Urbana fågelfotografer

kan man hitta vid stadens mest berömda svandamm. Någon svan finns inte längre. ( Alexander avlivades för några år sedan.) Desto mer skrattmås just nu i april. Annars är det mest gräsand som plaskar runt här. Men med lite tur kan man se både bläsand, snatterand, mandarinand, en eller annan knipa och en del annat också. En duvhök på låg höjd har jag också sett. ( Finns duvor här också, smörgåsbordet är uppdukat!)
En andrake moanar.  Om det är åt mig vet jag inte.

Seg i benen

Aningen seg i benen är han eller hon eller hen. men så är man ganska nyvaken och är man växelvarm så blir det väl inte så mycket fart i benen heller när det bara är ett par grader varmt. Så det är väl inte världens bästa ställe att sitta på en bilväg då. Man kan snabbt bli tvådimensionell. Om man är groda.

Tacksam modell för en fotograf. Sitter still. Blir flyttad till diket, med nosen riktad bort från vägen.

Ejdermorgon

...var ett uttryck en god vän som dessvärre gått bort myntade. Dessa stilla morgnar med gudingarnas oanden, och i bakgrunden en matta av alfågelsång. Det får bli en Iphone-bild i all hast från en av säsongens första löprundor. Stel i benen, ringrostig är bara förnamnet. Men ejdermorgon är det likväl.

Asgarv

Skrattmåsarna brukar dyka upp den första april i min stad. Inte sällan runt två-tretiden på eftermiddagen. Och vad passar bättre än ett kollektivt asgarv den första april? 
I år är de lite tidigare, en effekt av klimatförändring det också. De är dessutom på nedgång, man får hoppas att det bara är tillfälligt.
Skrattmåsar ger människan hopp. Vardagshopp.

Idag

Idag kändes den här bilden rätt. Inspirerad av uppsalakonstnären Olof Hellström. Lite grann i alla fall.