Om poesi och teknik

I augustis första vecka är det som tiden står och väger. Brottet mellan bekymmerslös högsommar, till skillnad från den förväntansfulla försommaren, och nu, den eftertänksamma melankoliska sensommaren är aldrig så tydlig som just i denna stund. Det är som ett "hann man med?". Ett återigen.
   Vinden står på sydväst och är lågtrycksrivig. Inga båtar ligger rustade vid bryggan med revade storsegel för att anträda den långa färden tillbaks mot hemmahamn. I förberedelsen av dessa resor låg just en melankolisk dimension, men också ett slags förlösande, ett slags katharsis. En förberedelse inför det stora mörkret. ( Den här texten kom för övrigt att i något inspireras av Alf Johanssons utomordentliga svartvita Stockholmsfotografier här på FS.)

Att skildra stämningar som ovan ställer frågor om teknik. Hur gestaltar man det i teckning eller grafik? Eller måleriet? 
Det är en fråga om motiv, i något kompositionen men mycket i val av papper och gräng, färg, tuschets varmton, blyertstiftets mjukhet och tjocklek. Eller om vi talar fotografi, objektiv, film, framkallning, kopiering. Och naturligtvis den digitala simuleringen av föregående. Samt i fotografi den verklighet som väder, ljusförhållanden med mera erbjuder vid exponeringen.
   Och det är kanske i den här stunden man gör det lätt för sig. Den nya tekniken visavi gammal beprövad vill man säga. Men. Obsoleta objektiv och kamerahus gärna i kombination med insiktsfulla kunskaper om framkallning och kopiering, oavsett om det sker analogt eller digitalt kräver en viss insikt. Kunskap vill en del kalla det.
   Vi enas på vår promenad om att ljuset är mjukare, att de ljusockra tonerna ökar i landskapet, att vinden till trots också känns mjukare och behagligare. Och jag gör som alltid min baklängesräkning;  nu är det den 7 augusti, 46 dagar efter sommarsolstånd. Då har vi samma ljus som i början av maj. Majljuset är löftesrikt, augustiljuset är eftersinnande. Ljus är viktigt för fotografen. Eller hur?

Man pysslar i snickarboden. Fåglar liksom, minsta gemensamma  nämnare. Och äldsta barnbarnet överraskar med att dra One  note samba på hushållsgitarren. Det händer saker. Nån slags vardagskreativitet.

Benganbus 2025-08-06 17:43

Vi kände nog en litet kyligare vind i går kväll, en påminnelse om att inget är för evigt..
Men vi tror att en vända till Gotland och fjällen hinner vi innan mörkret! Med litet obsoleta grejer i ryggan! :)
/B

alf109 2025-08-06 22:45

Jag ser fram emot den mörka årstiden, allt lugnar ned sig. Analogt eller digitalt, nytt eller gammalt i slutändan handlar det om att se, ser man inte spelar prylarna ingen roll, ser man och vill så lär man sig det man behöver oavsett teknik.
/Affe

Svar från mombasa 2025-08-08 13:16

Ja så sant. Man måste se också. Som John Berger skrev i essayen "Att teckna är att se". Det gäller nog foto också./Gunnar S

Benganbus 2025-08-07 22:36

Fin bild på hav och moln! Borde sagt det tidigare!
Ibland blir det för bråtton att skriva några rader, man glömmer bilden!
/B

Svar från mombasa 2025-08-08 13:17

Tack och bock. Det är mycket snurr i luften just nu, hav och moln levererar, som det heter.
/Gunnar S