Grått, ingen fotolust alls...

Ja, ungefär så här kul var det idag. De säger, att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Jag säger, det finns inget dåligt väder, bara dåligt humör. Men man måste göra sina timme och sina kilometrar varje dag. Bit ihop och tänd pannlampan.

Man kan säkert anstränga sig lite för att se färg i tillvaron nu också. Men visst är det så att de här gråveckorna har sin avvaktan. 

Se på konst

 Betraktande av  konst.

(Ett nyfött vildsvin i stearin. Skulptur av Fredrik Strid. Stearin kan synas märkligt men det finns en idé bakom det. I vanitasmotiv ingår ofta ett ljus som en symbol för förgängligheten. Henny Linn Kjellberg har gjort draperierna i bakgrunden. Väv som är behandlade med porslinslera. Mycket subtilt och väldigt effektfullt. Det är mycket svårt att låta bli att stryka lätt med fingret på ytan. Uppsala konstmuseum.)

Nu gör jag lite reklam

för den här kalendern som ges ut inför 2020. Vi fick ett exemplar som present i går. Jättefin och man blir alldeles varm i knäna.
Du kan köpa den i Stockholm, än så länge oklart var eller hur. Återkommer. Som sagt all vinst tillfaller de 13 medverkande.
Ingela S står för det utomordentliga fotografiet. 

Undrar om Tolvskillingsoperan är ok?

För den där Brecht, han var väl kommunist eller nånstans ditåt, och den där Weill skrev ju helknäpp musik. Modernt typ, har jag minsann hört...

Tolvskillingsoperan på Folkteatern. Utsålt. Klart se och hörvärd. Dessvärre sista dagen på lördag och utsålt då också. Men de kanske sätter upp den i Sölvesborg. Nja. Bortsett från att Sölvesborg saknar en scen så kanske denna burleska, depraverade opera inte helt faller i smaken. Sånt vet man inget om. Möjligen  handlar smak om vilken dagsform som råder i ortens styre. Som ett exempel. Eller den goda smaken som det ibland heter. Den som man helst ska ha under uppsikt. Fast man kanske inte behöver vara orolig, Tolvskillingsoperan är ett av de mest uppsatta operastyckena i musikhistorien och har spelats otaliga gånger sen premiären 1928. Inte utan att tankarna går till Cabaret som också spelats otaliga gånger. Och det är väl en hel del paralleller mellan idag och den tiden, i brottet mellan Weimarrepubliken och det nazistiska maktövertagandet 1933. Så illa behöver det inte gå nu men det gäller att passa sig. Det  börjas gärna med konst, teater, litteratur och media. Såna angrepp kostar dessutom inga pengar. Gratispolitik har jag hört det benämnas som.

(Bilden har inte så mycket med saken att göra, egentligen inget alls. Förutom en avlägsen och mycket svag vibb till Saul Leiter som gnager i bakhuvudet.)

1989 trettio år sedan på dagen.

Eller egentligen, muren 25 år senare då den här bilden är tagen. En lite kittlande turistmagnet. En fond. Som i just det här ögonblicket för en eklärering av ett kommande bröllop. Meddelat på klingande tyska.

(Berlin i november är på något sätt tri-x. En bra grej med Berlin är att man kan åka tåg dit. Sen kan man nog fundera lite mer över muren till exempel som i den här artikeln i GP signerad Ola Nylander.)