Utflykt i trädgården

Så är det midsommar igen. Trastarna flöjtar i kvällningen och morkullan drar oförtröttligt över taknocken. Det blir en egendomlig distanserad midsommar i år. Men strövtåg i trädgården kan man alltid göra. Det här är plåtat med en tidig sjuttiotals Nikkor Macro och D800 som kommer till heders så här i sommartid när det ska makrofotograferas. I brist på annat. För övrigt pågår det en aning till diskussion runt gatufoto i gruppen gatufoto. Intressant, kan kanske bli nåt.  Själv längtar jag efter att få åka till en storstad och ströva med kamera. Kanske med en förberedd idé. Ett ”journalistiskt uppdrag” eller så. Men det lär dröja. Det finns dessutom så många projekt där utöver om man så säger. 

Blå iris har inte blommat de senaste tolv åren men nu är det tydligen dags. Och Rosa Alba, invandraren från Samarkand och trakterna därstädes är i full gång. ( Ett intensivt nattligt regn förkortade fägringen dock.) 

Och Aklejan, en av mina favoriter blommar som bäst. Vi har lyckats fröså den så att den börjar sticka upp lite här och där i vår lilla äng. Det finns tydligen fler som gillar den. Aklejan gillar lite oskärpa.
I morgon är det midsommarafton och planen är att distansera oss på något skär därute i skärgårn. Med nyplockad färskpotatis, sill, gräslök och gräddfil. Men nubben, som är fjolårets kryddad med malört från Norrpada, får stanna hemma. Är man båtförare så är man.
   Men som sagt, visst finns det en längtan att få sätta igång med något väsentligt. Det finns idéer som skaver i bakhuvet. En får se vad det här året bär med sig.

Glad midsommar på er alla. Och glöm inte att lägga sju gärsgårdar under huvudkudden. Eller vad det nu var.

Bra boende

Lite granna vaktmästarbostaden. Le concierge. Om det är ägg i korgen gick inte att få visshet om. Undrar vad hyresvärden säger?

Intressanta ämnen

Två intressanta ämnen dök upp på FS den senaste veckan. Om sRGB och AdobeRGB, eller om kvalitetshöjning i gruppen gatufotografi. Två ämnen som kan bli heta på sina särskilda sätt. Frågan är vilket man vill nappa på. Slänga in lite fotogen liksom.
   Men gatufoto är ju ett kärt ämne det också. Lite uttömt vid det här laget kanske. Svårt att arbeta med just nu när jag är långt från gator och torg.
   Kulturklimatet i utvalda sydsvenska kommuner kanske? Inget man hör om i ”dessa tider”. Antagligen bidar man sin tid i kommunfullmäktigen. Man ligger lågt. Annars kanske någon utkräver nån slags ansvar för vad som händer och den karamellen vill man inte ha på tallriken.
Och vad händer med miljöfrågan efter pandemin, postcorona liksom? Kan man undra?
Om politik ska man helst inte tycka och tänka på FS även om fotografi och politik gått hand i hand sen senare delen av 1800-talet. 
Men jag väljer, lite fegt, färgrymder.
   Jag tror att en källa till missuppfattning om färgrymder är oviljan att acceptera vad ögat förmår att registrera och vad tekniken förmår. Det är möjligen här det kan handla om en liten skvätt fotogen. Hur nära kan man komma ögats uppfattade färgrymd? Alla kartor eller avbildningar innebär en förenkling. Facit ligger egentligen i tekniken eller där tekniken möter det emotionella ögat. Det är inte tekniken det är fel på. Möjigen att tekniken inte motsvarar ögats önskemål.
   AdobeRGB är vad som gäller om du vill skriva ut. Srgb är webbens färgrymd, alltså den del av webben där vi kommunicerar. Eftersom det finns väldigt många enheter på webben har man en gång i tiden enats om en standard, en färgrymd där i princip alla förekommande skärmar och liknande utrustning kan fungera på ett nöjaktigt sätt. Men som bekant behövs en större färgrymd när vi printa eller trycker. Vilket kanske kan tyckas konstigt. Eftersom tryck och print rör sig i subtraktiva färgrymder som naturligt nog är mindre än de additiva rymderna som AdobeRGB och sRGB.
Om vi nu utgår från en rawfil så har vi alla möjligheter att gå vidare som vi vill. Vad vill du göra av informationen i din bildfil? Det är i det här läget du tilldelar filen en färgrymd, det som Stefan O så pedagogiskt jämför med att tilldela en valuta ett värde. Har du 10 enheter så blir det rätt olika värde om du väljer 10 dollar eller 10 kronor. Om detta kan man läsa i hans bok Digital bild 4.0. Gör det.  
   I Camera raw, förutsatt att du arbetar i Adobeprogram kan du tilldela bildfilen olika färgrymder beroende på vad du tänker dig ska ske längre fram. Tänker du print väljer du AdobeRGB, tänker du webb tilldelar du sRGB direkt. Det kan ibland hända att du behöver en större färgrymd än de två första, då väljer du Prophoto som är väldigt stor.
Och det är här nånstans en viktig sak dyker upp. Med vilken metod tilldelas färgrymden sina värden. Perceptuell metod eller relativt kolorimetrisk?
https://www.fotosidan.se/blogs/omvantperspektiv/rgb-men-vad-ar-det-som.htm
Om detta skrev jag för ett par år sedan. Det handlar lite att tolka den schematiska bilden av olika färgrymder och att förstå var en bilds färg befinner sig i färgrymden. Det är här det där med perceptuell och kolorimetrisk dyker upp.

Man bör lägga in en eventuell skrivares ICC-profil i Photoshop eller den programvara man nu använder (förutsatt att programvaran tillåter det.) Då kan man som bekant använda sig av tryckbarhetsvarning eller visa korrekturfärg för att få en någorlunda vettig bild av hur det utskrivna eller tryckta resultatet kan tänkas gestalta sig. Här finns ett antal parametrar att ta ställning till. Papperssimulering är ganska bra att ta med i beräkningen så även punktförstoring om man jobbar mot offset. Å andra sidan har de flesta tryckerier numera profiler att ladda ner och då är många parametrar inräknade.

  Tja, så mycket fotogen var väl inte det här. Men nåt att pyssla med en sällsynt regnig och blåsig dag i skärgårn. 

Snart invigning

Så är det då i princip äntligen klart. Lecablock och plasttak är köpt men resten är fådda fönster och en hel del återvunnet virke. Ja det blev ett växthus till slut. Inom regelverkets gräns vad gäller höjd och yta. Nu blir det tomater av rätt många olika sorter, paprika, aubergin, chili, gurka och en och annan melon kanske. Lite blomster för trevnaden också. Grusgolvet ska få plattor allteftersom jag hittar såna. Det är ingen brådska med det.

Mandelblom är en trevlig sak som just nu blommar ymnigt nere vid strandängen. Den är rätt styv i stjälken så den går att fotografera även om det blåser lite. Och naturligtvis finns det en liten varelse som hälsar på. Pysslar med nåt viktigt kan man tro. En linslus skulle jag säga.

All denna trevlighet till trots går det inte att tänka bort vad som händer i världen. ”Black matters”. Jo det tycker jag också.

Försommar är ett vackert ord.

Idag, ett bidrag till matfotografiets domäner. Men först en liten bakgrund. Jag har vandrat i Europa, inte sällan längs med Chemin de St Jaques, vägen till Compostela. Fram till målet lär jag inte komma och om nu vägen är själva målet så må det väl vara som det vill med den saken. Till saken ska sägas att mitt och sällskapets uppsåt knappast är av religiös art. Men stigarna och vägarna är väl utmärkta, lätt att hitta och det är gott om Gites och andra härbärgen utmed vägen.

Om man säger att hungern eller en tom mage är den bästa kryddan så gäller väl det de som kan fylla sin mage då och då. Trots eländets tider så går vi inte hungriga här. (Nja, kanske inte helt sant, nog finns det fattigdom runt hörnet även här.)
  Nåväl. För ett antal år sedan  kom vi en afton fram till en liten, liten by på den franska landsbygden, nånstans mellan Cahors och Moissac. Så liten att det obligatoriska lilla kaféet inte fanns. Vi skulle dock övernatta i ett kloster. Ett ovanligt stort kloster. Ett kloster som hade som affärsidé att vara härbärge för pilgrimer och andra vandrare utmed de franska vägarna. Där, i en matsal dimensionerad för en annan tid då det gick tretton nunnor på dussinet serverades vi en synnerligen enkel, frugal är ett ord som gärna dyker upp, men välsmakande middag. Franska middagar serveras för övrigt gärna sent. Men det är särskilt förrätten som koms ihåg, och som blivit ett vanligt tillbehör i vårt kök. 
   Det enkla franska bondköket här representerat av rivna morötter ( jag nämnde något om hungern som den bästa kryddan?). Men. Att riva morötter är en sak. Att riva dem på franska är en annan.
   Morötter rivs på den fina sidan på ett rivjärn. Till fyra morötter rivs dessutom en åttondels rotselleri. Blandas och stänks med en enkel vitvinsvinäger. Lite salt. Lite vitpeppar och en skvätt enkel matolja. Voila. Olivoljor av finaste kvalitet och slikt göre sig icke besvär. Det här ska vara enkelt.

En försommardelikatess är den vanliga skogslöken. Förvälld med lite citron och olivolja ungefär som man ofta serverar purjolök. Eller varför inte tillagad i ett hörn av grillen. Med lite olja och lite strössling av flingsalt, så där som TV-kockar alltid gör. (Det där med jod och sköldkörtlar är månne ett okänt begrepp i den högre gastronomin.)

Nu är försommarnattens tid och natten som aldrig blir riktigt natt ringer av trastarnas sång. Det är på det hela taget en väldigt behaglig tid. 

(D800 med 24-70. En lite speciell grej med matfoto är skärpedjupet. Det här är en genre som är som gjord att fördjupa sig i bokèh och antal bländarlameller och andra teknikaliteter. De här bilderna visar endast prov på lite granna oönskad oskärpa.)