Knipfärdigt

Färdigt med knipor. Men visst är det ett ganska hyfsat camouflage, särskilt om man kisar lite. Fast idén med hela kostymeringen är väl att fru knipa ska tycka att herrn är synnerligen viril. Om han dessutom kastar huvudet bakåt mot ryggen, sträcker på halsen med näbben uppåt och då och då skvätter vatten med fötterna, ja, då är han oemotståndlig!  Han kan kosta på sig lite möda på det. Resten, ruvning, ta hand om de små smiter han ifrån.

Trevlig helg.

Knipa 2

En annan rolig grej med knipor är ögat. Det är en knapp! Gulare än gul. Och att de har rejäla paddlar. Och att halsen har en sån tydlig "midja" eller vad man ska kalla det. Och att dräkten i vissa lägen är ett ganska bra kamouflage. Syns dock inte på den här bilden, men om det får jag återkomma.

(Fotokursen indval Och så lite teknik. Ett träd fungerar bra som stativ. Med ett 200 mm kommer man ganska långt särskilt om sensorn tillåter en kraftig beskärning, i den här bilden ca 4 ggr. Den här bilden är inte uppskärpt i efterhand. D800, 70-200 2.8)

Knipa

Paret knipa har nu hållit till i ån mer än en vecka. Det verkar som om de har hittat sin plats nu. Spanat in den där knipholken. Idag den 16 mars hörs bofinken. En vecka för tidigt. Men det gör inte så mycket, han är välkommen han också, klimatförändringar till trots.

Tjockan ligger tät

På fredagskvällen rullar tjockan in över ön. På morgonen frost överallt men märkligt nog först en meter upp. Grässtrån och vinterståndare är "nakna" nedtill men högst upp klädda i vitt. Det har säkert sin förklaring. Allorna sjunger ute i dimman, ett snyggt soundtrack.

Så kom han då.

Så kom han då, första skrakdraken. Nu kommer han att paddla fram och åter i ån, lite rastlöst väntande på hon, som lär dyka upp om en vecka. Hålla koll på skrakholken, muta in. Ta det lugnt, var inte så otålig.

Och för mig är det dags att skruva på telet. Morgonvandringen till jobbet kommer att bli tyngre, men lättare tack vare  ljuset.