När hon precis skulle till att blunda

...så satt blixten som en smocka i rummet och hon fick finna sig att blunda sig genom morgondagens lokaltidning. Snopet. Här hade man gjort sig fin tillsammans med de andra Hemsystrarna. Jubileum? Årsfest? Ja, inte direkt klackarna i taket. Städat, kaffe och nypressade förkläden. Och är det tulpaner på bordet, eller? Vem som är fotograf är förborgat, men det är väl inte den där bilden man vill bli ihågkommen för. Varken fotograf eller blunderska.

En hittad kliché troligen från em mindre landsortstidning. Inga metadata mer än en blyertspåskrift på baksidan, just Hemsystrarna. Årtal oklart, det finns inget att gå på. Hemsysteruniformen är nog i sig rätt tidlös dessutom.
   Klichéen är fotograferad i släpljus för att det ska gå att se bilden positivt. Det svarta är egentligen blankt och de delar i bilden som är högst upp. Det vita är försänkningarna i plåten. När plåten färgas in lägger sig tryckfärgen på de högsta partierna. Så kallat högtryck eller boktryck som det också kallas. Eftersom klichén är plan skvallrar det om att den är tryckt på ett mindrer tryckeri med arkmatad press. Kanske en Heidelbergare? Bilden är anpassad för tvåspalt och tidningsformatet är med yttersta sannolikhet broadsheet, dubbelt så stort som dagens förhärskande tabloid.

Det gäller att ha ordning på ögonlocken när fotografen kommer.
   

Inlagt 2022-10-27 18:59 | Läst 772 ggr. | Permalink
Nja, även till rotationspressar gjordes ju först sidorna plana i ett skepp med sats och klichéer. Sen lades ett ark av en speciell sorts tjock papp, väl uppblött, över skeppet och pressades hårt, så man fick ett reliefavtryck av hela skeppet (och det var rättvänt och fullt läsbart, dessutom). Det momentet hette stereotypering, f ö. Dessa stereotyper böjdes och monterades i en speciell halvcylindrisk hållare, med textsidan inåt, och sedan göts en halvcylinder av stilmetall, ganska tunn. Slutligen monterades dessa halvcylindrar på en av valsarna i rotationspressen (i ett antal som kunde bero på pressens storlek), och så var man klar att köra. Pappa var redaktör till yrket, och jag hade tillfälle att se den här processen, och även ibland att efteråt försnilla en bit av den då brännskadade stereotypen för att förvilla kompisarna med...
Svar från mombasa 2022-10-27 21:18
Ja det har du rätt i, och jag har också sett proceduren med egna ögon. Vilket kan vara ett tecken på att vi bägge uppnått mogen ålder. Att jag tror att klichén har gått i en arkmatad boktryckspress är att det finns lämningar av tryckfärg i kanten av klichén och på undersidan, den som ligger an mot skeppet. Sen finns det något småstadsaktigt i hela bilden och situationen som lockar tanken till en liten lokaltidnings tryckeri. Men då är jag inne på rena gissningsleken.
/Gunnar S
elgenper 2022-10-27 21:43
Man gjorde ju oftast korrekturavdrag av en artikel, och det gjordes från den första, plana versionen eftersom man senare inte kunde rätta eventuella fel. Då fick man ju trycksvärta på den delen, vilket inte gjorde någonting. Men hela miljön (inklusive typografernas händer) var rätt väl inpyrda med trycksvärta, så det mesta visade spår av den...

Sen kan ju givetvis klichén ha använts i någon slags småskrift, som en skolkatalog eller festskrift, som gjordes i en liten upplaga, och då på en flattryckspress. Jag tvivlar på att det på 50-talet fortfarande fanns någon svensk dagstidning som trycktes i flattryck.
Svar från mombasa 2022-10-27 21:53
Jag böjer mig för din sakkunskap. Nu kan klichén kanske vara äldre än femtiotalet. Jag vet inte när de sista landsortstidningarn trycktes i flattryck. Men det skulle kunna röra sig om någon festskrift eller annan liknande trycksak. Dock, blunda råkade hon göra likt förty.:-)
/Gunnar S