Grått och varför finns det en ovilja mot svartvitt?

En hel dag i gråton. Ostlig vind och 8-9 m/s, alltså inte tillräckligt mycket för en upplyftande kuling. Ingen dramatik direkt. Det småregnar mest. Sitter på arbetsverandan och läser Brusewitz. Denne fantastiske stilist och tecknare. Men som ett eko från en lite granna annan tid. Ja, nog vet jag att Brusewitz nog fortfarande står rätt högt i kurs bland naturintresserade geronter men nog är det en annan ton, en annan tid i det han beskriver.
Så mycket natur är det inte i min idag, några ekorrar och visserligen, tror jag åtminstone, ser jag skymten av lärkfalken. En liten flock storskrak flyger upp vid stranden. En silltrut tittar på. Han verkar inte bry sig nämvärt. Allt detta skulle naturligtvis dokumenteras på bild. Men jag går i andra tankar. Det här med gråton. Och när verkligheten blir grafisk till sitt uttryck. Gunnar Brusewitz beskriver det rätt bra: Man kan beskriva årstidsstämningarna med grafiska tekniker; sommaren är en mjuk litografi, hösten en fuktig akvatint, snövintern ett träsnitt och våren en spröd radering på en kopparplåt.
Verkligheten må vara i färg, men dagar som denna är de svartvita ingredienserna påtagliga.
Så kommer en skur, smattrar mot verandarutorna. Det är ett ljud av trygg härlighet. Det minner lite grann om ljudet när det första senhöstregnet sveper in över en nyligen uppspänd och byggd båttäckning. Det är ett ljud som talar om beredskap och avslut. Man sitter nog torrt.
Men bland fotografer finns en tanke om att då verkligheten är i färg bör den återges i färg. Då har man nog missat två saker, dels att verkligheten faktiskt kan vara nästan i svartvitt (akvarellmålaren har ett par bra pigment att ta sig runt det här, Paynes gray och neutral tint). Men också att bilden inte är en repetition av den sedda verkligheten utan en tolkning av densamma. Mer eller mindre nära förlagan.

2020-08-30 08:25   Nils Bergqvist

Intressanta reflektioner 🙂 Fotografi är för mig en tolkning, både vad gäller formen och innehållet. Tänk bara utsnittet/kompositionen man väljer, som verkligen kan få något att förändra karaktär i tvådimensionell bild.

Svar från mombasa 2020-08-30 17:43

Hej och tack för titt. Ja, det är lite knepigt det här med fotografiet. Även historiskt. Det där med sanningshalten i fotografiet, som ibland tycks öka om man lägger till färg. Och utsnittet, fotografens val. Vad ska du få se.
Ha det gott
Gunnar S

2020-08-30 17:20   Benganbus

Spännade och intressanta funderingar! Jag har en bild av Gunnar Norrman på väggen, tror du skulle gilla den!
/B

Svar från mombasa 2020-08-30 17:50

Hej. Tack för kommentar. Ja, Gunnar Norrman är en inte obekant grafiker. Sanningen att säga har jag nog ibland sneglat lite på hans blad i mitt eget tecknande. Gunnar Norrman finns med i en av Skånes Konstförenings årsböcker. Med foto av Ola Terje. Med lite tur kan man hitta dem på antikvariat.
Ha det gott
Gunnar S

elgenper 2020-08-30 19:28

Har också en Gunnar Norrman på väggen. En fantastisk grafiker!

Svar från mombasa 2020-08-30 20:59

Ja, Norrmans grafiska blad distribuerades av dåvarande Folket i Bilds förlag om jag inte är helt felunderrättad. Det fanns ett rätt stort intresse i landet över just grafik som ett billigt sätt att ta del av god konst som det hette. Folket i Bild gav dessutom ut en hel del skrifter i avsikt att förklara vad grafik gick ut på.
/Gunnar S

2020-08-30 19:29   Rolleohm

Roligt att höra en fotograf som gillar Brusewitz, det gör jag också. Alltid njutbart att ta del av hans filosofiska inställning till naturen. Och kanske inspireras av hans konstnärskap när man själv ska försöka avbilda vår värld genom kameralinsen.
När du sitter där på din veranda så tycker jag (om du inte redan har gjort det) också du ska läsa Sven Barthel, en mästare att med ord beskriva allt från himmel till hav.
Hälsningar
Roland L

Svar från mombasa 2020-08-30 21:09

Ja Brusewitz är fortfarande läsvärd även om hans dagsaktuella iakttagelser med nödvändighet kan kännas lite daterade. Sven Barthel har jag flera volymer av. Barthel förknippar man gärna med grafikern och tecknaren Roland Svensson som har fått ett eget litet museum i Rasmora på Möja. Värt ett besök. I Erik Asklunds självbiografiska romansvit för övrigt, Bröderna i Klara, dyker upp Barthel upp, här under namnet Sten Körvel. I min bokhylla står till min stora glädje ett exemplar av Barthel-Svenssons Skärgård. Franskt band med två signerade litografier av Roland S. Även om jag håller boken Gillöga som bäst tycker jag ändå att en del tidigare skrivet är mer intressant. Det tycks finnas ett motiv i svensk litteratur som handlar om stockholmarens förhållande till skärgården, allt i från Strindberg och framåt och där platsar nog Barthel in som hand i handske.
Ha det gott

2020-08-30 23:21   Erik Madsen

Hej Gunnar.
Jeg ser ingen uvilje mod sort hvid her på bloggen. Tvært imod, men jeg ser heller ingen modvilje mod farver.
Jeg gillar dit foto her.
Mvh. Erik/DK.

Svar från mombasa 2020-08-31 15:43

Hej och tack! Det beror nog lite på var man söker. Här på FS är det väl rätt högt i tak vad gäller fotografiska uttryck, men går man in och tittar i det stora mängdfotografiet på FaceBook, såna sidor som ”Du som älskar X-stad”, ”Vi som bor i Y-köping” och så vidare så ser man åtminstone på reaktionerna i kommentarsfälten att det är färg som gäller. Helst mycket färg.
Ha det gott
/Gunnar S

Erik Madsen 2020-08-31 16:36

OK det kan være at det er på FB og lignende, men ikke her - synes jeg.
Mvh. Erik.