Piriformis, känns det igen?

Efter ett par hundra meter på morgonens springrunda säger något i kroppen nej. Upphör med det du gör och gå sakta tillbaka. Den nästan löjligt lilla muskeln piriformis, den vänstra har kastat in handduken och gör den det får resten av kroppen foga sig i det. Det gör helt enkelt ont. Mycket ont. Svårbeskrivligt ont. Med en strejkande piriformis kan man glömma allt vad sitta, gå eller stå gäller. Som tur är finns en massör och tillika akupunktur på ön och en behandling bokas in. Det blir för stunden bättre, men dagen därpå är helt enkelt plågsam.
En förstående omgivning av fru och sjuksköterskedotter samt en och annan granne tar hand om det runt ikring. Vad hjälplös man kan bli. Beräknad konvalecens åtminstone en vecka.

Nog gnällt om detta. Men det får konsekvenser. En inställd kräftskiva kan jag leva med men söndagens planerade och nu inställda Planketbesök svider. Alldenstund jag bestämt träff med ett par av utställarna. Hade dessutom såklart särskilt velat se boken om Fotoskolan (den får beställas). Snopet är bara förnamnet. Det går liksom inte att röra sig om man inte kan sitta, vare sig bil eller kommunalt. Man blir där man blir.
Kroppen är i sanning ett bräckligt käril.

Intresse - Bilddagbok