På väg mot escargot bourgogne. En metod.

  Nu är det dags för badet, där skal och snigel borstas ordentligt rena. Ännu ett vattenbad tillsatt med salt och vinäger (1 - 1 1/2 dl vinäger och en msk salt per liter vatten) är nästa anhalt. Där tillbringar sniglarna ett par timmar för att befrias(!) från sitt slem. Här dör de också, vilket de flesta som får ligga i salt och vinäger oftast gör. Därefter sköljs de i durkslag under rinnande kallt vatten.

  När sniglarna är riktigt rena förvälls de 5 minuter i saltat vatten (1 msk salt per liter vatten) och får svalna. Snigeln kan då plockas ur skalet. Samtidigt tar man bort spiralen där snäckan varit fäst. Om tarmen skall plockas bort diskuterar de lärde. Den kan vara svårfunnen, men är å andra sidan helt ren. Sen är snigeln färdig för kokning enligt grundreceptet. Men till det återkommer jag till. Och det är väl i det här momentet det blir tydligt; stunden där en varelse övergår till att vara en råvara.

Och ungefär här blir jag varse att tidigare pålitliga appar i paddan min har förändrats. Hur exporterar man en bild till jpg i Snapseed eller Camera+ nuförtiden? Vägen är för lång. Och jag blir arg och trött. Säger någon AI så osäkrar jag min revolver. Därför kommer du att missa min bild när just själva spiralen avlägsnas och de verktyg som lämpar sig bäst. Ett avsnitt i Escargot bourgogne som är lite extra slabbigt.

bild efter pyssel i alla möjliga applikationer.
  Därefter återstår gratineringen. Återkommer med det. Och skickar en tanke till Sara Danius essay i Husmoderns död och andra texter.

"Detta är fotografi"

Projekt escargot. Snäckorna insamlade och internerade. Tre dagars svält väntar. Med regelbunden vattning så de inte får för sig att torrsluta sig. Med torrslutning menas tydlligen att snäckan kryper in i sitt skal och försluter det på något sätt som bara vinbergsnäckor känner till.

Häromdagen hittade jag en publikation, "Detta är fotografi" från 1945, till svenska 1953. Fotograferingens hemligheter klargjorda, eller; "nu tror ni att det här är enkelt, men vänta bara tills jag förklarat."
   Såväl teknik, utrustning, språk med mera har förändrats genom åren och tänk om du Wyatt Brummitt fått reda på att sjuttio år senare skulle var man och kvinna ha en mojäng i fickan som ersatte allt vad du med stor ansträngning försökt förklara. ( En grej ger jag ändå Wyatt kredd för, "I valet av film är Plus-x att föredra vid fotografering av damer." Ett råd värt att följas (?).

Göra böcker

Så står jag åter i  startgroparna till en ny beställd bokproduktion. Jag har inget ansvar för vare sig text eller bild. Bilderna är i huvudsak från en annan fotograf, bildfiler med inscannade kopior, inte alltid på topp. Bilder som kräver en hel del handpåläggning men är synnerligen bra ändå. Allt är inte teknik. Tvärtom, det rafsiga, lite dammprickar en aningen sotning är sånt som blir till berättarkomponenter. Om en annan tid.
  Att hitta ett format som är ekonomiskt, ger bildmaterialet i alla avseenden någorlunda rättvisa, ger utrymme för text med ett harmoniskt och samtidigt effektivt marginalförhållande. Och inte minst, av en sparsmakad text tänja ut den till ett omfång som känns bok.
  Hur börjar man?

Jag utgår från  ett format som i  det här fallet kommer att bli 210x260 mm Jag bestämmer satsytan så att den hamnar på ca 70 tecken i 10 punkter förutsatt att jag väljer ett typsnitt som inte stjäl för mycket på bredden. Innermarginalen får bli  större än ytter. Det kommer förmodligen förenkla bilderna som ofta ska göras med utfall och i några fall över bunt (över uppslaget). Det är märkligt men bilder som ligger i utfall och går  mot mitt håller ihop  uppslagen bättre. På samma sätt ger en mindre buntmarginal  samma effekt när det gäller text. Finns det pengar för det kommer jag att propsa på schweiziskt bind eller lay-flat som det också heter. Så väljer jag radavståndet (käglet) som jag bestämmer till 12,5 p. Om det nu är en produktion som kommer att beröra företeelser i det tidiga sjuttiotalet kan det vara frestande att söka form i den tiden. Men jag väljer i stället en sanserif, Gill sans som med sina öppna former lämpar sig väl för löpande redaktionell text. Jag har den dessutom i opentype-format  med kursiva siffror, ligaturer och lita annat typografiskt lördagsgodis. Så då ligger de nödvändigaste  verktygen på arbetsbordet.

Projektet Escargot bourgogne har startat såtillvida att ett lämpligt förvar håller på att iordningställas, en plastlåda med lock och ett antal hål borras i den samma. Lite grus i botten ska det vara. Av de utlovade regnen blev intet så delikventerna har raskt dragit sig tillbaka. Inväntar regn och infångning. Experterna på escargot hävdar att samtliga snäckor  ska samlas in samtidigt, antagligen för att proceduren med sallad och efterföljande svält ska bli densamma för samtliga individer. Så nu  väntas det på  lite mer fukt i naturen.