xxx, en höstpromenad.

Nordlig vind som nyper i kinderna. det är friskt och klart. Ljuset står påtagligt lägre så här års. Går ut med kameran på axeln och ett par objektiv i ryggsäcken. Det blir nu inte så mycket foton. Jag tänker osökt på Bruno Liljefors, konstnären, han som gick ut med en bössa och kom hem med en tavla. ( han gick ut med en kamera och kom hem med...) Annars är dagens strövområde just de marker Liljefors beskriver som sin barndoms domäner. Fälten norr om Uppsala upp mot Tunåsen och Gamla Uppsala. Bruno L beskriver dessa marker i boken ”Det vildas rike”. Marsvårarna, kråkorna, stenbackarna, enbuskarna. Jo, lite av det finns fortfarande kvar här ute. Och åkrarna är vända ut och in. För så är det i november.

Uppe på åsen hittar man  Miren. En mir är ett slags astronomiskt instrument. Med ett lite grovhugget och primitivt utseende. Och lite fantasieggande. Får mig ofta att associera till "Monoliten" i Kubricks 2001- a space odyssey. På något sätt.

ehrsa 2019-11-07 10:53

Tunga novemberbilder.. men ändå sol.. då är det bra!
Hälsn!

Svar från mombasa 2019-11-07 17:26

Jag brukar tänka att i november är ljuset ungefär som i ett löftesrikt februari. Och ju närmare man kommer vintersolståndet så är det närmare tills det slår över. och går åt ”rätt” håll igen. man måste ha sina strategier.
ha det gott!

Khalad 2019-11-07 11:11

Höstplöjda åkrar har sin alldeles egna charm, blänket i dom tunga lerjordsklumparna är ursprungligt på något sätt. Och Miren var ju lite spännande, den har jag aldrig hört talas om, klickade på länken och gick vidare och läste om kollimationslinje. Så underbart språk, så konkret beskrivning! Världen var då fortfarande fattbar även om jag inte gav mig tid att förstå detaljerna ......Hälsningar/ Björn T

Svar från mombasa 2019-11-07 17:34

Kollimationslinje är ett ord med charm. Den som vill kan adoptera ord som är på väg ut ur språket, eller åtminstone ut ur SAOL. kolla länken: https://www.dn.se/kultur-noje/allmogebla-flegma-och-habitue-har-ar-orden-du-kan-radda/

Ha det gott