Och nu, gratineringen!

1 liter vatten 1 liter enkelt vitt vin 2 msk salt
5 vitpepparkorn 1 st gul lök
2 st vitlöksklyftor 2 st små morötter
1 st lagerblad några persiljekvistar
1 tsk timjan förutsatt att man har 50 snäckor, men jag har på ett återhållsamt sätt nöjt mig med ett tjog så ingredienserna till lagen halveras alltså.
   Nu är sniglarna klara att koka i cirka tre timmar i en lag enligt ovan. Skalen kokas en liten stund i en lösning med vanlig målarsoda och vatten samt borstas rena. Nu sker alltså själva långkoket av snigeln i ovan beskrivna lagen och vinbergsnäckans färd mot delikatessen escargot bourgogne närmar sig slutfasen, själva gratineringen. En klick smör med vitlök, lite salt, något citronsaft, finhackad persilja i skalet. Därefter själva snigeln och det hela försluts med en klick smör. Gratinera tills smöret bubblar och fräser.

 Gratineringen som här sker i ugnsfolie och i utnyttjande av grillens värme. Och, voila! Färdigt? Smakfullt? Gott? Ja på alla för egen del. Skepsis från resten av bordet.
   Om man bortser från ett batteri av associationer till både sniglar, blötdjur och vad det vara månde. ( Vi slukar gärna ostron, moule marinere och  andra blötdjur.) Vad dricker man till, bortsett från vatten. En lager eller en Pinot Noir kanske. Projektet avslutat för den här gången och läggs till handlingarna.

"Detta är fotografi"

Projekt escargot. Snäckorna insamlade och internerade. Tre dagars svält väntar. Med regelbunden vattning så de inte får för sig att torrsluta sig. Med torrslutning menas tydlligen att snäckan kryper in i sitt skal och försluter det på något sätt som bara vinbergsnäckor känner till.

Häromdagen hittade jag en publikation, "Detta är fotografi" från 1945, till svenska 1953. Fotograferingens hemligheter klargjorda, eller; "nu tror ni att det här är enkelt, men vänta bara tills jag förklarat."
   Såväl teknik, utrustning, språk med mera har förändrats genom åren och tänk om du Wyatt Brummitt fått reda på att sjuttio år senare skulle var man och kvinna ha en mojäng i fickan som ersatte allt vad du med stor ansträngning försökt förklara. ( En grej ger jag ändå Wyatt kredd för, "I valet av film är Plus-x att föredra vid fotografering av damer." Ett råd värt att följas (?).

Åka båt

Vi tar en tur med S/S Blidösund, en av landets få kvarvarande koleldade ångfartyg. Till Svartlöga den här gången. Där ute träffar vi ett par konstnärer och pratar bild. Svartlöga by har något speciellt i lugnet och luften. Svårbeskrivligt men högst behagligt. Och mycket elände hamnar i bakgrunden när vi sitter på en mjuk klipphäll med vår matsäck och samtidigt iakttar en hord tärnor med sina ungar på det närmaste strandskäret. 
   Och åker man ångbåt är ett besök i maskinrummet nästintill obligatoriskt. Där är det trångt och ljudligt på ett mycket rytmiskt sätt. Speed-shuffle är rytmen. Ett tillfälle att skruva på 12mm aps-c. Så glömmer jag naturligtvis att fråga eldaren om namnet.

Ett sätt att flera sätt åka båt. Och att reflektera lite över stockholmarnas sentimentala vemodighet över sitt närområde; Stockholms skärgård. (Och jag som inte ens är stockholmare.) Något att rent av återkomma till nån gång. När andan faller på.

Att glädjas åt; Ungrarnas ohörsamhet vad gäller Prideparader.

Naturfoto och matfoto

 Tidskriften Sveriges Natur låg i brevlådan i dag. En publikation med hög fotografisk svansföring, med all rätt också prisad. Och i detta nummer en ledare som inte skräder orden. Politiskt käbbel? Eller en beskrivning av sakernas tillstånd?  Hursomhelst, en chefredaktör som vågar.
   Man kan läsa om fågelmålaren Lars Jonsson eller om granbarkborren och varför granar blir stressade i ett tidigare nummer. Eller nåt annat matnyttigt. (Lämplig längd för hemlighusläsning.)

Jag hittade ett par japanska lyktor som hängt med sen förra året, ni vet de där brandgula. Testar lite olika exponeringar. En macrosläde vore så klart kul att ha. Men det har man inte.
   En annan tanke som uppstår är det här med vinbergsnäckor. Matnyttigt tycker en del (däribland jag) och så finns de andra med diametral åsikt. Umgås alltså med tanken på  att samla  in ett  tjog, vilket kommer vara snabbt gjort  och  ingen större  brandskattning av det lokala beståndet. Escargot är en läckerhet, en synpunkt som inte delas av resten av familjen. Processen är lite omständig, har gjort den tidigare, men inte svår men lite pillig. Alla råvaror finns på plats, utom smöret, så det är väl bara att sätta igång. Rapporter kommer framledes. Men först ska ett tjog, eller rent av två dussin plockas.

(President Trump levererade idag en klockren oneliner: " – Israel och Iran har varit i krig så länge att de inte vet vad i helvete de håller på med." Det gäller nog han själv också. En tanke som så klart har väldigt lite med escargot provencale med saken  att göra.)

Med sju gärsgårdar under kudden...

...eller var det sju sorters sillar?
Midsommar, vårt alldeles egna vemodiga, sentimentala och melankoliska tillstånd. Det har man inte i tropikerna. Där håller man sig med andra uttryck för vemod och melankoli. Milonga triste, saudade. Bossa, fado, chanson. Blues fast på ett annat sätt och med en annan botten. Tonlägen som inte så ofta syns i dagens fotografi. Eller har jag fel? Är det fotografiska uttrycket i dag präglat av ett slags stämning, fin de siecle? Kanske inte överallt i världen, men på flera håll understött av den här mjuka mattpappersrepron och bilder som liksom berättar om, ja nåt iallafall. Frågan kan vara berättigad i en tid där den politiska verkligheten ofta tangerar något existensiellt. Eller kanske snarare, där existensiellla frågor, frågor om humanism, altruism och empati förväxlas med politiskt käbbel.
Osorterade tankar i årets kortaste nätter. Puck i en Midsommarnattsdröm.

Gick ut i trädgården i akt och mening att fotografera natten. Kom inte längre än till konstaterandet att färg och gråskala skiljer sig på flera sätt. 
Trevlig midsommar ändå!