Lite mer om optik och hur man egentligen ser saker

Såna här sällsynta högtrycksryggar med 21 grader i badvattnet och en stillsam sjöbris nån dag efter midsommarhelgen lockar väl vem som helst ut till ytterskären. Särskilt då man vet att de flesta löneslavar åkte hem till grottekvarnen i går kväll. Men med ett barnbarn som kompanjon utforskar vi en (mycket välbekant) liten ö. Familjen svan, en labyrint, badvatten med tångruskor (”hötter” på roslagsmål) och spigg. Det är en unge som sakta men säkert gör sig bekväm i det här hörnet av världen. Och lär sig ro en båt så snart fyllda sex år som man är, och andra nyttigheter.


  Bilden visar Svartlögafjärden i Stockholms skärgård och vid horisonten förtonar sig Ljusterös siluett. Vad en observatör från vår utsiktspunkt inte ser, knappt ens med en fältkikare 10x42 är två stycken vindkraftverk med totalhöjden 150 meter (navhöjd 95 meter och rotordiameter 110 meter.) Förutom vindsnurrorna kan en skarpögd observatör, helst då alltså med fältkikare urskilja inte mindre än fem mobilmaster utmed horisonten. Avståndet mellan vår observationsplats (cirka 4 meter över havsytan) och kraftverken är ungefär 23 kilometer, sikten ca 20-50 km enligt SMHI:s observation. Bilden är tagen med 23mm objektiv för aps-c. Ett lite snävare utsnitt vore kanske mer rättvisande om man jämför med ögats aktiva synfält ( ja det är det där med tappar och stavar och hur synapparaten egentligen fungerar) och observationen tar ingen som helst hänsyn till observatörens förväntningar på vad denne egentligen ser, eller förväntar sig se, för om nu observatören befunnit sig i riksdagshusets plenisal ser denne ingenting av detta.

det finns mycket värt att observera en solig dag.
  

Inlagt 2023-06-26 20:51 | Läst 942 ggr. | Permalink
Helt underbart. Förstår jag rätt berättar du att du hittat en plats där man bara ser två vindsnurror och det på 23 km:s avstånd. Detta alltså inom en cirkel på 1661 km2. Stockholms skärgård, liksom naturligtvis Stockholms innerstad, kommer nog vara ganska fri från vindkraftverk (här bor alla beslutsfattare och/eller har sina sommarstugor), så inte resten av Sverige. Sveriges landyta är 449 000 km2.. 2021 fanns ungefär 4750 vindsnurror i Sverige, det blir ca 95 km2 per vindsnurra. I snitt i Sverige ser man alltså redan nu 17 vindsnurror inom en sån yta du här talar om. Bara för att ersätta befintlig kärnkraft krävs ca 20 000 snurror till . Ska vi sen klara av lika mkt el som vi idag totalt producerar där vi inte har ngn vattenkraft längre i den nya delen blir det många vindsnurror till, jag lovar. Säg åtminstone 50 000 vindsnurror. En del kommer finnas ute "till havs" så låt oss säga att vi har en svensk yta på 500 000 km2. Det ger i snitt 0,1 snurra per km2 eller 166 snurror på en sån yta du nu tittat på. Om du då ställer dig uppe i i Orsa eller Sveg kommer du inom samma cirkel med 23 km radie och 1661 km2 yta se minst 117 snurror eftersom det finns rätt mkt yta där de inte kan placeras.
Som du kanske vet har ingen vindsnurreverksamhet inom Sverige varit lönsam under åren 2017-2021, trots bidrag. Detta trots att avvecklingskostnader inte medräknats. Dom glasfiberförstärkta vingarna planeras att grävas ned. Ju fler vindkraftverk som byggs, desto olönsammare blir dom - när det inte blåser producerar dom ingenting, när det blåser produceras massor av el varför priset blir lågt på elbörsen. Ludvika har ett strålande fint vintersportområde uppe vid det som kallas Ljungåsen. Där finna en rad olika spår, välgjorda spår för klassisk åkning i många längder, rena nybörjarspår, hundsspår, skatingspår. Sist jag var där hade området 17 vindkraftsnurror, du kan inte åka något av spåren utan att ständigt höra snurrornas svischande eller se dom skymta fram mellan granarna. Det är framtiden för en stor del av Sverige om vi fullföljer det här spåret.
Men en fin bild från skärgården, utan synliga snurror! Hälsningar/ Björn
Svar från mombasa 2023-06-27 12:23
Hej. I Stockholms län finns för närvarande 26 vindkraftverk, hur stora de är vet jag inte. Det kan säkert räknas in en del ”gårdsvindsnurror där.
Ditt räkneexempel får mig att dra lite på mun, det är lite Tage Danielson-formulering över det hela. Men nu ska ju heller inte all energiproduktion ske vindkraftsbaserat, det finns ju fler saker, vattenkraft, solkraft, energieffektivisering (som lite otippat resulterade i bortåt 20% energivinst förra hösten) med mera. Mig veterligt har vindkraften inte haft subventioner sen 2011. Vad gäller glasfiberarmerade rotorvingar är det väl samma problem med att destruera dem som med plastbåtar, bilkarosser med mera, saker som få beskärmar sig särskilt mycket över.
Det är säkert så att man kan höra snurrornas svischande i skidspåren eller se en skymt av dem. Det finns mycket låter och påverkar landskapet, flygtrafik, motorvägar, gräsklippare, lövblåsare, listan kan bli lång.
Min lilla tanke med kåseriet var helt enkelt att man från vissa politiska hörn målar upp en bild som inte stämmer förmodligen för att knipa lättköpta populistiska poäng inte sällan med en visuell retorik som är helt missvisande.
(Något senare på dagen då eftermiddagsdiset drar upp som så ofta såna här dagar, ser man inga snurror ens med kikare..)
/Gunnar S
Fint i skärgården!

Jag minns då masterna kom, den första jättehöga för cirka 50 år sen var väl nån sorts radarspaningsgrej, skärgården krympte plötsligt, från att ha varit ett oändligt myller till att bli några öar och en del vatten kring den där masten. Vindkraftverken kanske har en liknande effekt, att det som kändes oändligt blir upptaget.
Svar från mombasa 2023-06-27 12:27
Hej. jag minns också när de första radarmasterna kom upp i skärgårdarna, på Mannskär i Söderarms skärgård och masten vid Norrboda på Gräsö. De var de jag såg. Och det tog ett tag innan de slutade vara ett intrång i myten om den jungfruliga och opåverkade skärgården och i stället blev användbara sjömärken för utläggande av enslinjer när man kryssade runt över grunduppfyllda fjärdar. (opåverkat, nja, skärgårdarna är människopåverkad kulturbygder sen urminnes tider.)
/Gunnar S
Måns H 2023-06-28 12:24
Det var den vid Söderarm jag tänkte på.

Ditt inlägg här fick mig att minnas finaste naturupplevelsena i livet också. En gång Kallskär och öarna i utanför, normalt var vi morronsömniga men en gång kom pappa o mamma o jag överens om att starta vid 04.00, "magiskt" är ett numera slitet ord men så var det att stillsamt ta sig fram och titta och lyssna.

En annan gång trevade vi, den gången en morbror och jag, oss i stilla väder fram genom grynnorna och skären innanför Söderarm. Segelbåten hade köl så man fick se sig för, vattnet dåförtiden tillräckligt klart- Vi fick upp en gädda som morbror rensade.
Svar från mombasa 2023-07-02 18:39
Här kom jag osökt att tänka på en ”skiss” av Sven Barthel; Förkylningspatienten. Den har mycket av det du upplevt, tidiga gryningar, fisket och den där upplevelsen av att göra något med de vuxna. Fast med sina egna ögon.
/Gunnar S
Fint beskrivet det här med fina bilder!
/B
Svar från mombasa 2023-06-27 12:29
Tack! Fuji Xpro2 med 23/1.4 är väl lite mer av en gatufotoutrustning men funkar fint här också.
/Gunnar S
Utskärgård, släta klippor och en lagom vind, bättre kan det inte bli.. i Sverige i min värld! Sen min båt 'försvann' för 3 år sen så lever jag på minnena och en hel del fotografier, eller via en länk på min favoritö Tärnskär, via 'Eniro' och deras flygfoto..
Hälsn!

zooma gärna ut.. https://kartor.eniro.se/?c=59.132252,18.847509&z=20&l=hybrid&g=59.132252,18.847509
Svar från mombasa 2023-06-27 20:06
Tärnskär har jag seglat förbi nån gång. Vacker miljö. Nu ser jag på Hydrographias detaljkort att man märkt ut norra udden med markering för möjliga landförtöjningar.
Med nuvarande båt ligger nog Tärnskär lite grann utanför aktionsradien. men det man har i minnet, det har man.
/Gunnar S
Tack för detta fina lodskott från ett skärgårdsområde som jag bara paddlat igenom med kajak vid ett tillfälle men som jag lärt mig uppskatta genom skärgårdsskildrarna Sven Barthel och Roland Svensson.
/Ulf
Svar från mombasa 2023-06-28 10:09
Hej och tack. Kajakpaddling är inte så bara, tvärtom ett häftigt sätt att ta sig fram i skärgården på, och man får dessutom ett helt annat sätt att ta fram rutter. Inte sällan genom de mest grunduppfyllda och kobbrika ställena.
/Gunnar S