissa frågor är svåra att runda utan att snudda vid partipolitik. Jag skulle gärna skriva ett par rader om inpass från en yngre politiker från regeringens stödparti, om offentlig konst, särskilt stockholmsk. Foto ligger ofta nära konst. Bildspråk, bildkonst. Och foto kan uppröra. Oftare än man tror. Jag har alltid haft svårt med de som nära nog koketterar med sin brist på bildning. Men i det här fallet finns det nog andra uppsåt.  Men jag ligger lågt. Den här gången.

Bild för syns skull. Kameran i fickan. Noir-filter i paddan. Enkelt. Betydligt enklare än de andra bilderna med med manuellt 12mm   aps-c och rawformat. Men kanske inte den allra snyggaste svartvitheten. Dagen skulle blivit en tur långt ut till ytterskärgårdarna men ett urladdat startbatteri ställde till det. Det blev en tur med lillbåten till närmaste skäret. Bad och sol. Pensionärsliv.

Samtidigt i ett annat hörn av världen

I ett hörn av världen sitter en öronskjuten presidentkandidat, och han skulle bara veta att ärkeängelns kula var avsedd att träffa,mitt mellan ögonen. Om bibeln fått råda. I andra hörn sitter fifflare, korrumperade, despoter. Terrorister av alla de slag. Rädda för historien som obönhörligt kommer att döma dem. I ett annat hörn av världen har man tappat en framtand, bästa kompisen i en kram och en hundvalp. Solen skiner och allt är för tillfället bäst.

Stilla dagar.

Det händer då och då att kvällarna blir varma och sydvästen mojnar. Då kan det, om andan faller på bli en tur ut till skären och en middag på klipporna som häromdan. Bekymmersfritt. 
   En geolog kan nog pricka in mineralet som meandrar vackert i hällarna.

Nu faller ett ihållande regn, vinden vrider på ost och det varnas för kuling. Båtarna är förtöjda som de ska med spring där det behövs. Det är ganska skönt i mörkret på ateljéverandan. Och osköna nyheter från Frankrike och valet där.

Fuji Xpro2 23/1.4 som råkar sitta påskruvad. Och kameran på fickan.

Nostalgi, att drabbas.

Det händer, oftast överrumplande, nostalgia. En förströdd bläddring i Amèens Seglarhamnar på ostkusten. Nött, delvis gulnad, med en eller annan anteckning i marginalen. Långt före GPS och andra hjälpmedel. Men samtidigt en svidande nostalgi. Det som är gjort är mer än det som ska göras. Tiden liksom.

Arbetar i sommarateljén. Nåt ska det bli. Och, trot den som vill, men alla klotter har en parallell i fotografiet. Precis som en enkel skiss behöver inte alltid ett fotografi vara enbart en avbildning. Det finns mer i bilder. En tolkning.  En stundens iakttagelse.

Blidö annandag midsommar 2024. Kameran, den i fickan.