Gatufoto, lite mer om ryggar.

En fotograf som blir avfotograferad. Bakifrån så att vi kan se vad fotografen själv fotograferar. Då blir det en ryggbild. Alternativet vore att ta bilden från motivets synvinkel. Då hade det blivit en bild som föreställer en fotograf, och fotografens bild, alltså han i kostym, inte vår, hade varit en bild som föreställer hans modell och en fotograf som fotograferar fotografen. Nu fotograferar vi ju också fotografen, kan man invända. Med all rätt.
De två fotograferna är ute i olika syften. Vi-fotografen sysslar med något som per definition är, en dokumentär, ett reportage, en slags prosabild utifrån en slags fotografisk överenskommelse som kallas gatufotografi.
Den avfotograferade fotografen porträtterar i bästa fall en vän, eller kanske troligare en knäpper en  "massbild", ett reseminne,  ett "vi var där".

(Nikon F  35mm. Tri-X. Bilden som synes beskuren. Rom tidigt åttiotal)

och lite mer gatufoto...

Och här kommer ett gatufoto av strax under normalgraden. En av poängerna i gatufoto är att personer i bild ska göra något, interagera med nåt, liksom. Problemet med det är att människor på bild alltid gör nåt. Även om de är fulllständigt stillastående så gör det något. De är stillastående vilket på bild faktiskt är att göra nåt. Om en ung kvinna med aningen asiatiskt utseende vandrar längs gatan så, ja?  Munskydd är inte så vanligt i vår del av världen, men ändå, som detalj? Nä, det  räcker inte för att lyfta den här bilden. Inte ens om man beaktar att ynglingen till vänster just nu snyter sig. "Förkylt på Drottninggatan" vore kanske en lämplig titel. Man kan så klart tycka att det påtagliga bruset och oskärpan möjligen förstärker vinterslasket och känsla av vinterinfluensa. Men, nja, det håller inte. Och är det inte ett höftskott dessutom? Nix, det är ett armhåleskott, ett nytt innovativt sätt att plåta street på..Forts. följer.

(Här är det Fuji X1pro med en 23mm, en hel del beskuret dessutom.)

Lite nya perspektiv,liksom

Ibland är det bra att titta lite extra och från ett annorlunda håll när man umgås med konst och bilder.

Och ibland kan man titta på nåt annat intressant istället.

Konsthelg med salonger, utställningar och lite annat. Oskärpans år 2018.

Garnapa

Idag hjälper jag Elisabeth Bucht, ak Garnapa att fota av några av hennes textila verk. De ska ingå i en fransk bokutgivning om textilkonstnärer runt omkring i världen. Elisabeth gör mycket fina grejer, med en lågmäld humor och engagemang. Se mer här.

(Undrar vilka ICCprofiler förlaget vill ha? När de nu  vill ha högupplösta och cmykade. Min franska är inte mycket att hurra för. Tur att min fru talar franska som en infödd.)

I fjällen

Och så är det en vecka i fjällen. En punkt som markerar årets gång. Ganska kallt med mjuk snö och goda spår. Det är aningen för kallt om fingertopparna för något fördjupat fotografi.

Sol i svartvitt. Jo. Det går det också. Broder eller systerlandet i fonden. Med kyleffekt inräknat -19 grader.

( Fuji Xpro1 fujinon 23mm. Allt pyssel i CR.)