Blått i grått

Och är då detta en färgbild? Gissar att de flesta kan se vilken färg det är. I runda slängar iallafall. Jag tror till och med att de flesta med ganska hög tillförlitlighet kan pricka in både nyans och mättnad. Sen ser förstås alla lite olika. Alla har sitt eget facit och upplevelsen av färg är högst individuell. Men det gäller både bild som verklighet.
Och liknande sånt kan man alltid fundera över om man vill få tiden att gå.
Både ärla och strandskata dök upp i går. Två svartvita.

Fotmassage, svamp och att gräva.

Ute på ön i regnet. Plockar tre kassar trattkantareller. På nya ställen. Att gå i skogen är också att få ett rum att tänka i. Att fotsulan är en väldigt erogen zon. Oavsett om det är i skogen eller som här på bilden, Nationalmuseum. Att känna en liten kvist genom gummistövel och två par strumpor. Där har nog evolutionen tänkt till lite. 

(Med mobilkameran som anteckningsblock). Det är som sagt kallt och regnigt här ute på ön. Men hyfsat varmt i stugan. En brasa och med  luftvärmepumpen som jag startade i går kväll via en app i telefonen. Brasan får dock tändas på gammalt manér med tändstickor. Modernt och traditionellt om vart annat. De här dagarna ska främst användas till att gräva ett antal gropar för att därigenom konstatera var en kulvert ligger i ett samfällt dike. Jag kommer att handgräva en meter ner i backen. Och där förhoppningsvis klångar det till när spaden eller flåhackan stöter i. Det här med diken och samfälligheter är delikata fenomen i det mänskliga livet och umgänget. Här flockas rättshaverister med ”men så har det väl alltid varit”-människor i en änden och de som inte bryr sig, duckar för eventuella kostnader i andra änden. Däremellan har vi Länsstyrelse, tingsrätter och Mark och miljödomstol. Och en samfällighetsförening. Där nånstans står jag och gräver. Sen kommer en människa med högteknologisk utsättningsutrustning och pling så har han satt ut min möda på jordens yta med  på en knapp centimeter när. Med hjälp av fem satelliter. Bara så där. Men gräva, det kan de inte, varken satelliter, rättshaverister eller tingsrätter.
 Som sagt, mobiltelefonen är ett bra anteckningsblock. (Även om bilderna mår bäst av en liten handpåläggning i efterhand.)

Grått och möss

Idag är det grått. Tar ett par bilder från bryggan ut mot Rödlöga. Det är väl nån slags processfoto i alla fall. Men nog borde jag kunnat gjort det i akvarell i stället. Neutral tint och Paynes grey. På den nedre bilden framträder fyren Hundskärsknuv väldigt tydligt. Det borde den inte gjort med hänsyn till det i övrigt väldigt våta och disiga. Men det har kanske nåt att göra med att jag använder ett Nikkor 105mm på en Fuji Xpro1 med nödig adapter. Fast varför skulle det va så? På det har jag inget svar. (Sen snackade jag lite med en gärdsmyg som hälsade på i boden. Det var kort men intressant. Och så är det där med mössen. Jag har två på mitt samvete redan. Och då menas det sådana som mött sin frälsare tack vare min muskelkraft. Det finns många möss. Eller, ja, nu finns det ju några färre...hur rymligt är samvetet.
( Det är som om bildvärlden går på tomgång just nu.)

Skalövning

Får bli en skalövning idag. Naturligt ljus. D800 och ett Nikkor 55mm makro från tidigt sjuttiotal.  Ostronskal är det visst komplett med över och undersida. Eller hur nu ostron tänker sånt med över och under.

landskap och processfoto

Sten. Rätt nära Saltvik.

Ibland tar man bilder som man har sett någon gång tidigare. Frågan är var. Hursomhelst, såna här motiv och man får vara försiktig med efterskärpning. Och inte göra för mycket kontrast med kurvverktygen.
En sten som ligger där den ligger. Och har nog gjort rätt länge. Kanske den placerades nån gång i den senaste istiden. 

När man nu är i mitten på augusti börjar det pocka på med besök i människobyn. Se lite folk. Och fotografera en skvätt. Inte bara stenar och horisonter. Men till helgen blir det en sväng till huvudstaden. Och Anders Petersén på Liljewalchs. Och planket, inte minst.

(Undrar om jag inte ska försöka översätta den bilden till en blyerts. Eller kol.)