Sjunkande skepp

har vi sett då och då i vår lilla hamn. Såna här restaurangskepp är ganska sorgliga historier. Gamla nitade skrov, som i princip är uttjänta har fått överbyggnader, ofta i flera omgångar och utan  större insikter om hur fartyget egentligen borde se ut. Skrov från förra seklets början, överbyggnad från sent åttiotal toppat med verandadäck från tvåtusentalet. Att de förr eller senare sjunker är inte så konstigt.

Men det är inte så länge sedan man kunde se riktiga båtar här som gick spannmålstraden upp till kvarnarna vid ån. Det var Pavona, Sydfart och Larghetto  (ex. Östfart) som höll ut i det längsta. Sydfart var nog hon som la på haspen. Minns en grå oktobermorgon när hon tuffade söderut nerför ån. Hon gick på lätten och såg på något sätt märkvärdigt befriad ut.

Pavona seglar efter vad jag kan förstå fortfarande, välskött och Bristol fashioned  under nederländsk flagg.  Sydfart har tagits om hand av en intresseförening och är i goda händer. Hon lär vara Sveriges äldsta ännu seglande fraktfartyg. Östfart har haft  en mer brokig historia. Hon lär efter ett antal äventyr, konkurser, kvarstader med mera hamnat  nånstans i Afrika. Pavona

Och här lite grann om Sydfart

och slutligen lite grann om Larghetto

(Bildkvaliteten är inte riktigt på topp här. Scannade negativ  och bilderna togs aldrig i något direkt syfte att vara fotografiska mästerverk utan mer av kameran som skiss och kom-ihågblock . Jag använde bilderna till en serie teckningar som gick under titeln "Natt vid ån". men som skisser dög de i alla fall.)

Lite nya perspektiv,liksom

Ibland är det bra att titta lite extra och från ett annorlunda håll när man umgås med konst och bilder.

Och ibland kan man titta på nåt annat intressant istället.

Konsthelg med salonger, utställningar och lite annat. Oskärpans år 2018.

Ännu gråare

Ännu gråare dag. Idag ska en god vän få en laddning nya stamceller. Det är inte gjort i en handvändning. Med donerade celler är riskerna betydligt större. I såna lägen är man nog rätt ensam i världen. Fast det finns familjer och vänner överallt runt i kring. Och vi håller alla tummar som finns. Och hoppas att biverkningarna håller sig innanför uthärdlighetens gränser.

Grått

Idag grått. Runt nollan. Vad är poängen med vinter i mars? Går en timme eller så varje dag. Bra för kroppen och själen. Bilden visar ängsladan på Kungsängen. Där häckar tornfalken. I ån simmar storskrakhannen. Han är här nu, väntar in skräckan. Hon kommer när vädret blir tjänligare. Ner vid bron fladdrar en gärdsmyg förbi. Annars är det rätt trist.

Garnapa

Idag hjälper jag Elisabeth Bucht, ak Garnapa att fota av några av hennes textila verk. De ska ingå i en fransk bokutgivning om textilkonstnärer runt omkring i världen. Elisabeth gör mycket fina grejer, med en lågmäld humor och engagemang. Se mer här.

(Undrar vilka ICCprofiler förlaget vill ha? När de nu  vill ha högupplösta och cmykade. Min franska är inte mycket att hurra för. Tur att min fru talar franska som en infödd.)