25 september 1973
Och idag en rätt regnig inomhusdag med stor bevakning av drottning Elisabeths begravning, och jag blir liksom mer fascinerad över detta mästerstycke i obsoleta in i minsta detalj regisserade moment i dramaturgin, där minsta gest har en direkt koppling till något som hände i tidig medeltid där jag ser TV-bilden i ögonvrån. Och det förväntas att man kan läsa såna historiska referenser också. Men på nåt sätt är det snyggt, oklart varför, men det kan vara en liten detalj i att man marscherar inte riktigt,riktigt i snörräta rader, man tittar lite åt fel håll kanske och en massa såna där saker som gör att man ser att det faktiskt är människor.
Jag är alltså inte rojalist om nån nu trodde det.
Bild från Gustav den VI Adolfs begravning den 25 september 1973. Det är säkert väldigt mycket vänta, trött i fötterna och allt det där för de som är utkommenderade. I grå vadmal. (Långhåriga är de dessutom.)
Jag är lite fundersam på varför jag var där men det kan ha haft att göra med en fotouppgift i utbildningen. Pentax spotmatic Tri-x och D-76 säger negativarket.


Och hur stor händelse det var å den tiden. Själv föddes jag några år efter så jag var inte med vid det tillfället.
Trevlig kamera använde du med en fin film också :)
/Mvh Martin.
Kul att du gillade bilden. Kamerautrustningen var riktigt bra, särskilt det att sätta igång ljusmätningen med vänster tumme. Och filmen var riktigt bra, lätt att framkalla med D76 eller Rodinal. Det tilläts lite experimenterande så att säga.
/Gunnar S
Gillar din bild och det bästa är väl att han blundar. Har själv stått ett par gånger som värnpliktig vid nån bro däromkring för nåt stadsbesök (Vaclav Havel bl a).
Mvh
Fredrik
Hej Kula att du gillar bilden. Och den kvalar väl in i gatufoto :-). Ser fram emot ditt blogginlägg.
Ha det gott
/Gunnar S
Hälsn!
Kul information. Visste inte att de hade sparat kranspåren. Ska titta efter dem nästa gång jag är i huvudstaden.
/Gunnar S
Hej och tack. Ja det var verkligen en gråmulen höstdag. Med mycket väntan och småfrusna fingrar. Gustav V var lite ”gamle kungen” som fanns i föräldragenerationens värld.
/Gunnar S
Själv är jag för den konstitutionella monarkin, den ger en viss stadga i samhället liksom kyrkan, Fröken Ur och att det blir nyheter på radion kl 22.
Hej och tack för att du gillar bilden. Jag är som sagt inte rojalist, men trots det fördrar jag den konstitutionella monarkin som en slags, precis som du säger, stadga. man vet vad man har. Något som inte ska sammanblandas nationalism och värdekonservatism.
Fröken Ur, tolvslaget, dagens dikt och sjörapporten, en kontinuitet att förhålla sig till (Även fast ”farvattnen utanför Jaeren och Lista” numer är borta.)
/Gunnar S