Quiberon +32°

Det drog iväg fram på eftermiddagen. Mot trettioåtta. Ok eller uthärdligt tyckte parisaren på semester. Men jobba hemma i Paris, njäe...
Ja det är det där med klimat, man ska leva i det också.

(Tour de France 2023)

Bokeh

Törs man skriva något om bokeh? Det är uppenbarligen något eldfängt och det finns uppenbarligen vissa fotografiska frågor som så att säga ruskar om. Vilket är ganska kul.
Men bokeh, som inte uttalas eller skrivs bokéh, vad finns det att tycka om det? Att det rent tekniskt har att göra med brister i objektiv, vare sig de har uppstått genom konstruktionsmissar, skador hos det enskilda objektiven. Eller i kombination med kamerorna. Eller en önskad effekt av lämpligt antal bländarlameller kombinerat med en tillräckligt stor bländaröppning. 

   Men nåt intressant runt begreppet bokeh är kanske mer kulturellt än tekniskt.
   Förr i tiden nöjde vi oss med skärpedjup som kunde vara kort eller långt, allt på en glidande skala. Och vi konstaterade att skärpedjupet hängde intimt samman med objektivets brännvidd och inte minst, med vald bländaröppning. Men i början av tvåtusentalet dyker ett nytt begrepp upp. Bokeh. Från Japan dessutom. Ett ord för just det där med oskärpa på vissa ställen i bildutsnittet. Och kommer något från Japan bör man haja till för något som är utmärkande för japansk kultur är den här förfiningen med inslag av icke instrumentella inslag. Ja, vare sig det är att komponera en bukett, anlägga en trädgård, koka te, vika papper så nog finns det en aningen högre form av sådana verksamheter i japansk kultur. Så även oskärpa. Om det här har något med shintoismens påverkan vågar jag mig inte in på, det finns kanske någon religionkunnig därute i FS.
   När bokeh når västerlandet så händer det som så ofta. Man analyserar, sorterar oskärpor, bokeh, i olika sorter och härleder dem till teknikaliteter. Och döper om fenomenet till bokéh. Lite grann av appropiering som det talas så mycket om.
   Redan i Photoshop 3.0 fanns flera filter som kunde åstadkomma nåt som liknade bokeh. Inte lättanvänt.
Ett försäljningsargument numer är som bekant att ett objektiv levererar en ”krämig bokeh”, underförstått att objektivet har tillräckligt många bländarlameller.

Jag måste nog erkänna att det japanska aningen mer relationella förhållandet till bokeh faller mig mer i smaken. Bokeh är något subtilt i bildberättandets verktygslåda. ( Och sen är det den där frågan om vilken kameratyp som är mest skickad att hantera kort skärpedjup. Något att återkomma till.

Att göra det lätt för sig

Jag har ett manuellt vidvinkel på kameran, ett 12 mm 2.0. Det har det goda med sig att om man ställer det hyperfokalt bländare 8 och avståndet runt 2 meter och låser det hela med en bit tejp, sätter ett hyfsat generöst auto-iso så har man plötsligt en kamera att i princip bara trycka av. Skärpedjupet blir generöst och utsnittet får med det mesta.  Allt med en Fuji Xpro2 och ett Meike 12mm. Rätt kul.
En del gillar fotografer, andra inte. 
(Konst på Blidö, ett sånt där sommarevenemang. Mycket folk. Bild och musik. Jag deltar med en vägg, dock icke fotografi.)

Sista bilden?

Vi går juldagspromenad runt ån hustrun och jag, så som man gör här i stan. En exponering, sen är kameran, en Fuji Xpro2 tvärsvart. Låst. Tvärdöd.  Nu är det visserligen några minusgrader men med batteriet i fickan så brukar sånt vara lugnt. Och vad gör man nu då?
   Det är ju inget man direkt löser med lite skruvmejslar och tänger. Nej, kameran kommunicerar inte med datorn heller. Man kan ju tycka att om man plockar ur batteriet avstannar alla elektroniska processer och borde återgå till nåt slags ruta ett-läge. Så icke fallet. Det mest irriterande är att det inte finns nån liten fotoverkstad runt hörnet som löser sånt här. Man är helt utkastad på nätet att försöka hitta nåt. VTMB (vad trött man blir).
God fortsättning...

(Hustruns Olympus fungerade klanderfritt...)

Om att fotografera gips

Inte sällan förleds man till tron att modern teknik löser problem. Men hur ofta skapar inte modern teknik problem. Känns det igen?
Härom dagen gjorde jag ett test av två objektiv (ett sätt att fördriva tiden kanske) ett Meike 12/2.0 helt manuellt och ett Fuji 23/1.4 som jag körde helt manuellt. Resultatet blev under förväntan, även för Fujin som jag håller för ett kompetent objektiv på alla sätt och vis.
    Vad jag inte tänkt på var alltså att jag nu har nya glasögon sen en vecka tillbaka och att dioptriväljaren inte justerats. Jag skyller inte på någon annan än mig själv. Men i alla fall... Men, en annan grej slog mig och det är något en analog fotograf sällan plågas eller plågats av, jag tror inte ens det finns där. Vad en liten digital kamera kan ställa till. Jag plåtar med en Fuji Xpro2 som jag känner förtroende för (även om den har lite för många inställningsmöjligheter, det tar tid att koppla bort en del av dem). Jag använder nästan jämnt A-läget, jag väljer bländare och med ett autoISO som går att ställa högt så kan man nog säga att kameran sköter sig snällt och bra. Inte så sällan använder jag hyperfokal metod som oftast fungerar lika bra nu som på den analoga tiden. 
   Att manuellt sätta skärpan på vita kontrastlösa ytor som till exempel gips och liknande är inte lätt (oavsett nya glasögon). För att hitta skärpa behövs något som kontrasterar, en liten fläck, kontur eller nåt sånt. Xpro2 har som flera andra kameror en funktion som ska underlätta manuell fokusering, en slags digital mikroprisma som indikerar var fokus ligger. Det funkar rätt bra, särskilt med lite mindre bländare men knappast på största bländaröppning då mycket avgörs var skärpeplanet ligger. Kortfattat uttryckt, med bländare 8 fungerar "microprismat" men behövs egentligen inte. På bländare 1.4 fungerar den inte, där den faktiskt skulle kunna göra nytta. Med kraftiga vidvinklar är det ingen bra metod om man så säger. Nu kommer nån teknikfantast säga fasdetekterande. Och vad svarar man på det? Jo. Kanske det. 
 Bilden ovan är tagen med 23/1.4 med största bländaröppning. Nån som ser var skärpeplanet ligger? :-)

Lite musik på fredagskvällen https://youtu.be/r2GTvVIgs24 kanske. Matti Andersson den oförtröttlige accordeonistens musikjulkalender 2022.