Dubbelt

...som vadå? Ett snabbt budskap i ett skyltfönster. Finns det ett följd-påstående? Ingen aning. Borde jag ha sett det?
Det här budskapet har hög entropi om man får tala i kommunikationstermer. Efter som dubbelt så, måste hänvisa till något, en mätbar storhet blir budskapet meningslöst och omöjligt att förstå. Det är möjligt att jag inte förstår kontexten runt budskapet. Man kan ju inte förstå allt här i världen.

(Det fick bli lite låtsas-plusX idag. )

En stund på biblioteket

Idag är jag i människobyn och passar på att gå till biblioteket för att rösta. Och slås av tanken att biblioteket, demokratins ”tempel” lämpar sig alldeles utmärkt för det. Folkbiblioteken är verkligen jämlikhetens och toleransen nav. Man kan bli högtidlig för mindre.
Efter att tjänat demokratin med min röst slår jag mig ner i en fotölj med ett par kilo Lee Friedlander. Och slås av att mycket av hans bilder som faller in i gatufotografiets härad har en, åtminstone i de tidigare bilderna, nästan kalejdoskopisk känsla. Fragmenterade där bildplanet är nedbrutet till mindre beståndsdelar. Det blir som bilder, händelser i det stora sammanhanget. Ofta förekommer speglar och spegelbilder, ofta TV-skärmar eller andra bilder. Det är mycket kommunikation i bilderna. Saker som samtalar. Och bilder som samtalar.

( En annan sak i sammanhanget är att Friedlanders bilder, och många andra fotografers bilder från den tiden inte går att åstadkomma längre. Det handlar inte om teknik, utan mera den tid som bilderna skildrar. Amerikanska bilder före Martin Luther King, före Rosa Parks, före Malcolm X. Nån som såg ”I´m not your negro”, en mycket bra dokumentär. Fanns på SVTplay tills för några dagar sedan. Det finns många dimensioner i historien.
Fuji xpro1, 23mm lite pyssel i CR.)

Konstrundor

Till Norrboda på Gräsö kommer vi på vår konstrundetur i juli månad. Här i och utanför en lada ser vi bland annat konst av Ulla Gerbrandt och foto av Hans-Åke Lerin, en inte helt obekant filmare. Det är han som siktar med kameran åt höger i bilden ovan. I bakgrunden Bosse Olofsson och Bengt Eriksson, två såna där evighetsmusiker. Det är mycket anspråkslöst. Och trevligt. Det blir givande samtal om konst, musik, foto och film. Det händer en hel del ute i provinserna.

(Som ett litet punctum noterar jag att en av blommorna i mönstret på den högra fällstolen ser obehagligt bekant ut.)

mer klimatfunderingar

Sen förväller jag strandkål, plockad på västkusten, västra stranden. Steker den i olivolja, lite vitlök, lite koreansk chili, lite salt och en skvätt grädde. Brorsonen inflikar via sociala media att en skvätt vitt vin inte är fel det heller. Det goda och inte allt för miljö och klimatbelastande livet. ( Ja, jag gillar mat. Det enkla köket. Fortsättning följer.)

Lite musik är alltid trevligt

Två unga musiker, nyexade från Musikhögskolan.  Morgan på gitarr och Kalle på trumpet. Soft med jazz och folkviseklang. Anar man inte ett litet, litet arv från Jan Johansson. Och trumpeten klingar lite grann som Jan Allan. Tillsammans med Anna Larsson är de en trio. Som med ungdomlig överlevnadsförmåga spelar sig igenom en sommar. Här lirar de på ett räkfrossehak i Grebbestad. Publiken är välvilligt inställd.

( Väldigt många fotografer, ofta av den professionella sorten hävdar gärna att kameran och tekniken inte spelar någon roll. Nja, jo. Visst är det så...fast. Nog spelar utrustning och tekniskt kunnande en hel roll. 
Fuji xpro1 eller vad den nu heter. Svartvit jpg, inställningar enligt bloggare Björkbom funkar nog bra. Helt manuellt. Skärpedjup som förhoppningsvis ligger rätt. Alltså ungefär som man gjorde förr i tiden.)