Några tankar runt ett gatufoto

Mottagning i röntgenbussen. Harald Broander. (Ronehamn Gotland augusti 1943. Rolleiflex 1/50 f 5.6. Årets bilder-Svenska turistföreningen 1943.)

Om den här bilden är ett gatufoto eller ett dokumentärt foto är sannolikt en definitionsfråga. Bilder på människor som av en eller annan anledning står i kö är ett ganska vanligt motiv, jag tänker lite osökt på en av de mest berömda köfotografierna, MargarethBourke Whites välkända bild. Men det finns fler. Nånting speciellt med köer som motiv måste finnas. Vad berättar de om? Varför står folk i kö? Nånting ska hända, nånting fattas dem. Utsatthet, utsållning. Något gemensamt. Berättelsen ligger helt enkelt nära och tillgänglig för läsaren. Kanske är det kontexten som är ingången, en rubrik, en tydlighet i bilden, eller en polarisering som i MBW:s berömda bild.
   När Harald Broander tog bilden var kanske hans syfte att dokumentera en händelse, skärmbildsbussen i Ronehamn var väl en stor sak i sig och Roneborna har säkert gått man ur huse för att bli skärmbildade. Tuberkulosen är fortfarande en realitet i landet. Hur många här på FS har för övrigt fått sina lungor röntgade i sjukvårdens jakt på tuberkulos? Kan bildens första syfte vara att hamna i Gotlands Allehanda? Och därefter skickats in till Turistföreningens årsboksredaktion. Och där vunnit intresse, som en spegling av tillståndet i Sverige 1943.
  Men visst uppfyller bilden gatufotots regelverk. Handen på hjärtat, något mästarskott är den inte även om det går att utläsa en hel del om samhället i stort och i smått i bilden. Den är idag ett  tidsdokument. Vilket är nog så viktigt och inte är att förakta. 

Inlagt 2022-01-15 16:37 | Läst 669 ggr. | Permalink
Jag kommer väl ihåg kampanjen för skärmbildsundersökningar. TBC var fortfarande folksjukdom, båda I:s föräldrar drabbades tex men klarade sig. Faktiskt träffades dom pga av TBC, dom träffades på sanatoriet.
Vilken genre bilden tillhör är för mig inte intressant, men, fortfarande för mig, i första hand dokumentarisk. Den påminner mig om en tid, inte särskilt avlägsen, då standarden i alla avseenden var så mkt sämre än nu, både ekonomiskt och medicinskt. För mig kan bilden till sist också vara gatufoto, det finns väl inget som hindrar att en bild kan passa in på flera genredefinitioner, även om jag personligen tycker att detta med att vilja klassificera bilder på det ena eller andra sättet är olyckligt. En genrebeteckning betyder att betraktaren skall betrakta bilden på ett visst sätt, det hindrar, eller i varje fall begränsar individens frihet att få studera bilden utan förutfattade meningar/ begränsningar. Mycket intressant bild som ger mig mycket på många plan. HälsningarBjörn
Svar från mombasa 2022-01-15 19:16
Hej. Ja det fanns en tid när TBC var en realitet i livet. Jag har själv blivit skärmbildad ett par gånger. Skärmbildsundersökningarna upphörde 1970 men det gjordes nog inte så många efter mitten av sextiotalet. Det där att träffas på sanatorium är ju för övrigt ett litterärt grepp. För visst var tbc en folksjukdom som först med rätt antibiotika kunde behandlas på ett bra sätt.
Kategorisering av bilder kan man nog strunta i, bilder blir inte bättre vare sig de är gatufoto, cityscape eller dokumentärt. Men är man intresserad av bild som språk och något vi faktiskt använder för att kommunicera med, på ett eller annat sätt, kan frågan om vilken genre fotografen själv har placerat sig i vara rätt intressant för ett fortsatt samtal om bilden i fråga. Vad gäller gatufoto är det ju oftast fotografen själv som placerar sin bild i den genren. Alltså en utgångspunkt för ett samtal.
Allt gott
/Gunnar S
Jag tror att alla de gatufoton som tas idag blir tidsdokument och dokumentärfoto vad det lider, så diskussionen och reglerna kring vad som är vad är nog rätt onödig.
Svar från mombasa 2022-01-15 19:30
Hej. Ja de flesta bilder som skildrar människor eller miljöer med mänsklig närvaro blir dokumentärfoto med tiden. Men det intressanta tycker jag, är vad och i vilken genre fotografen själv placerar sin bild. det blir så att säga utgångspunkten för ett samtal om bilden, hur den fungerar, vad den skildrar och så vidare. sånt tycker jag är intressant eftersom all bild är språk och kommunikation så fort den publiceras. Hur tänkte fotografen? Hur kommunicerar bilden?
Ha det gott
Gunnar S
Intressant bild! En av mina morbröder körde skärmbildsbuss under femtio- och sextiotalet, först tillsammans med sin fru. Min moster arbetade senare på kontor på Medicinalstyrelsen som det hette då, men min morbror fortsatte att köra Sverige runt och skärmbilda skolelever och värnpliktiga. De var stockholmare och jag är skåning, när han var i Skåne var det höjdpunkt för då kom han på besök. Han röntgade mig i folkskolan, jag fick senare följa med på en tur till regementet i Ystad. Då i en något modernare buss än den på bilden, men inte så mycket ;-)

Roligt att se bilden!
Svar från mombasa 2022-01-15 21:44
Hej. Kul att bilden satte i gång tankar. som sagt, tbc var en realitet i livet när vi var små.Jag har släktingar som hade tbc och även legat på sanatorium. Om jag förstått saken rätt så var skärmbildsapparaturen inte heller helt ofarlig för personalen, men jag är ändå osäker på den punkten.
/Gunnar S
aasaboe 2022-01-15 21:59
Det var ju betydligt kraftigare strålning än man har nu, jag minns att min morbror instruerade den som skulle skärmbildas, sedan stängde han dörren och gick bakom ett draperi om jag minns rätt medan bilden togs. Med tiden blev man väl mer klar över riskerna, han skojade ofta om hur många millisievert det ena och andra kunde ge.
Intressant dokumentärbild. Jag visste inte ens att det finns ett så stort hus i Ronehamn. "Broander" klingar Gotska Sandön och Fårö för mig , fyrvaktare och (tror jag) färjekarlar.

Calmettevaccinerig och skärmbild var obligatoriska inslag i tillvaron. Antivaxxare skulle nog spärrats in på anstalt. Jag har blivit skärmbildad ett antal gånger, kanske det inte hette så utan lungröntgen kring 1961.

Då hade jag blivit riktigt sjuk (så här i efterhand gissar jag på eftersläng av Asiaten) och sökte vård på Karolinska. Förlorade medvetandet i apparaten. Personalen fick mig på benen igen. Efter en vecka i sängläge på nåt militärt sjukhus, jag var inkallad, tröttnade jag, skakade ner tempen lite för att bli utsläppt och återgick i tjänst. Undrar nu om jag spred smittan, då tänkte jag inte så mer än att jag undvek fysisk kontakt i omtanke om andra.
Svar från mombasa 2022-01-16 16:00
Hej. Broander var född i Rone, jag fick en träff i en släkträdssida. Men inget om hans fotografiska förehavanden. TB är ju fortfarande ett gissel i stora delar av världen. Själv blev jag skärmbildad ett par gånger, utan någon efterföljande dramatik.
/Gunnar S
Måns H 2022-01-16 17:00
Jag googlade lite (med Dock-duck-go) på Broander och Rone återkom.

TBC är ju på väg tillbaka även till Sverige och svår att bekämpa, bakterierna är numera resistenta, det krävs lång behandling med olika läkemedel.