Blått och man ser lite mer

Den här bilden ser inte mycket ut för världen men såg ni vyn i en kikare skulle ni säkert haja till. Förstora gärna. Ett inte helt ovanligt fenomen i skärgården på vårarna. Det är de här hägringarna man ser som hänger över horisonten. Det gör att man faktiskt ser, om man har en kikare, skärgårdarna väldigt långt ut, Nassa och ända ut till Svenska Högarna. Det är spännande. Det lär för övrigt vara det här fenomenet som gett upphovet till”Gunnilsöra”, den sägenomspunna ön som svävar långt ute till havs och som möjligen kan vara en hägring av Ösel på andra sidan Östersjön. 
   Det är inte osökt att jag kommer att tänka på ett kommunalråd i kommunen (företräder ett parti på blåa sidan) som med reptilsnabbhet reagerade på en fundering och idé  om  att bygga en vindkraftpark ute i Östersjön ungefär trettio sjömil sydost om Sandhamn. Det skulle inkräkta på utsikt och förfula landskapet med sina 300 meter höga vindsnurror. Nu hör det visserligen till saken att man knappast lär se vindsnurrorna vare sig från KSSS klubbhus på Sandhamn eller än mindre från kommunalrådets veranda. Mest beroende på att jordens krökning inte tillåter det, men också därför att det är väldigt svårt att urskilja ett fem meter brett rotorblad på det avståndet. Och skulle man till äventyrs göra det eller bara känna en allmän olust skulle kommunalrådet kunna  sända en tanke till golvvärmen i badrummet, elbilen, tvättmaskinen, kylen och frysen och ja listan blir rätt lång. Fullt utbyggt skulle vindkraftsparken producera 20 TW, ungefär lika mycket som Forsmarks tre reaktorer gör.
   Det är sånt där man kan fundera runt när man sitter på en vårvarm sten och spanar, lyssnar på alfågelsången och alla de andra som snattrar runt ute på fjärden. 

Covidsysselsättning

I karantän och en släng av covid. Och inte mycket fotograferande just nu. Men det blir andra bilder. Exakt vart det är på väg är mer oklart. Att kameran fungerat som skissblock är i alla fall klart och mycket användbart.
Kanske dags för lite mer måleri. Det var ett tag sedan. Det går väl så där, lite seg i pallet som man ibland uttrycker det.Och det är lite svårt att hålla sinnet på rätt spår när tankarna mer än ofta är i nyhetsrapporterna. 

Rätt tid för vasspennor

Nu är rätt tid att skära vasspennor. Fjolårsvass ska det vara, den är torr och fin nu. Ta gärna en bit ner på stråna där den är lite hårdare.

Skär snett alldeles intill ett bladfäste och formera spetsen så att den blir lagom tjock.

Skär försiktigt en skåra i spetsen med skalpell eller rakblad.

Färdigt. Tusch eller bläck. De håller inte så länge, man får formera dem då och då. Men vass är gratis.

Mellandag. Inte analog.

Vi tog en sväng ner till Morga hage vid Mälaren. Knasterskarpt lågt ljus inte utan en viss dramatik så som det ofta blir när isarna lägger sig i sträng kyla. 
Hemma i värmen skruvar jag några bilder rätt mycket. Svartvitt, korn och kontrast. Jag tänker kameran som ett skissblock. Ett grängat papper och blyerts 8B. Det här skulle också kunna vara utgångspunkten för några etsningar eller mezzotinter eller något däremellan. Från digital process till väldigt analogt arbete i grafikverkstaden. Man kan gå den vägen också.

Städning i diskarna

Det har inte blivit så mycket fotograferande den senaste tiden av olika skäl och anledningar. Men mycket annat bildarbete i stället. En liten städning i något hörn av diskarna hanns dock med i dag. Gick igenom lite bilder från en vandring i Frankrike för tio elva år sedan. Från Moissac till Nogaro utmed Chemin de St Jaques, vägen till Compostela. Mycket minnen med den färden.

Centrale nucléaire EDF de Golfech sett från staden Auvillars högt belägna torg. En sån där medeltida stad som det är strösslat med i Sydfrankrike.

Centrale Nucléaire de Golfech var på något sätt närvarande under flera dagar på den här vandringen. Ångan från kyltornen syns vida omkring. Och eftersom terrängen är ganska kuperad med höjder både här och var hjälper jordkrökningen inte till så mycket för att dölja ångan.

Nikon D300 och ett  Tamron 17-50mm 2.8 är tungt att bära på och en kort vidvinkelzoom är ibland bra men ger i vissa stunder lite för mycket bildutsnitt. Zoomar med hyfsat stora omfång är inte helt fel. Och lättare kameror. De här bilderna är jpg, den övre har fått en kraftig justering av kurvan. Brusig, milt sagt.