Vintersaga

Det var nog 1984 jag hörde låten för första gången, den som senare utnämnts till Sveriges alternativa nationalsång. Som ett pillande i den kollektiva melankolins sårskorpa, Ted Ströms Vintersaga, insjungen av ett flertal artister på den svenska sångparnassen. Jag håller nog Monica Törnells för den bästa.
  Men min första reflektion över låten, som knockade mig direkt, var det att musik och text trumfade bild, och att den spontana tanken då, att försöka sig på någon slags bildtolkning svårligen låter sig göras. Ted Ströms musik skapar bilder inombords, något många av oss säkert delar. Det stannar där. Musik och lyrik står på egna ben.

Och nu något helt annat om än med innehåll i årstidernas melankoli. En rulle framkallad. Kentmere 100 i D76. Resultatet hyfsat åtminstone med det i åtanke att bilderna, eventuellt, ska vidare in i fotopolymerprocessen. Avfotograferade negativremsor, in i datorn och bearbetning. Just den här hade nån slags kvalitet, oklart vad men den gick vidare. Nånstans i den slutgiltiga processen lägger jag märke till en rätt stor sten i  bildens nedre högra hörn och inser först då att den runda stenen i aningen för mycket oskärpa, så pass mycket att det inte faller in under skärpedjup, inget annat är än fotografens högra knä.
   Går det att retuschera bort? Tveksamt men innefattar en onödigt stor arbetsinsats resonerar jag mig fram till (och jag har inga tillräckligt bra stenar på lager att montera in). Och tillfredställelsen i det rätta i fotograferingen går bort, man får beskära och pyssla , inte för att göra bättre utan mer av att rädda det som räddas kan.
   Lärdom. 1. Vidvinklar har en benägenhet att släppa in mer än vad man önskar. 2. Att bildkorrektur på ett tidigt stadium aldrig är fel. Precis som textkorrektur, typografisk korrektur med mera. Det egna ögat har en benägenhet att se fel, ibland väldigt fel.
   ( Nikon F Photomic understödd av en Artisan ljusmätare. Nikkor 24mm)     

Benganbus 2025-11-08 09:04

Intressant och filosofisk läsning! Tack för den!
/B